Deltagande media
TISDAG 25 JULI 2017
Debatt
2014-09-26

Att bygga socialismen istället för att krossa rasismen

Vem använder ordet socialism idag, förutom i högtidstal? Snarare Jan Björklund och Annie Lööf, än vänsterpartister.

En av de 2452 eftervalsanalyser som försöker förklara sverigedemokraternas valframgångar som sätter fingret på vad som blev fel är Enna Gerins och Daniel Suhonens på DN Debatt den 20 september, där tesen är att fascismen frodas när vänster-höger-axeln i politiken prioriteras bort framför kulturkrigs-axeln, där Fi och SD erbjuder ömsesidig relevans.

Det är alldeles fantastiskt att det finns en antifascistisk folkrörelse på gatorna. Utan den hade spärren för borgerliga partier att samarbeta med SD varit avsevärt lägre. Men Vänsterpartiets roll är snarare att göra SD irrelevanta, genom att bejaka vänster-höger-axeln ännu mer än vad som gjorts hittills. Jag ser gärna att Jonas Sjöstedt tar replik på Jimmie Åkesson i riksdagen, inte för att prata kulturkrig, utan för att tydliggöra på var SD de facto ligger på vänster-höger-axeln.

Vad är det kraftfullaste sättet att trigga de ideologiska känselspröten hos folk, oavsett var de befinner sig på vänster-höger-axeln? Göran Greider har helt rätt i att ordet socialism fortsatt är det enskilt mest explosiva ordet i det politiska samtalet. Dagspolitiken är naturligtvis första, andra och tredje prioritet för ett parlamentariskt parti. Fyraårsperspektivet genomsyrar med nödvändighet allt vi tar oss till, jag ser det själv nu som nyvald ersättare i Uppsalas kommunfullmäktige. Men tjugoårsperspektivet framåt och hundraårsperspektivet bakåt får inte glömmas bort av ett socialistiskt parti med ambitioner att vara idédrivande.

I somras var vi sex familjer som hälsade på hos vänsterpartisten Thorsten Laxvik, som bor i Edsele i Jämtland. Han är med i ett nätverk som bygger upp landsbygden runt älvarna igen. Pragmatismen är slående. Åke, en gammal SCA-chef, med blå politisk hemmavist, förfärades över att landskapet förföll, och bygden med den, noterade samma problematik som Thorsten. Åke krisar lite när Thorsten håller honom om axeln och säger att ”kom så bygger vi socialismen”. Grisarna, fåren och korna går fritt året om. Antibiotika och konstgödsel är svärord. Thorsten har sagt att korna är kolsänkor, då de trampar ned växtligheten till mull och om hundra miljoner år kanske råolja. Elin Röös från SLU i Uppsala, som disputerade på livscykelanalys (LCA) på mat i fjol, menar att det är praktiskt taget omöjligt för en ko att binda mer kol än vad den fjärtar metan. Oavsett detta så är jag sedan denna resa är jag djupt skeptisk till en blint slående köttskatt. Snarare borde man ha en generell växthusgas-skatt baserad på produkters och tjänsters livscykelanalyser.

En ny idé för mig, som jag hoppas slår rot på bred front, är Community-supported agriculture, CSA-tanken. Niklas på Nyttogården i Resele odlar grönsaker, inte för marknaden, utan för sina medproducenter, som han kallar dem. Tanken är att kunder går ihop och betalar honom en given peng för att han ska kunna lyfta en inkomst motsvarande en undersköterska, oavsett utfall på skörden. Om han lyckas blir han oberoende av marknadens nycker. Jag är ju marknadssocialist, och menar att i ett tjugoårsperspektiv så kan man inte tänka bort för marknaden för varor och tjänster. Med det sagt så inser jag också problematiken som en marknad medför. Man producerar för köpkraft, inte för behov. (Ebola hade inte varit något problem om läkemedelsindustrin hade prioriterat behovsperspektivet, för att ta ett akut exempel.)

Denna resa pekade på allt det positiva vi inom vänstern skulle kunna fylla ordet socialism med. Den demokratiska processen, där deltagande inte bara i omröstningar, utan även i återuppfinnandet av hela det demokratiska hjulet som varje ny generation måste tvingas konfrontera. Att vi alla, inte bara 349 politiker i Stockholm, har ett ansvar för att vitalisera beslutsprocesser. Idag inom politikens sfär. Om vi lägger manken till lyckas vi även demokratisera ekonomin. En vacker målsättning är att vi ska få ha inflytande över beslut i proportion till hur mycket besluten påverkar oss. Om vi lyckas få det politiska samtalet handla om dessa frågeställningar skulle vi börja spela på hemmaplan.

