Deltagande media
LÖRDAG 17 NOVEMBER 2018
Debatt
2014-10-19

Demokratidiskussion som hävstång för vänsterpartiet

Syftet med denna text är att visa på hur den breda konsensus som finns gällande demokratin i sig, skulle kunna blir den inkluderande plattform för vänsterpartiet som miljöfrågan varit och är för miljöpartiet.

 

Miljöpartiets genomslagskraft har till stor del berott på att de kunnat vara radikala och samhällsomdanande utan att skapa sig mäktiga fiender och utan att polarisera, och utan att ställa olika delar av samhället mot varandra. Deras sak är allas sak enligt miljöpartiets egna synsätt. Även om de från början ansågs både extrema och orealistiska så var deras sak behjärtansvärd och ingen skulle kunna övertyga allmänheten om "miljöpartismen" stod för det onda som representerade ett hot mot det fria samhället.

 

Att tala om våra barn och barnbarns möjlighet till överlevnad och deras rätt till en oförstörd planet enar nästan alla människor på en grundläggande plan, även dem som tycker att rörelsens företrädare är naturromantiska tokstollar.

 

Med tiden har väljarbasen och miljöpartiet successivt närmat sig varandra. Att rösta på miljöpartiet har blivit en livsstilsmarkör, ett sätt för en välutbildad ung medelklass att identifiera sig själv som politiskt medveten och seriös samt lite lagom radikal utan att konfrontera någon och utan att ställa sig på ena eller andra sidan i en samhällskonflikt.

 

Genom att rösta på miljöpartiet förmedlar man insikten och åsikten att samhället på lång sikt måste förändras i grunden. Samtidigt finns inget konfrontativt eller utmanade i förhållande till den rådande maktordningen. Priviligierade klasser, kapitalet, känner sig inte särskilt hotade trots att konsekvenserna av den förespråkade förändringen av samhället med all säkerhet kommer att förändra maktförhållanden och ekonomiska förhållanden.

 

Demokratifrågan är en fråga med många liknande egenskaper. Det är en samhällsordning, en målsättning, som erkänns av alla som vill tillhöra den rumsrena och accepterade sfären. En ideologisk ledstjärna och, åtminstone vid läppen, ett fundament för alla politiska diskurser. Detta trots att konsekvenserna av även denna lära, beroende på hur man väljer att tolka den, skulle kunna innebära genomgripande förändringar av maktförhållanden i samhället, från toppen till botten, från maktkoncentrationer på toppen ner till folket.  

 

Att frågan trots allt är oladdad idag, även hos informell maktelit, åtminstone på ytan, måste förklaras med att förändringskraften i denna ursprungligen samhällsomdanande idé har upphört. Det kan liknas med hur vattenflödet vid en brusten fördämning slutar forsa när skillnaden mellan det höga och låga har jämnats ut och jämvikt uppnåtts.

 

Lyssnar man till våra eliter, till makten, de som har tillgång till den offentliga arenan, så har jämvikt sedan länge uppnåtts. Det råder till synes konsensus om att detta är en ickefråga, demokratin är fullbordad och har säkrats i vår del av världen. Våra eliter, i synnerhet våra breda medier som även kanaliserar och bokstavligen reglerar denna offentlighet, förmedlar en osannolikt entydig bild av vad demokrati är och ska vara - att den är som den ska - fullbordad, ohotad och färdigdiskuterad.

 

Detta synsätt har mycket effektivt överförts på den breda allmänheten vilket innebär att demokratifrågan idag, inte på något sätt, är en politisk fråga i sig.

Emellertid, fäster man något avseende vid innebörden i demokratikonceptet så är påstående om den fullbordade demokratin fullständigt orimlig. Men det är en effektiv maktmetod för den maktelit som tycker att vi har lagom med demokrati nu och ogärna ser sin makt och sina privilegier kompromissas av den breda  allmängetens inflytande och anspråk.

 

Visst händer förvisso att det uttrycks oro för demokratin, på debatt- och ledarsidor etc, men aldrig handlar det om folkens marginalisering och minskande inflytande. Aldrig handlar det om näringslivets och kapitalets stora och ökande inflytande , eller snarare dominans, i både stort och smått.

 

Det ska bli vänsterpartiets uppgift att återställa förändringskraften i demokrativisionen.

 

 

Frågan om demokrati handlar inte om höger och vänster

 

Om man uteslutande använder höger/vänster-skalan när man beskriver den politiska kampen och dess antagonister, så utgår man ifrån att demokrati har införts och fullbordats.

Det skulle i så fall innebära att den breda massans intressen och fria vilja var den dominerande kraften bakom samhällets organisation och utveckling medan den traditionella överheten, "den välbärgade minoriteten" för att tala med Thomas Jeffersson, förlorat sin traditionella dominans.

