Deltagande media
LÖRDAG 18 NOVEMBER 2017
Ekonomi
2014-10-08

Nyliberalt tankegods och ekonomisk teori

 

Nyliberal eller marknadsliberal ideologi betonar individen på kollektivets bekostnad. Människor är sociala varelser som kan vara både egoistiska och altruistiska. Att ensidigt betona en sida av mänskliga egenskaper och behov kan bara leda fel.

 

Grundläggande teorier

En av grundvalarna för nyliberal ideologi är den neoklassiska ekonomiska teorin. I den antas det finnas ett stort antal människor som agerar utifrån egenintresse, altruism finns inte alls med i grundmodellen. Dessa individer agerar dessutom helt oberoende av varandra vilket är en omöjlighet i ett samhälle eftersom vi ofelbart påverkas av andra personers konsumtion och andra aktiviteter. Individernas preferenser (vad de vill ha/konsumera) är på förhand givna. Ägande och personliga resurser är också givna. Individerna antas ha full information om kvalitén på de varor som säljs, vilket inte heller är uppfyllt.

I en sådan abstrakt värld utan störande verklighet kan man visa att en marknad kan ge en resursanvändning som inte kan förbättras genom att i efterskott flytta resurser från en användning till en annan. Det förutsätts också att nyttofunktioner och produktionsfunktioner har vissa matematiska egenskaper. Man kan göra modellen lite mer komplicerad genom att lägga in företag som antas maximera sin vinst, att företag ägs av individerna, att individer kan utföra arbete i företag som säljer produktionsresultatet till individerna och man kan lägga in en separat marknad för information så att individerna kan få full information om de betalar för den. Med en sådan teori framstår marknaden som ett effektivt redskap, vilket är korrekt under vissa villkor, men i mycket mer begränsad mening än vad politiker som tror sig ha förstått vad teorin säger.

Marknaden kan via priserna skicka signaler om knapphet på resurser i en annan del av en ekonomi utan att individerna som fattar beslut om konsumtion förstår vad knappheten består i. Marknaden är i viss utsträckning självreglerande och incitamenten (morot och piska) är inbyggda i systemet. Ett planeringssystem är mindre flexibelt och förutsätter andra arrangemang för att människor ska göra de arbetsinsatser som krävs för att få fram den produktion människor har behov av. Vid empirisk analys visar det sig att förutsägelser från neoklassisk teori stämmer i många sammanhang, t.ex. att efterfrågad kvantitet minskar när priset ökas. I neoklassisk teori är antagandet om ”ceteris paribus”, dvs. att allt som inte direkt ingår i analysen är oförändrat, fundamentalt. Dessutom görs de allra flesta analyser för marginella förändringar. Det innebär att teorin och dess tillämpning inte har förutsättningar att ge svar om grundläggande systemfrågor, som förutsätter en mer holistisk analys. Systemfrågor är allt annat än marginella till sin karaktär. Det finns, trots teorins brister, ingen annan teori som kan användas för att bättre förstå kortsiktigt beteende på marknader.

Det är inte svårt att visa att människors preferenser förändras över tiden och att det sker i interaktion med andra människor. Antagandet om på förhand given fördelning av förmögenheter, som inte ifrågasätts, innebär att analysen har fokus på effektivitet i användandet av resurser inte fördelning. Problematisering av rättvisa saknas nästan helt.

Tillämpat på vård och flera andra välfärdstjänster kan man snabbt konstatera att åtminstone ett av villkoren för fungerande marknader inte är uppfyllt. Den tilltänkta konsumenten, dvs. vårdnadstagaren vet inte vilken kvalité det är på de olika alternativ som bjuds ut på marknaden. Det är mycket svårare att veta än det är för vanliga varor som finns att köpa i affärer.

 

Miljö och naturresurser

Det som redan framförts ovan borde räcka för att visa att neoklassisk teori vilar på svag grund, men det finns fler invändningar. Många resurser har sådana fysiska egenskaper att de inte är enkelt avgränsbara och/eller delbara vilket gör att de inte kan hanteras på ett optimalt sätt av en marknad, ens teoretiskt.

Om en resurs inte kan avgränsas och ägaren inte kan ha full kontroll över den medför det att andra kan utnyttja den. Det som alla äger (har möjlighet att utnyttja) äger ingen. Sådana resurser tenderar att överutnyttjas och förstöras. Det kan t.ex. vara fisk i haven. Det är detta som brukar kallas ”allmänningarnas tragedi”. I måttlig skala och under vissa förutsättningar kan sådana resurser hanteras på ett bra sätt kooperativt.

Miljöeffekter av produktion eller konsumtion som man inte behöver betala för kommer att överproduceras. Man kan också säga att de kollektiva varorna vatten och luft inte ägs av någon och därför överutnyttjas.