För övrigt måste ni följa Rafnaslakt på Facebook. Internet när det är som bäst.

Nämnde jag att maten var spektakulär?

Dela artikeln

8 Kommentarer



ARTIKEL ARKIVERAD

Denna artikel är arkiverad och går därför inte längre att kommentera eller gilla.
  1. Emil Eldebrink
    26 september 12:03

    Väldigt intressant, klok och inspirerande artikel. Dock, några frågor som jag som marknadssocialist grunnat på men varit för slö för att gå till botten med än: Hur är läget för den kooperativa rörelsen i Sverige idag? Finns det någon samordnad rapportering om det någonstans? Varför har den inte mer momentum à la frihetlig vision om spontan lavineffekt då tiden är mogen? Vad bör göras utanför och i parlamenten för att stärka den? Är det rimligt att hoppas på den som en sorts revolutionärt subjekt :) ?

  2. Clemens Lilliesköld
    27 september 11:18

    "Community-supported agriculture, CSA-tanken. Niklas på Nyttogården i Resele odlar grönsaker, inte för marknaden, utan för sina medproducenter, som han kallar dem. Tanken är att kunder går ihop och betalar honom en given peng för att han ska kunna lyfta en inkomst motsvarande en undersköterska, oavsett utfall på skörden. " Låter väldigt intressant. Kopplar man det till att offentlig verksamhet handlar lokalt och blir de kunder som garanterar lön oberoende av de toppar och dalar både marknad och natur ger i jordbruk så fattas bara lokalt producerad biogas som drivmedel till jordbruksmaskiner istf diesel. Att Sverige måste öka sin självförsörjningsgrad är ju en självklarhet.

  3. Jonas Karlsson
    27 september 12:43

    Vore intressant att höra mer om detta. Hur många "medproducenter" var de tillsammans med Niklas i Resele? Hur sker fördelningen av grönsakerna dem emellan efter skörden, efter behov eller enligt hur mycket de betalat?