Som sagt, detta vore ett orimligt påstående. Ändå är denna utgångspunkt den allenarådande i den offentliga debatten, om än på ett outtalat sätt.

Demokratins dynamik behöver istället beskrivas och tänkas på i två led;
- det vertikala ledet - att sträva efter att makt förs över till folket i en högre grad.
- det horisontella ledet(vänster/höger) - enligt vilka principer vill jag att samhället ska vara organiserat.

Omedveten och marginaliserad eller medveten och engagerad

Det tycks finnas otaliga sätt som man  skulle kunna tala om problematisk demokratiutveckling på ett sakligt och intelligent sätt, och detta dessutom utan att man behöver lämna den borgerliga världsbild som de flesta har lärt sig att ta för given.

 

1. Allra först bör det slås fast att demokrati inte är ett tillstånd som man har eller inte har utan att det är en utveckling och att denna utveckling kan gå åt två håll. Det måste rimligen finnas stöd i den akademiska världen för en mer fördjupad och nyanserad syn på demokratin och dess utveckling.

 

‘2. Den begränsade kontroll som folkets representation tidigare haft över kapital- och valutaflöden och kreditgivning , maktens tunga vapenslag, har försvunnit i och med globalisering och avreglering. Till och med Financial Times beskriver vad de ser den nya tidens "de facto world goverment", bestående av diverse internationella organisationer som IMF, G8, World Bank samt det internationella bankväsendet m.fl, alla utan insyn och demokratisk kontroll.  

Denna utveckling är ett oomtvistligt faktum och dess koppling till ett urholkat folkstyre torde, även om demokratibegreppet idag tycks kunna tolkas hur som helst, också vara svår att neka till.

 

3.  Det faktum att stor makt och kontroll har överlämnats till ett byråkratiskt skikt i Bryssel som baserat på sina tolkningar av diverse fördrag, under intim kontakt med näringslivet i både EU och USA, t.ex. Trans Atlantic Business Dialogue (TABD), kan korrigera de nationella parlamentens  beslut.

 

4. Maktens definition av demokrati har korrumperats så långt att den för många människor i tredje värden blivit likställd med underkastelse till västvärdens dikret, eller mer konkret, till det västerländska, USA-dominerade kapitalet. När exempelvis skuldavskrivningarna för de fattigaste länderna skulle genomföras så villkorades dem med att länderna i fråga skulle genomföra långtgående nyliberala reformer som bland annat innebar privatiseringar samt att dessa nya marknader öppnades för utländska investeringar. Det handlar alltså om grundläggande strukturella reformer som dikteras från ländernas kreditgivare.

Det vore inte svårt att få folk att hålla med om att denna process inte är demokratisk. Och det kan inte heller vara svårt att argumentera att resultatet av denna process inte kan kallas demokrati.

 

5. Min käpphäst - medias roll och i synnerhet kapitulationen inom public service.

Människors möjligheter att via våra medier göra sig till upplysta, medvetna och, i förlängningen, engagerade, ansvarstagande och ansvarsutkrävande deltagare i demokratin, har decimerats till ett intet. Våra public service medier har följt de tunga kommersiella medierna, maktens medier, och gjort sig mer och mer ytliga och fördummande. Att traska i etablissemangets mittfåra av konsensus och undvika det som ligger utanför, har blivit har blivit definitionen av opartiskhet. Folkets demokratiska roll tycks vara att ta del av den ytliga och anekdotiska information som bjuds  för att vi lärt oss att det är viktigt och ansvarsfullt att hänga med, och för att vi ska ha något att prata om på fikarasterna. Sedan ska vi gå och rösta vart fjärde år utan att ha varken förståelse eller insyn i de frågor som verkligen betyder något.

Det blir extremt tydligt när det gäller den ekonomiska rapporteringen som reducerats till rikemans- och näringslivsnyheter där sanningssägarna och kommentatorer är bankekonomer. För den breda allmänheten återstår enklare plånboksfrågor.

 

Ekonomin, vilken tvivelsutan är den delen av politiken som har störst tyngd och påverkan på samhällsutvecklingen, utmålas som en teknokratisk aspekt av samhället som ansvaras för av ett särskilt skikt inom eliten och som är för komplicerad för envar att befatta sig med.

Det är särskilt slående att de mycket påtagliga orsaker som utlöste finanskrisen 2008 fortfarande är okända för svenska folket. Till om med de allra mest centrala begreppen, såsom Glass-Stiegel Act, Credit Default Swaps, AIG(och dess speciella roll) m.fl., vilka är frenetiskt förekommande i krisanalyserna inom finansbranschen och inom systemkritiken, är i princip onämnda och än mindre förklarade av våra public service  medier.