Om en resurs eller vara inte kan delas upp i små delar och säljas separat kan marknaden inte lösa resursanvändningen på ett idealt sätt. Ett specialfall är att resursen inte förbrukas vid konsumtion. Ett vackert landskap, en fyr, ett TV-program eller en bro kan utnyttjas av många men fortfarande finnas kvar för andra att konsumera. Sådana resurser eller varor kommer att underproduceras eftersom det är svårt att sätta rätt pris på dem. Produktionskostnaden kan vara betydande, men den samhällsekonomiska kostnaden av att den utnyttjas är nära noll. Det innebär att en oreglerad marknad inte kan ge en optimal lösning. Patentsystem är ett sätt att hantera detta problem som medför att konsumenter betalar mer än vad som är samhällsekonomiskt motiverat och att skillnader i inkomst och förmögenhet ökar. En kollektivfinansiering är att föredra.

Andelen resurser som inte är som de ska vara för att teorin ska fungera är mycket stor. De flesta former av produktion och konsumtion har effekter på miljön.

 

Historisk erfarenhet

Den ekonomiska teorin tycks fungera som bas för en ideologisk riktning trots dess svaga grund. När argumenten från den teoretiska världen skjuts i sank kommer argumenten som hänvisar till historisk erfarenhet. Det kan låta ungefär så här: ”De västerländska marknadsekonomierna har lyckats bättre än andra. Det är de som tagit fram de flesta produkterna och merparten av ny teknik.”

Historiskt har mycket av mänsklighetens kunskap utvecklats i områden där länder som Kina, Indien, Pakistan, Irak, Egypten finns idag. En väsentlig del av grundläggande kunskap har förts över till Europeiska länder under senare tid.

De många krigen i Europa har påverkat sökandet efter tekniska lösningar. Europeisk kolonialism bidrog till att ge europeiska länder ett ekonomiskt överskott som gjort det möjligt att satsa på annat än överlevnad.

Trots detta kan man inte komma ifrån att marknader och kapitalism varit en viktig kraft i utvecklandet av produktion och masskonsumtion som inte fanns i en jämförbar utsträckning tidigare. Viss teknikutveckling baserad på utnyttjande av vindkraft gjordes i Holland, sedan flyttades teknikutvecklingens centrum över till England där kolet och ångmaskinen var viktiga faktorer. Den tekniska revolutionen spreds till länder som Tyskland, Frankrike, Sverige och senare Ryssland. När förmågan att utnyttja olja i explosionsmotorer utvecklades i USA flyttade utvecklingsnoden dit. Parallellt med detta har universiteten bidragit till utvecklingen med att ta fram kunskap om bl.a. elektricitet och senare elektronik. De skattefinansierade investeringarna i USA som satsats på forskning för att utveckla vapen och rymdteknologi har haft en avgörande betydelse för utvecklandet av datorer och internet. De som kapitaliserat på detta är företag som Microsoft, Apple, Google och Facebook samt några producenter av vapensystem.

Under några korta perioder har socialistiska ekonomier utvecklats mycket snabbt, t.ex. i Sovjetunionen och Kina. Sovjetunionen gick från att ha varit ett u-land med inslag av industri till att vara en av två supermakter. Den snabba teknikutveckling som skedde där riktades dock i stor utsträckning in på att garantera att landet inte skulle hotas av utplåning, såsom skett när nazityskland gick in och ockuperade stora delar av landet och Sovjetunionen förlorade över 25 miljoner människor. I Kina utvecklades landet så att förväntad livslängd ökades med tjugo år under ca 25 års tid, en bedrift som är svår att slå. Dessa ekonomier har haft större förmåga att mobilisera hela arbetskraften under det att marknadsekonomier ständigt har arbetslöshet. Upplösningen av Sovjetunionen och övergången till marknad ledde till en nedgång i ekonomisk aktivitet och många förtida dödsfall. Övergången från planering till marknad i Kina inom samma politiska maktstruktur ledde till en ökad ekonomisk aktivitet. Hastigheten i Kinas ekonomiska tillväxt berodde på att det fanns utvecklade marknader utanför Kina där man kunde få avsättning för sina produkter.

Marknaden har inte löst problemet med fattigdom, som fortfarande två hundrafemtio år efter den industriella revolutionens början är ett gissel för betydande delar av världens befolkning. Under de senaste drygt 30 åren har skillnaderna i inkomst och förmögenhet ökat i de flesta länder. Det är just de expansiva marknadsekonomierna som i första hand skapat miljöproblem, t.ex. klimatförändringen som är ett hot mot mänskligheten.