  4. Thorsten Laxvik
    28 september 17:53

    Jonas! Vi är 30 medproducenter som får del av det Niklas producerar på sina åkrar. Jag är slakteridirektör, nötkottsproducent och Niklas odlar grönsaker. Tillsammans utvecklar vi det neoagrara , det ansvarsfulla jordbruket genom ideutveckling inom Nipakademin tillsammans med andra matproducenter. All konventionell matproduktion sker på spekulation. Bönderna odlar, spekulerar på vetebörsen med sin skörd och satsar pengar på marknadsföring. Kunderna ser de aldrig och de behöver inte se dem i ansiktat och förklara hur man sprutat mot mögel, insekter och ogräs. När Niklas sätter sina frön av gamla grönsakssorter i jorden vet han vem som ska äta. Jag betalar honom 500 kr i månaden och får del av hans arbete. Om det går bra får jag mycket grönsaker och oår delar vi på det som blir. Vi delar på både risk och möjligheter. Vi är ännu inte demokratiskt organiserade men vi har inflytande över vad Niklas ska producera. Han bjuder på middag ibland och kommer förbi och sticker till oss sina påsar. Vi har lämnat spekulationsekonomin och tar gemensamt ansvar för att jordarna sköts och allt blir giftfritt. Vi pratar aldrig eko eller KRAV eftersom det inte behövs symboliserade värdemarkörer mellan människor som bygger bärande relationer. Norrbete som är ett kooperativ för bönder som säljer kött i lådor håller på att öppna upp sig för konsumenter. Någon form av ömsesidigt kooperativ syns i fjärran. Vi gör kött och i någon form av vänskapshandling hjälper storstadsborna till att förse sina vänner med vårt kött - glutenfritt, antibiotikafritt, laktos- och kapitalistfritt. Vi levererar bland annat till Magnus på Fäviken som köper gris från en gård i Trångsviken. Han frågar bonden hur mycket betalt han behöver ha för att leva drägligt och betalar därefter. Där är marknadskrafterna satta ur spel, ersatta av hederliga relationer. Inom den konventionella matproduktionen är det den som kan vältra sina kostander på någon annan som vinner. Köttet från Brasilien är billigt eftersom arbetaras hälsa, jorden och atmosfären får betala. Varje medproducent får lika stora påsar. Vi känner inte varandra och maximen "åt var och en efter behov.. " har inte slagit igenom. En ny grön våg håller på att ta form. Folkhögskolorna gröna kurser är överfulla, oljan på upphällningen och efterfrågan på kvalitet ökar, inte minst genom stjärnkockarnas och bratsens intresse. Vänsterkritik är bra och behövs men den gamle vänsterhjälten, den kämpande fackföreningsmannen räcker inte. Den hjälten behöver kompletteras med hjältarna som är socialister i praktiken, dvs de som bygger demokratitiska företag. och man kan vara både vänster och socialist. Läs min bok Rött kött på rätt sätt. Välkommen till seminarium: Ansvarsfull matproduktion -att skapa ett exempel De flesta vet att det nuvarande sättet att producera mat på inte är hållbart. Vi stoppar in tio kalorier olja för att få ut en kalori mat. Konventionellt jordbruk är en stor miljöbov och näringsvärdena i maten har församrats och förfelats i takt med industrialiseringen. Vi behöver återskapa energikloka familjejordbruk som producerar kvalitetsmat och miljönytta genom ökad biodiversitet och kolinlagring i markerna. Seminariet syftar till att få igång ett arbete med att skapa en exempelgård i form av ett familjejordbruk någonstans i Mellannorrland. Seminariet riktar sig till alla som är intresserade av frågan. Tid: lördagen den 18 oktober 2014. Plats: Ramsele Konferens- och Forskarcentrum (gamla SVAR-huset). Kostnad: 250 kr inkluderande fika och lunch (kött från Rafnaslakt och grönsaker från Nyttogården). Kursavgiften faktureras eller erläggs kontant. Anmälan: Snarast till thorsten@rafnaslakt.se. Ange faktura eller kontant. Arr: Nipakademin (Thorsten 070-5200761), Omställningsgruppen i Jämtland (Peo 070-368 33 96, Ole 070-5116550) och Slow Food Jämtland i samarbete med Leader Sollefteå. PROGRAM 09.00 Fika 10.00 Nipakademin hälsar välkommen till Ramsele. Introduktion till dagens tema – det neoagrara, den nya tidens jordbruk. Principerna för en ansvarsfull matproduktion – Bengt Bodin, agronom och författare till boken När vinden vänder. 11.00 Frågestund. 11.30 Reflektioner i smågrupper. 12.00 Lunch. 13.00 Hur mycket kan ett familjebaserat ansvars-jordbruk producera? Jonas och Elin Nordlund, Backfors Gård i Bjurholm. 13.20 Hästen som arbetskamrat och kraftkälla – energieffektivitet. 13.40 Nyttogården och dess 30 medproducenter – lokal andelsmat (CSA-jordbruk). Nicklas Markie berättar om sin verksamhet för Åsa Hedman. 14.00 Frågor. Hur går vi vidare? Ole och Peo. 14.30 Fika och avslut. Slakteriet visas för de som är intresserade.

    • Jonas Karlsson
      29 september 22:56

      Tack Thorsten! Jag har alltid varit intresserad av mat och hälsa - tror att vi blir starkare och hälsosammare av ekologisk mat full med näring men utan gifter. Däremot har jag aldrig på allvar varit intresserad av trenden med småskalig odling, men Florians artikel och din beskrivning väcker helt klart en nyfikenhet. Måste säga att det var mycket inspirerande att läsa, och tror absolut ni har rätt i det här att vi måste vara socialister även i praktiken. När människor går samman händer verkligen massa bra saker, gamla invanda mönster bryts, tillit byggs, vi tar ansvar mm. Det är tilltalande! Och vi måste se upp med maten och vad vi stoppar i oss, näringsmängden har minskat dramatiskt senaste 60 åren iom konstgödningens intåg. Där ligger garanterat en stor del av förklaringen till den stora ökningen av t ex cancer, allergier och degenerativa sjukdommar. Och sen något minst lika inspirerande, nya sätt att bryta med marknaden är kanon. Dock nyfiken på hur detta ska kunna spridas och bli ännu större, och hur stor är "den gröna vågen" hittills?

