Deltagande media
TISDAG 25 JULI 2017
Kolumn
2014-09-16

Vägen framåt för vänstern, V.I.S-modellen

Med 13 procent av rösterna i riksdagsvalet på Sverigedemokraterna och ett svagt val för vänstern är det dags att utvärdera, reorganisera och blicka framåt. Uppgiften att bygga en stark vänster som på allvar kan utmana om makten måste börja omedelbart. Nedan följer mina åsikter om vänsterns viktigaste uppgifter framöver.

 

V som i vision – Fredrik Reinfeldt fyllde en uppgift

Fredrik Reinfeldt är borta. Att få bort honom fyllde en motiverande funktion för oppositionen. Men för att skapa ett nytt samhälle behövs ett betydligt större mål att spänna bågen mot. Svårigheten för alla som vill förändra samhället är att få tillräckligt många att samtidigt dra åt samma håll. Som ett belysande tankeexperiment: Om ALLA övertygade socialister engagerade sig i ett parti skulle detta parti bli landets överlägset största och en ostoppbar kraft. Då vore det slut med högerpolitik och framgångar för kvaifascister. Motivationsexperter säger att det som behövs för få människor att agera är vilja och tro. Viljan att uppnå ett mål och tron att det är möjligt.

 

Vänstern saknar idag en vision. En skön dröm som vi tror att vi kan uppnå. Sovjetunionen var inte heller 68-vänsterns och våra föräldrars ideal, men mer än 20 år efter den första arbetarstatens upplösning har vi ännu inte lyckats ersätta de misslyckade och misskrediterande stalinistiska projekten med en ny trovärdig vision.

Framtiden måste innehålla jämlikhet, jämställdhet, solidaritet, stora satsningar på grön energi och hållbarhet. Konsumtionssamhället kommer behöva ges upp och ersättas med roligare saker som kultur, idrott och andra mindre materiella men mer andligt utvecklande nöjen. Arbete och bostäder åt alla är en grundförutsättning för ett schysst samhälle. Vi behöver inte exakta detaljer på hur allt ska se ut, men vi behöver lyfta frågan, skissa, diskutera och drömma om framtiden. Gratis buss till jobbet och sex timmars arbetsdag innan det är dags att hämta barnen på förskolan som har alla resurser barnen och personalen behöver, vore en bra början.

 

 

I som i infrastruktur – pengar och kommunikationskanaler viktigast

Vänstern måste börja bygga upp sin infrastruktur. Denna uppgiften är fullständigt akut.

Vänsterpartiet har till exempel den i särklass minsta valbudgeten av alla riksdagspartierna. Vänsterpartiet förfogade 2014 över en valbudget på cirka tio miljoner kronor mot 50 miljoner för Sverigedemokraterna. Det finns ingen vettig anledning till detta. Vänsterpartiet (och vänstern i helhet) måste börja samla in pengar. Små hjälporganisationer kan ofta samla in tiotals miljoner per år från månadsgivare. Landets framtid står på spel och insikten om detta och att det är angeläget att ekonomiskt ge stöd till ett vänsterparti borde finnas hos många.

 

Det finns idag ett helt batteri med rasistiska sajter på nätet med över 50 000 besökare per dag. Rasisterna rekryterar och bygger på nätet. Vänstern däremot är helt fast pappersformatet och den största sajten är www.etc.se med strax över 10 000 besökare per dag. (1) Många av vänstertidningarna som har presstöd har endast runt 1 000 läsare om dagen på nätet (Fria tidningar, Arbetaren, Internationalen, Flamman mfl). Detta måste vi ändra på och det är också anledningen till att vi startat Synapze. Fler seriösa plattformar och initiativ med nyheter, tankesmedjor, radio, tv osv vore välkommet.

 

S som i strategi – en karta som navigerar mot målet

"Vänstern vet inte var den står, vart den vill eller hur den ska ta sig dit", sa nyligen en kompis lite elakt. Det ligger något i det. Vänstern behöver en seriös diskussion om strategi. Vilka grupper är våra stödtrupper och vilka kan vi kan bygga allianser med? Var ska vi fokusera och hur ska vi agera för att bygga våra organisationer? Vilka är systemets och våra motståndares svagheter och dess styrkor? Hur stoppar vi och trycker tillbaka Sverigedemokraterna inom arbetarklassen och på landsbygden?

 

Vänstern behöver fundera över vilka hinder som finns för sitt projekt. Vilka problem behöver vi övervinna och var finns möjligheterna?