 

Slutsats

En lösning som ensidigt betonar individen på kollektivets bekostnad och egoism på altruismens bekostnad innebär ett steg bakåt för mänskligheten. De ekonomiska system som hittills varit mest framgångsrika på att tillfredsställa mänskliga behov hos en majoritet av befolkningen är de välfärdsstater som utvecklats i främst de nordiska länderna. Det utmärkande för dessa system är just strävan efter balans mellan individ och kollektiv. Ett system som har starkare kollektiva inslag och som tar större ansvar för utnyttjandet av knappa naturresurser och den gemensamma miljön vore önskvärt.

Dela artikeln

6 Kommentarer



ARTIKEL ARKIVERAD

Denna artikel är arkiverad och går därför inte längre att kommentera eller gilla.
  1. Jonas Karlsson
    08 oktober 23:53

    Oj, många saker som du tar upp här. Instämmer i all din kritik; egenintresse, informationsunderskottet, bristande intresse för fördelning, ”allmäningarnas tragedi” mm. De flesta människor som studerat ekonomi vet att de grundläggande modellerna vilar på en oerhört skakig grund. Om fler visste vilka svaga fundament västvärldens ekonomiska system vilar på skulle de bli mörkrädda. Frågan är dock inte om modellerna är dåliga utan om de ens alls är användbara. På mikronivå tror jag de kan vara användbara. På makronivå inte alls. Neoklassiska modellernas lockelse ligger ju i att modellerna är teoretiskt eleganta. I teorin – när verkligheten är bortabstraherad – råder jämvikt på marknaden. Den oerhörda tragedin i dessa modeller är att de samtidigt skapat ett normativt paradigm, där allt i verkligheten som kan störa modellen, som ju teoretiskt är perfekt, är oönskvärt och ska bekämpas. Höga löneökningar skapar ”obalanser”, höga skatter skapar ”obalanser” osv. Som du visat så vilar modellerna på högsta orealistiska och problematiska antaganden. Men det är också viktigt att komma ihåg, att även om vi godtar dessa grundantaganden, krisar modellerna. Kärnan i nyliberalismen kan sägas vara teorin om nairu (non accelerating rate of unemployment), den nivå av arbetslöshet där inflationen inte accelererar. Det uttalande men tveksamma antagandet är att låg arbetslöshet leder till höga löner som i sin tur leder till högre priser och inflation. Detta bekämpas med reglering av räntan där en högre ränta ger lägre investeringar och högre arbetslöshet, lägre löneökningar, lägre prisökningar och lägre inflation. Det låter nästan konspiratoriskt men är bara cyniskt – och ofta helt felaktigt. Under långa perioder har inflationen bestått av vinstökningar till större del än löneökningar (sen finns det såklart även många andra saker som ger inflation, t ex momshöjningar, bostadsbrist mm). Ett lika stort och allvarligt problem i nyliberal ekonomisk teori är det implicita antagandet att stora vinster för företag alltid är bra och återförs till ekonomin i reala investeringar. I verkligheten har de sedan 1980 i mycket stor skala investerats på börsen med lägre reala investeringar och ökad arbetslöshet som följd.

  2. Florian Burmeister
    09 oktober 22:29

    "Nyklassisk" är ett epitet som jag har fått förklarat i David Schweickarts After Capitalism, se länk nedan. Den närmast mytiska Marginalprodukten är vad som räddade de borgerliga ekonomerna från marxisternas synbart oantastliga kritik mot mervärdet i kapitalismen.

    Min fråga är om du har stött på denna definition av det nyklassiska idébygget? Mitt problem är att jag endast sett detta omnipresenta begrepp förklaras på detta vis denna enda gång. Jag vore lugnad om jag fick det konfirmerat att det är ett vedertaget synsätt bland ekonomer.

    http://florre.blogspot.se/2012_02_01_archive.html

  3. Lars Drake
    10 oktober 11:42

    Jonas jag instämmer i det mesta du tar upp. Det är bra kompletteringar till det jag skrev.

    Arbetsmarknaden är i flera avseenden som andra marknader. Problemet ät att vi inte kan acceptera effekten av att det blir omfattande arbetslöshet eller kraftiga lönesänkningar. När man försöker få ner arbetslösheten till noll blir det inflation. En friktionsarbetslöshet på ca två procent kan räcka för inflationen ska kunna hållas på en låg nivå. Det förutsätter dock att övriga marknader är i någon slags rimlig balans(vilket de sällan är). Det är som du säger ofta andra orsaker till inflation än låg arbetslöshet. De människor som kortare perioder ingår i de två procenten måste skyddas. Långtidsarbetslöshet ska inte accepteras.

    Dagens nivåer på arbetslöshet som ligger långt över de två procent som nämndes ovan tyder på allvarliga obalanser i ekonomin. En del kommer från världsmarknaden. En del kommer från de stora ojämlikheterna i inkomster (efterfrågebrist). Det finns en politiskt betingad ovilja att ta itu med den höga arbetslösheten. Den har ju klart lönedämpande effekt och den gör folk rädda/lydiga.