  5. Stefan Hellstrand
    02 oktober 10:48

    Florian, intressant. Jag påstår följande: Generellt i hållbarhetsjobbet i Sverige och globalt vet vi tämligen väl vad som behövs för att nå en hållbar utveckling. Detta formuleras i vad man kan kalla makroteorier om hur saker hänger samman som nationalekonomi, systemekologi och ekologisk ekonomi. Detta uttrycks i policysammanhang av/i OECD, FNs Millenniemål, Millennium Ecosystem Assessment, FAO, The Economics of Ecosystems and Biodiversity. Det går ut på att priset bör spegla positiva och negativa miljö- och folkhälsoeffekter. Så långt allt väl. Kompassriktningen är rätt. Vad jag finner är att när man går till nivån att operativt verkställa denna ambition uppstår problem. Därför att denna kompassriktning tas ut på en hållbarhetskarta som är genererad av en kartritargenerator, som ej givet kunnandet i de discipliner som äger den excellenta kompetensen om berörda system och frågor, kan hantera hållbarhetslandskapets tre dimensioner ekologisk, ekonomisk och social med professionell skicklighet. Om man tittar på uppbyggnaden av metodiken livscykelanalys (LCA) tillhör den denna klass. Merparten av människor och organisationer som med stort engagemang jobbar för en hållbar värld, med stöd av metoder som livscykelanalys är ej medvetna om detta. Vad det i grunden handlar om är att LCA och närliggande metoder och koncept är utvecklad från ingenjörsvetenskapernas förståelse av döda tekniska system som om de skulle ge expertkunskap om de ekologiska, ekonomiska och sociala system där livet, bios, är en avgörande systemkaraktär. Så fort man passerar över gränsen från döda, tekniska system till de system där livet är avgörande viktigt bör LCA lämna walk over som en övergripande metodik att nå förståelse av t ex mjölkkors bidrag till ekologisk, ekonomisk och social hållbarhet.. Nämnas kan att FAO i Livestock´s Long Shadow (2006) uttrycker de stora bekymren för gris- och fjäderfäproduktion, ej för idisslarproduktion. Samt, när de diskuterar "mitigation options" menar att man via främst idisslarproduktionen och dess foderproduktion kan binda så mycket koldioxid genom att bygga upp humus och bördighet att hela animalieproduktionens utsläpp av växthusgaser från produktion av konstgödsel, med alla transporter, inklusive förädling, kan göras klimatneutralt globalt. Detta följer av de siffror de för fram. De föreslår ett system där de som släpper ut växthusgaser betalar och de som binder erhåller betalt. Via ett exempel för fattiga, boskapskötande grupper i Afrika, visar de hur detta samtidigt kan bidra till att lösa klimatfrågan kostnadseffektivt, öka bördigheten och minska torkkänsligheten i jordbruk i Afrika, och öka dessa gruppers disponibla pengar väsentligt, förvisso från en mycket låg nivå, men just därför har det särskilt stor betydelse. Detta kan man kalla marknadssocialism. Detta innebär alltså att FAO har en radikalt annan syn på idisslare och klimat än den som dominerar i den svenska debatten. Så, jag gillar Din artikel Florian. Jag gill lyfta betydelsen av metodfrågan. Vad detta handlar om är att oavsett hur bra kompass Du har kan du ej med framgång fjällorientera i dimma om din karta gravt förvränger fjällandskapets tre dimensioner. Lika viktigt är att samhällets, företagens och individernas orientering mot hållbarhetens mål bygger på en karta som på ett rimligt sätt återger hållbarhetslandskapets tre dimensioner. Något annat ger stora risker.

    • Florian Burmeister
      03 oktober 07:15

      Tack, Stefan! Jag är med i V Uppsalas studiegrupp. Skulle jag kunna föreslå dig som föredragshållare? Kontakta mig gärna på florre.burmeister@gmail.com.

  6. Lars Drake
    02 oktober 15:38

    Tack Florian för ett bra inlägg och tack Thorsten och Stefan för komplettringar. Det finns mycket bra aktiviteter runt om i Sverige som lyfter en del av dagens systemfel. Omställningsrörelsen gör ett viktigt jobb på att uppmärksamma problem och praktiskt visa på lösningar. Jag anser att Fjällbete i Åre är ett intressant exempel. Den här typen av kunskap kan komma att bli ännu mer aktuell om världsmarknaden går in i en djup kris, vilket jag inte anser vara osannolikt. Jag har som miljöekonom jobbat i många år med att visa på hur marknadssystem kan ta hänsyn till miljöeffekter och därmed få en påtaglig förbättring av systemets funktion. En bra lösning kräver dessutom att vi "rättar till" den ojämna inkomst- och förmögenhetsfördelningen i Världen och i Sverige. Om vi inte gör det kommer vi inte ha ett samhälle med det minimum av sammanhållning som behövs för att möjliggöra samverkan.