Denna diskussion behöver föras bland såväl aktivister som ”teoretiker” för att både få en hyffsat fast form och förankras (även om konsensus knappast kommer uppnås och strategier kommer behöva modifieras under äventyrets gång).

 

Sammanfattningsvis: Enligt min mening så är följande steg väsentliga på vägen framåt för vänstern:

a) En motiverande och spridd vision, en ”berättelse” om en bättre framtid.

b) En strategisk genomgång, en uttalad plan på alla nivåer för hur vi ska göra för att nå våra långsiktiga och kortsiktiga mål.

c) Samla in pengar och stärka oss ekonomiskt så pengar inte är flaskhals för organisering.

d) Byggandet av egna mediakanaler för att inte vara beroende av borgerlig media. Detta skulle minska ängsligheten och ge mer stabilitet och självförtroende att driva de frågor vi själva väljer. Det är också livsviktigt att omedelbart ta upp kampen med rasisterna som har ett stort försprång på nätet. Nätet är det enklaste, effektivaste och billigaste sättet att nå fler människor, skapa opinion och värva aktiva.

 

(1) www.freewebsitereport.org

Dela artikeln

15 Kommentarer



ARTIKEL ARKIVERAD

Denna artikel är arkiverad och går därför inte längre att kommentera eller gilla.
  1. Lars Drake
    17 september 17:47

    Detta är viktiga punkter men det krävs även några ytterligare saker, t.ex. ingående analyser av världsläget och utvecklingen i det svenska samhället. Tyvärr kan jag konsstatera att t.ex. Vänsterpartiet saknar insikt om flera viktiga saker.

    • Jonas Karlsson
      20 september 00:44

      Lars: En djupare analys av läget behövs absolut. Det är en av mina poänger, vilket i sig närmast är lustigt då det borde vara en självklarhet. Men det är sällan eller aldrig jag hittar analyser av läget som också är handlingsinrirktade mot vilka metodiska steg vi behöver ta för att komma framåt. Ang pengar så kommer säkert ett parti som Moderaterna nästan alltid ha ett ekonomiskt försprång. Men Sverigedemokraterna borde inte ha det. Vänsterns största styrka är de aktiva medlemmarna, men vi måste också bli mycket bättre på att samla in pengar.

  2. Lars Drake
    17 september 17:50

    Det du skriver om pengar är viktigt och det måste göras men Vänstern kommer aldrig att ha lika mycket som de som vill behålla sitt ekonomiska övertag har. Vi måste fortsatt lita till att ett stort antal personer arbetar politiskt.

  3. Clemens Lilliesköld
    17 september 18:04

    Ska V kunna utplåna SD och ta över merparten av deras väljare (ja merparten är folk som borde gå till vänster inte till höger) så räcker det inte att gå ut på gatorna och ropa "inga rasister på våra gator" (gatorna tillhör väl för övrigt alla inte bara vänstern?. Vi måste se de problem som faktiskt finns och som får folk att ibland i ren desperation rösta på dem.Vi har dels ett flyktingmottagande där kritiken , inte bara från SD, går ut på att små orter får oproportioneligt stort antal flyktingar i förhållande till sin folkmängd vilket ger problem med skola och sjukvård samtidigt som tex stora delar av Stockholm i stort sett inte tar emot några överhuvudtaget trots långt större kapacitet i sjukvård och skola, Just de orter där det blivit oproportioneligt finns med bland dem med höga röstetal på SD. Därutöver finns ett antal orter , främst i Skåne, som redan under tiden för andra världskriget utmärkte sig för sin rasism (för en bra skildring där kan man med fördel läsa Hasse Alfredssons bok Attentatet i Pålsjö skog) . Där finner SD stöd trots att man knappt har något flyktingmottagande eller ens några invandrade (förutom danskar förstås). Minsta röstetalen för SD finner man överlag på orter som inte tar emot några flyktingar överhuvudtaget, tex Söder. Den andra frågan gäller arbetskraftsinvandring som till del är reglerad . Där är många missnöjda med att den i praktiken blivit en lönesänkande faktor-knappast förvånande eftersom arbetsköparna i praktiken haft fria händer både att dumpa löner och bedriva rena bedrägerier. Det har gett SD ett stöd i LO-kollektivet utifrån principen först brödet sedan moralen som förmodligen inte kan brytas genom att man berättar hur ädel man själv är utan kräver andra åtgärder. Tex kunde man ta itu med lönedumpningen,bedrägerierna och skamlönerna till bärplockare osv. Naturligtvis kan vi fortsätta på linjen att beskriva 13% av folket som moraliskt underlägsna,white trash (lite problematiskt då med de invandrade som stöder SD förstås), och betona hur ädelmodiga vi själva är (så länge vårt jobb inte utsätts för lönedumpning förstås),äta bären från de slavkontrakterade plockarna och uppskatta det låga priset osv men en annan väg vore att dels att kräva att flyktingmottagning fördelas mellan kommunerna.-inga ursäkter (bostadsbrist? en fråga om styrning,ska det drabba just flyktingar eller ?) dels lyssna på LO:s krav om reglerad arbetskraftsinvandring och lika lön för lika arbete oavsett var man kommer ifrån.

