Deltagande media
FREDAG 20 JULI 2018
Utrikes
2014-07-31

Ska vi gå med i Nato?

 

Under senare år har de som vill att Sverige ska bli fullvärdiga medlemmar i Nato ökat sin aktivitet. Deras påståenden och brist på analys publiceras ofta i svenska tidningar, på såväl ledarsidor som nyhetsplats. Det finns dock ett stort antal kunniga personer med en annan uppfattning som inte lika ofta får komma till tals i svensk press. Här publiceras en intervju med Per Blomquist, pensionerad överste av första graden, f.d. Försvarsområdesbefälhavare och ledamot av Kungliga Krigsvetenskapsakademin. Per Blomquist tillhör en liten skara framstående svenska säkerhetsexperter. Intervjun gjordes av Lars Drake innan konflikten i Ukraina blev akut vilket förklarar att den inte nämns.

 

Per, varför valde du den militära banan?

Jag ville verka för fred. Det svenska försvarets uppgift var att vara krigsavhållande.

Jag vet att du har arbetat med underrättelseanalys, kan du säga något om din erfarenhet.

Ja, jag tjänstgjorde under 1960-talet som ung generalstabsofficer på de centrala stabernas underrättelseavdelningar. Vi studerade där ingående Östs och Västs militära offensiva och defensiva intressen av svenskt territorium inte minst med beaktande av den för båda parter viktiga tidsfaktorn.

År 1970 ansåg arméchefen, general Almgren, att jag skulle ägna mig åt operativ verksamhet. Jag blev då placerad som chef för den markoperativa avdelningen i västra Sverige. Jag fann där att den politiska och militära ledningens planering med endast en ”utsedd fiende” från Öst var märklig. Man hade också med denna ensidighet gjort upp spelplanen på och över Östersjön för både angriparen och vår Krigsmakt. Detta var inte i överensstämmelse med Sveriges två övergripande mål - trovärdig svensk neutralitetspolitik och krigsavhållande effekt.

Sveriges officiella säkerhetspolitiska planering var sålunda i hög grad missvisande. Från mitten av 1970-talet fanns i Västra Militärområdet en analys (MB/CB V analys) med stark kritik av den officiella krigsplanläggningen. Militärbefälhavaren, flyggeneralen Nils Personne, redovisade analysen för ÖB och samtliga försvarsgrenschefer och menade att behov fanns av ett nytt sätt att försvara Sverige som svarade mot de säkerhetspolitiska uppgifterna. Han blev inte sakligt motsagd, men inga åtgärder vidtogs.

Kan du ge en översiktlig bild av hur säkerhetsläget ser ut i området kring Östersjön?

Ryssland har självklart ett starkt militärstrategiskt utgångsläge i Nordeuropa, men samtidigt är landet marint och luftoperativt instängt i förhållande till USA/Nato.

Nato har viss fördel av utgångsbasering i Balticum, Danmark och Norge, men den är närmast att betrakta som en diplomatisk och politisk fördel och mindre som militär styrka.

USA/Nato har för närvarande överlägsna sjö- och flygstridskrafter till havs vilket i en konfliktsituation gör att Ryssland har behov av att på fria vattenvägar komma ut ur sitt instängda baseringsläge.

Östersjön, Finlands och inte minst Sveriges territorier utgör ett utomordentligt skydd för Ryssland i Nordeuropa. Om dessa territorier behärskas av USA/Nato skulle det framstå som ett mycket starkt hot mot Ryssland.

Ett neutralt trovärdigt folkförsvar i Sverige, Finland och gärna också i Norge skulle öka säkerheten i Nordeuropa och därmed i hela Europa. Inte minst ökar säkerheten för de båda kärnvapenmakterna USA och Ryssland.

Hur är det militära styrkeförhållandet mellan Ryssland och Nato i global skala?

Kärnvapnen och balansen i avskräckning anses gälla, men är alltid svårbedömd. USA/Nato är för närvarande överlägsna Ryssland vad gäller konventionella marin- och sjöstridskrafter. Denna typ av stridskrafter jämte robotar av olika slag betyder mycket vid styrkejämförelser i Nordeuropa där landterritorierna är omgivna av hav.

Vid styrkejämförelser måste tid, rum och stridssätt värderas ingående. Sveriges vidsträckta landterritorium, rätt försvarat med enkla kostnadseffektiva medel för försvarsstrid, skulle kunna utgöra en styrkefaktor i Nordeuropa för både USA och Ryssland. Tyvärr har detta förbisetts i officiell svensk säkerhetspolitik. Arvet från kalla kriget att ensidigt se Ryssland som angripare lever kvar. Detta är militärt sett ett kardinalfel som dolts och döljs av olika slag av politisk argumentation.

Har någondera parten intresse av att inom överskådlig tid invadera motpartens territorium? Har någon av de två parterna kapacitet att vinna ett sådant krig?

Mitt svar är nej på båda frågorna. Jag tror inte på krig i Nordeuropa. Men den ovissa framtiden kan bjuda på utmaningar. Kärnladdningarna utgör ett starkt hinder för krig i Nordeuropa, men samtidigt gör dessa att endera parten USA eller Ryssland eller annan part kan åstadkomma allvarliga utmaningar med militära maktmedel mot någon eller några nationer i området.

Skulle ett krig kunna utbryta som en följd av missförstånd, någon incident med ett havererat flygplan eller liknande?

Nej, kärnvapnen har tveklöst en krigsavhållande effekt. Men det finns vitala områden, t.ex. de fria vattenvägarna till och från Östersjön - viktiga för olika parter - som skulle kunna leda till allvarliga konflikter.  