    Neoklassisk teori kan användas för att förstå och förutsäga företags och individers kortsiktiga beteende på en marknad och därigenom även vad som händer om man inför en t.ex. en punktskatt. Trots att forskarna i några decennier har försökt bygga en fungerande makroekonomisk teori på mikroekonomisk grund har de vad jag vet inte lyckats.

    En nyliberal syn är att ju mer av marknad och ju mindre reglering desto bättre. Vi har sett hur det blivit tvärtom när det gäller avreglering av bank- och finanssektorerna som är en viktig faktor bakom att 2008 års kris blev så djup som den blev.

    För övrigt skissar jag på en översiktsartikel om det globala ekonomiska systemet.

    • Jonas Karlsson
      10 oktober 23:45

      ”När man försöker få ner arbetslösheten till noll blir det inflation. En friktionsarbetslöshet på ca två procent kan räcka för inflationen ska kunna hållas på en låg nivå. Det förutsätter dock att övriga marknader är i någon slags rimlig balans(vilket de sällan är).”

      Ja, det verkar troligt att det blir inflation om arbetslösheten försöker pressas ner till noll. Och under sådana förutsättningar kan säkert löneökningar vara en stark bidragande orsak till inflation. Men enda sättet att pressa ner arbetslösheten ordentligt idag torde vara med stora statliga investeringar. Anledningen till situationen vi har nu beror i huvudsak på att företagens vinstandel ökat på löneandelens bekostnad sedan 1980. Efterfrågebristen har varit global sedan 80-talet. Under 90-talet löstes detta tillfälligt ffa genom att efterfrågan upprätthölls genom lånefinansierad privatkonsumtion i USA vilket drog med hela världsekonomin. Men det går inte att låna hur mycket och hur länge som helst. Och när det inte finns en effektiv efterfrågan på produkter vill företagen inte heller investera. Då spelar det ingen roll hur lågt vi sätter räntan. Detta är ju något som nyliberaler helt missar eller förbiser i sin teori. Istället ”lösningar” som spär på problemet; sänkta löner (eller iaf lägre löneandel) så företagen ska få bättre lönsamhet och därför investera, men på så sätt urholkas efterfrågan ännu mer. (Självklart är det bra för ett företag att ha låga lönekostnader, men när alla företag har låga lönekostnader minskar den totala efterfrågan.) Ett race mot botten och ekot från trettiotalet låter välbekant.

      Kanske kan du svara på det Lars, hur ser statusen ut för det som kallades nykeynsianismen? Tror du det vore möjligt att driva ner arbetslösheten till 2 procent i dagens Sverige? Vilka åtgärder tror du isf skulle krävas? Vore kul att höra.

      Ser fram emot din artikel om det globala ekonomiska systemet!

      • Lars Drake
        11 oktober 21:55

        Jonas, jag instämmer i din beskrivning av hur verkligheten ser ut. Jag tror att situationen för många människor i Sverige skulle ha varit bättre om vi 2008- hade fört en expansiv politik a la Keynes. Att gå från dagens höga nivåer, och särskilt att vidta åtgärder för att hjälpa långtidsarbetslösa, försämrar inte konkurrenskraft m.m. En sådan politik bör inte sättas in vid små nedgångar, men vid djupa kriser. Jag tror dock att det är mer eller mindre omöjligt att separat i Sverige nå ända ner till 2 % arbetslöshet när resten av världen ser ut som den gör. Den svenska ekonomin är så sammanflätad med resten av EU, USA, Kina, osv. att det kommer att slå tillbaka via någon annan varumarknad, kapitalflöden eller valutajusteringar om vi försökte. Nykeynesianism räcker inte, man måste göra mer grundläggande förändringar. Bank- och finanssektorerna måste styras hårdare och skatter måste användas för att omfördela så att inte de rikaste fem procenten tar en ökande andel av inkomstökningarna. Det betyder mycket för efterfrågeunderskottet. Jag tror inte att det kan göras separat i Sverige och jag tror att maktförhållandena i världen just nu är sådana att det kommer att bli värre kriser innan det kan ske. Tyvärr!

  4. Lars Drake
    10 oktober 15:05

    Nej Florian, det vet jag inte mycket om även om jag hört uttrycket. Klassikerna talade om Marken (jordbruk) som en viktig produktionsfaktor. Den försvann med den neoklassiska teorins dominans med dess avgränsning till Kapital och Arbete. Nu har den kommit tillbaka med naturresurs- och miljöekonomi och ekologisk ekonomi. I den nya formen ses den som Naturkapital vilket innefattar rätt mycket. Det är ett sundhetstecken.