    • Jonas Karlsson
      20 september 00:44

      Jag instämmer starkt i att moralismen har förvärrat problemet och att det ofta finns inslag av klassförakt gentemot sd (kanske inte från vänstern men iaf från borgerliga debattörer). Vänstern behöver börja föra fram sin politik och sina lösningar istället för att förfasas över sd. Samtidigt är den antirasistiska rörelse som växt fram efter attackerna i Kärrtorp och Malmö viktiga och dynamiska. Det är naturligt och positivt med stora mobiliseringar efter sådana händelser. Men vänstern måste förmå att fånga upp dess kraft och föra fram positiva paroller för att flytta fram positionerna och lösa de verkliga problemen; arbetslöshet och klassklyftor. Vänsterpartiet vill ju lagstifta om att alla kommuner ska ta emot flyktingar då det menar att flyktingmottagandet skulle fungera bättre om det var mer jämnt fördelat över landet. http://www.vansterpartiet.se/lagstifta-om-att-alla-kommuner-ska-ta-emot-flyktingar. Och det finns helt klart materiella faktorer bakom sd:s inbrytning i t ex Byggnads och Transport. V har en handlingsplan mot social dumpning http://www.vansterpartiet.se/v-lagger-handlingsplan-mot-socialdumpning som jag tror är ganska hyffsad (men sen handlar ju politik om mer än handlingsplaner, det gäller att kommunicera politiken och nå ut på arbetsplatserna med den också): - Lex Laval måste rivas upp. - Huvudentreprenören ska ha ansvar för hela kedjan av underentreprenörer vad gäller lön, arbetsvillkor och arbetsmiljö. - Särskilda åtgärder för att bekämpa oseriös åkeriverksamhet. - Skyldighet för utländska företag att ha representant som kan teckna kollektivavtal. - Avtal om löner och villkor för arbetsinvandrare ska vara bindande. - Kollektivavtal ska krävas vid offentliga upphandlingar. - Papperslösa som kräver rimliga villkor och påpekar missförhållanden ska inte straffas. - Personalliggare och oanmälda arbetsplatsbesök i fler branscher. - Månadsredovisning av skatter och arbetsgivaravgifter ska vara individuell. - Försök med tidsbegränsat godkännande av F-skatt

  4. Lars Drake
    17 september 21:07

    De frågor Clemens tar upp måste hanteras på ett vettigt sätt. Det går inte att drömma bort dem. Tolerans ja, rasism nej men det krävs en hantering som inte spär på missnöjet och driver folk i famnen på högern. Av någon anledning är det är fler personer som bott i Sverige i några år som jobbar med RUT-avdrag i Danderyd än det är boende från samma grupp i det området.

  5. Lars Drake
    17 september 21:13

    Det skulle vara bra om utrikespolitiska analyserna kommer fram till att frågan om krig och fred, EU och USA/Natos stöd till en kupp i Ukraina som genomfördes med fascistiska stormtrupper och bombningar av civila i östra Ukraina faktiskt är viktigare frågor än om Ryssland har en dålig politik vad gäller HBTQ.