Finns det någon risk att Ryssland eller Nato skulle anfalla Sverige om det inte ingår i ett större spel mellan Ryssland och Nato?

Sveriges oförsvarade landterritorium är ett problem i detta sammanhang.

Ett trovärdigt försvarat svenskt landterritorium skulle utgöra ett utomordentligt skydd för båda parter och för övergripande säkerhet. Varför skulle Ryssland anfalla och äventyra en sådan skyddsbarriär och egen säkerhet?

Nato måste kunna vara tillfreds med ett försvarat svenskt territorium. Risken är att man i givet läge skulle vilja tilltvinga sig makt i Nordeuropa eller i hela Europa, Natogeneraler hävdade redan under det kalla kriget att Nato inte kan vinna ett krig om Europa i Norden, men väl militärt förlora Europa.  

Ett oförsvarat landterritorium eller ett provocerande insatsförsvar i allians med USA/Nato gör säkerheten i hela Nordeuropa labilt sett ur såväl Rysslands som USA/Natos synvinkel. Båda dessa parter kan i ett givet globalt läge ha ambitionen att vilja tilltvinga sig makt.

Vad krävs för att Sverige i realiteten ska kunna upprätthålla sin militära alliansfrihet och neutralitet i en eventuell militär konflikt i vårt närområde?

Ett enkelt folkförsvar med något högteknologiskt tillägg för integritetsskydd. Detta skulle ge militär styrka i form av försvar till nytta för en trovärdig militär alliansfrihet och neutralitet.

Anser du att vi borde genomföra en kraftig upprustning de närmaste åren?

Nej, inte en krona till Försvarsmakten innan den politiska ledningen genomfört en totalstrategisk analys. Se min Brännpunktsartikel år 2000. En totalstrategisk analys skulle enligt mitt förmenande visa att Sverige med en trovärdig försvars- och säkerhetspolitik starkt skulle bidra till ökad säkerhet i hela Europa. Inget skulle visa sig mer säkerhetsmässigt solidariskt än ett svenskt försvarat landterritorium på 160 mils bredd mellan kärnvapenmakterna.

Bedömer du att spänningarna mellan Ryssland och Nato, och därmed riskerna för Sverige, ökar eller minskar i och med att Sverige nu ingår i Natos partnerskap för fred och reserven till Natos snabbinsatsstyrka?

Jag räknar mig som försvars- och amerikavän. Det senare därför att jag tror på demokrati. Partnerskapet är felvinklat och inger inget förtroende. Sverige ska självfallet inte ingå i Natos anfallsstyrka.

På vilket sätt har säkerheten för Sverige ökat, eller minskat, som en följd av svenskt deltagande i Natos Afghanistaninsats?

Den har minskat. Alla fredsframtvingande insatser minskar demokratins trovärdighet. Demokrati kan inte spridas med vapenmakt, däremot hämndlystnad.

Alliansen har antagit stormakternas begrepp ”insatsförsvar” som är gravt missvisade. Det är inget försvar. Alliansen, sannolikt med påverkan främst från USA/Nato anskaffar stridskrafter för anfallstrid. En eventuell angripare slår först ut våra anfallsstridskrafter. Det är detta ÖB benämner ”enveckas försvar”.

Våra flygstridskrafter tillsammans med ”de sjutton generalernas” (DN 19 april 2004) stående armé är provocerande mot Ryssland. Det är inte underligt att Ryssland övar anfall mot Sverige.

 

 

 

Dela artikeln

2 Kommentarer



ARTIKEL ARKIVERAD

Denna artikel är arkiverad och går därför inte längre att kommentera eller gilla.
  1. Jonas Karlsson
    03 augusti 19:55

    Ännu en intressant intervju! Skulle vara kul att höra en uppdatering efter kriget i Ukraina.

  2. Lars Drake
    24 augusti 13:00

    Jonas här kommer ett svar från Per Blomquist: Ukraina krisen visar tydligare än tidigare hur storstratyegiskt viktigt vårt territorium är mellan kärnvapenmakterna USA/Nato och Ryssland. Detta territorium bör då vara trovärdigt försvarat både mot Väst och Öst samt vila på en minst lika trovärdig politik och diplomati. Om man ska inse detta i sin fulla omfattning måste en analys ske av helheten - politik, diplomati, ekonomi och bruk av militära maktmedel. Det Ryssland för närvarande stödjer är ett lågintensivt krig med bakomliggande avskräckningsmedel. Se mitt bifogade inlägg i SLA (Skaraborgs Läns Allahanda). Rysslands agerande är så långt jag förstår sett ur politisk och diplomatisk synvinkel vad Västalliansen sedan länge tillämpat. Det är problematiskt när kulturer krockar i en ekonomiskt ojämnt värld. Jag hoppas på statsmän som kan se helheten, analysera den och delge medborgarna en god neutral hållning. I nuvarande militärstrategiska läge har tidsfaktorn en avgörande roll för båda kärnvapenmakterna i synen på svenskt territorium. Styrkeförhållandena mellan kärnvapenmakterna vad gäller avskräckningsmedel ligger onekligen väster om Skandinavien. De lågintensiva medlen menar jag ligger i västra Skandinavien. Ryssland har onekligen ett väsentligt skydd av småstaterna och Östersjön i Nordeuropa både för ett lågintensivt krig och ett krig med avskräckningsvapen. Om Sverige tror på ett försvar för frihet och fred och att detta bäst sker under trygghet och inte under hot bör Sverige försvara sitt territorium med lågintensiva medel av hela vår yta. Mentalt är det svårt för mina kollegier som under hela det kalla kriget och därefter har sett Sovjet/Ryssland som fiende.