  6. Emil Eldebrink
    26 september 12:46

    Väl sammanfattad helhetsanalys med Vision-Infrastruktur-Strategi-modellen. Ett centralt problem som jag tycker aktualiseras av detta är (kapitalets) globalisering. Dvs storfinansens, storföretagens och ev. superrika individers rörlighet över nationsgränser. De flyttar ganska enkelt sina resurser och satsningar dit det passar. De undviker ganska enkelt väldigt många skatter. De spelar på så sätt ut nationer mot varandra i dessas sociala och demokratiska anspråk. Sverige har varit ovanligt jämlikt, men verkar nu pressas ned genom en kanske obeveklig internationell nivellering. Så länge vänstern saknar en genomtänkt, realistisk och lättbegriplig strategi för att tackla detta problem, verkar vare sig vänsteraktivister eller gemene väljare riktigt tro på några visioner. Så vad göra? Satsa på EU som motvikt till kapitalet? Avskaffa EU och skapa en motsvarande union vars grundlag utgår från folkets och inte kapitalets behov? Bortse från överstatliga organ och satsa på mellanstatlig samordning mellan europeiska länders vänster-/arbetarrörelser? Eller är hela problembilden överdriven? Om den är överdriven, exakt vilka facklig-politiska åtgärder ska vi satsa hårt på för att frigöra de hundratals miljarder som krävs (?) för att med trovärdighet tala om betydande strukturella reformer i riktning mot socialism, som sex timmars arbetsdag? Vore intressant med en diskussion om detta. Det mesta kanske redan är sagt och överblickat av de mest initierade, t.ex. de som var med i Attac-svängen, men i så fall behöver medvetenheten om dessa frågor och svar spridas till hela vänstern.

    • Jonas Karlsson
      27 september 17:51

      Håller med om att dessa frågor är avgörande, dvs hur förändringarna ska kunna ske i en globaliserad värld där kapitalet har trumfkort i form av sin rörlighet. EU:s lönedumpande lagstiftning ställer till besvär. Samtidigt tror jag inte att lösningen är att lämna EU. Mastrichtfördragets budgetregler var inte mycket värda när verkligheten sprang ifatt nyliberalismen. Överkottsmål mm flög all världens väg och ECB:s makt utvidgades utan legal grund. Jag hoppas att arbetarklassen kommer börja röra på sig allt mer. I många länder såg vi stora protester åren efter finanskrisen 2008, när finanskapitalets krasch resulterat i stora nedskärningar och attacker på arbetarklassen. Krav om lex Lavals upprivande, att huvudentreprenören ska ha ansvar för hela underleverantörskedjan gällande lön och arbetsmiljö mm är viktiga krav att kämpa för. Förutsättningarna ser ju väldigt olika ut i olika länder men där praktiska behov och EU:s (eller den aktuella nationens) relger kolliderar gäller som alltid att kämpa för förändring. Jag tror att kapitalismens kris kommer fortsätta med större problem och större protester som följd. Min förhoppning är att dessa protester ska vinna så mycket styrka att de kan förändra flera nationer samtidigt. Då kommer även EU:s lagar att förändras. Det viktigaste är rörelsen, som kommer underifrån, Men mer utarbetad strategi för moståndet, även i en globaliserad väld - absolut!

    • Mårten Fjällström
      27 september 22:01

      Jag tror problembilden behöver fördjupas. Vad kan egentligen flyttas? Pengar, javisst. Men pengar i egen valuta kan också produceras fritt av staten, vilket gör att det är ett val att påverkas av pengaströmmar. Schweiz bestämde för några år sedan att deras franc inte skulle stiga över 1.2 mot euron och tryckte alla pengar de behövde för det. Kapital i form av maskiner, ritningar etc? Ja om staten inte lägger hinder i vägen. När det gäller ubåtar bestämde sig uppenbarligen svenska staten för att de inte får flyttas från Sverige och skickade trupp (det var också för något år sedan). Personal? Ja, om de kan locka med sig dem, men det brukar inte vara det som sker. Vad är då det egentliga maktmedlen? Jag skulle säga att det är handel. Sveriges välstånd är beroende av vår position i handelssystemet och att vi kan få mycket varor naturresurser för våra varor och naturresurser. Så vi är begränsade i den mån vår handel kan störas. Ironiskt nog skyddas vi i hög grad av vårt EU-medlemsskap här, för så länge vi är EU-medlemmar är det svårt att sätta Sverige i någon effektiv bojkott.

      • Jonas Karlsson
        30 september 22:41

        Tycker du har en poäng i att det viktigaste för ett land är vad som produceras och handeln med varor. Schweiz har nog ett annat problem än vad Sverige skulle ha om vi t ex började genomföra statliga investeringar för att utplåna arbetslösheten med bostadsbyggen, väggbyggen, gröna investeringar. Visserligen skulle marknaden växa kraftigt vilket skulle vara positivt för många privata företag, men kapitalflykt av rädsla för högre skatter och produktionskostnader eller förstatligande av produktionsmedlen vore också högst troligt. Och det är lättare att öka penningmängden än att minska den. Men tiden får utvisa vad som kommer ske :) Vi kommer bli tvugna att testa!

  7. Emil Eldebrink
    29 september 11:40

    Håller med om att rörelse är viktigast. Men vi verkar överens om att målet också är viktigt. För att mobilisera så stor, energisk och smart rörelse som möjligt behöver vi väl alltså kommunicera en sammanfattad, trovärdig berättelse om hur EU/Europa ska förändras och åtgärder som idag är uteslutna, "omöjliga", plötsligt ska bli möjliga. Förstår jag dig alltså rätt Jonas som att du menar att vänstern borde agitera aktivt för en grundläggande förändring av nationell ekonomisk politisk och EU:s grundlagar och institutioner?

    • Jonas Karlsson
      30 september 22:51

      Jo, att kommunicera en "sammanfattad, trovärdig berättelse om hur EU/Europa ska förändras och åtgärder som idag är uteslutna, "omöjliga", plötsligt ska bli möjliga" tror jag verkligen behövs. Inte nödvändigtvis eller realistiskt sett som ett politiskt partis program (även om förutsättningarna för upprättandet av en europeisk national objektivt sett är betydligt bättre idag än någonsin tidigar iom snabba resor är möjiga och internets existens) men som en svävande berättelse (ram) bestående av många delar. Jag tänker mig att många progressiva tankesmedjor och författare, partier, och rörelsens kraft i sig, tillsammans kommer skapa "ramen" eller visionen att förändringen är möljilg. Sen har jag inte planen klar, men ser inte främst att vi ska agitera för en "grundläggande förändring av nationell ekonomisk politik och EU:s grundlagar och institutioner", men däremot se till vilka behov som finns hos "folket" och när de kommer i konflikt med det kapitalistiska systemets paradigm och lagar ska vi utmana dessa.

  8. Emil Eldebrink
    02 oktober 11:49

    Ok. Ja det är säkert så att grundläggande förändringars exakta gestalt inte går att förutse utan är något som växer fram kollektivt parallellt med organisering utifrån konkreta behov. Snarare än att en förtrupp åstadkommer den korrekta analysen och planen och sedan vinner stort stöd genom sina idéers kvalitet. Men samtidigt är det väl så redan idag att många människor ser att behoven inte tillfredsställs i nuvarande ordning, samtidigt som det gillar vänsterns värderingar och förslag, men de tror inte att dessa är realistiska. Då blir det ingen rörelse. Förändringar kommer att komma, men ett hot är ju att det blir nationalistiska lösningar som sparkar nedåt, istället för internationalistiska som sparkar uppåt. Sådana lösningar uppfattas i alla fall som realistiska, kanske nödvändiga trots sin omänsklighet. För att förhindra detta kanske det är viktigt för oss att mycket tydligare synliggöra de rikaste och alla resurser de håller fast. Ordentligt etablera konfliktlinjen uppåt istället för nedåt. Idag ser de allra flesta människor fördelningspolitik som ett nollsummespel mellan olika grupper av löntagare. Att ta från de rikaste finns inte på kartan. "Så funkar helt enkelt systemet". Att etablera denna konfliktlinje är nog till stor del också något som växer fram parallellt med rörelse, inte minst genom att vi bygger det du kallar "infrastruktur". Men knappast bara? Är det inte också något vi måste prioritera högre? Att prata ägande och den övergripande konflikten arbete-kapital.

    • Jonas Karlsson
      10 oktober 23:08

      Tror du har helt rätt i det du skriver. Många (en majoritet) gillar vänsterns värderingar och förslag. Kanske måste de förklaras ännu bättre för att bli realistiska. Jag vet att vänsterpartiet jobbar på det, att sprida alla förbättringar det faktiskt åstadkommit på lokal nivå i kommunerna där de styr. Sen tror jag att vi måste lägga fram en mycket bättre plan. Vilken ekonomisk politik vill vänstern idag egentligen driva? Hur ser övergången mellan kapitalism till socialism ut? Hur ska vi få bort arbetslösheten och få ”full sysslesättning”? Är det möjligt i det kapitalistiska systemet idag osv? Detta tror jag är den största bristen för tillfället. Antingen finns det ingen tro på full sysselsättning, eller saknas modet att göra en sån satsning och ta sig an alla de utmaningar som en sådan satsning skulle leda i form av motstånd från kapitalet.

      Tydligare konfliktlinjer; Ja! Instämmer att vi även borde tala i termer om arbete-kapital. Och propagandan skulle gärna mer kunna få se ut typ ”ta från de rika”.