 

Även de mycket grava anklagelser om brott som i  USA riktats mot finansvärldens huvudaktörer, och som framförts av senatorer och av tunga namn som Joseph Stieglitz, är i princip okända för vanligt folk.

Vad gäller människors medvetenhet och fördjupning i avgörande frågor så följer vi återigen utvecklingen i USA. Vi riskerar att bli en befolkning som helt saknar förståelse och insyn i det som påverkar oss mest. Detta riskerar, kanske mer än något annat, att den hittills erövrade demokratiska makten obemärkt överförs åter till "de övre klasserna" (för att återigen tala med Thomas Jeffersson).      

 

Sammanfattning

 

Vänsterpartiet borde kunna vara det parti som på ett upplyst och involverande sätt pratar om den fortsatta vägen och strävan mot demokrati. Tala om hur vänster-höger diskussionen faktiskt blir irrelevant i samma takt som den slutgiltiga makten över samhällsutvecklingen, kontrollen över de internationella ekonomiska ramverken, övertas av den översta 1 procenten.

På samma sätt som framför allt Maria Wetterstrand, med sitt uppriktiga och initierade engagemang och sitt intelligenta tilltal, fick övriga partier att förlora sin trovärdighet i miljöfrågor, skulle västerpartiet på motsvarande sätt visa på det intelligenta och seriösa sättet att diskutera demokrati, visa på en upplyst diskussion. Det skulle blotta det ytliga engagemang som övriga partier, liksom etablissemanget i övrigt, uppvisar gällande demokratifrågan.

 

 

Genom att revitalisera demokratifrågan har vänstern en utgångspunkt att driva sina kärnfrågor och samtidigt involvera hela valmanskåren, inte bara vänstermänniskor.

 

Demokratifrågan är inte - som miljöfrågan - allas sak, det är inte den översta procentens sak. Men det är den överväldigande majoritetens sak, den breda massans sak, oavsett om du är centerpartist, moderat eller vänsterpartist.

 

 

Magnus Stenson

 

Dela artikeln

4 Kommentarer



ARTIKEL ARKIVERAD

Denna artikel är arkiverad och går därför inte längre att kommentera eller gilla.
  1. Jonas Karlsson
    19 oktober 19:59

    Välkommen Magnus! Intressanta tankar. Tycker du sätter fingret på flera tänkvärda saker. Att revitalisera demokratifrågan och på så vis ”kunna driva sina kärnfrågor och samtidigt involvera hela valmanskåren, inte bara vänstermänniskor” tror jag vore en utmärkt strategi av två anledningar och har själv tänkt i liknande banor. För det första är en demokratisering i sig positivt, det är ett sätt att komma närmare det samhälle vi vill ha. Mitt intryck är att Vänstern i Sverige har varit ganska ointresserad av att utveckla ett bredare deltagande och direkt makt i vardagen (om det är vad du tänker på).
    För det andra skulle en demokratiseringsprocess göra sig av med ett av vänsterns riktigt tunga ok, nämligen den första arbetarstatens urartning till förtryck (sovjet). Jag tror även att inriktningen på utökad demokrati vore tilltalande för många och praktiskt gångbart för mobilisering vid nedskärningar runt om i landet. En skola ska lägga ner – gör det till en demokratifråga. Det är rimligt att vi tillsammans fattar beslut som är så pass viktiga för orten t ex.
    Du skriver om att ”demokratins dynamik” behöver beskrivas i två led där det vertikala inte har koppling till höger vänstersskalan utan istället strävan att makt förs över till folket och där det vertikala rör sig på höger vänsterskalan, dvs enligt vilka principer som samhället ska vara organiserat efter. Nu finns det väl förvisso inte särskilt många demokratiseringsprojekt för tillfället som vi kan peka på? Men samtidigt, skulle vi kunna tänka oss att folkpartister och kristdemokrater skulle kämpa med oss i en sådan kamp? Jag vet inte, kanske. Ganska troligt som jag ser det vore att bara vänstern skulle driva ett sådant projekt och att det därför skulle definieras som ett vänsterprojekt (av media och folk). Samtidigt tror jag det finns stor potential i att driva en utökad demokrati och att det skulle räcka rätt långt att mobilisera de som redan idag röstar på v, s eller mp.

    Den stora frågan är hur ett sådant ”demokratiseringsprojekt” skulle läggas upp. Vore roligt och intressant att höra fler konkreta tankar runt det!

    • magnus stenson
      20 oktober 16:39

      Tack för kommentaren, vad kul att det är fler som tänker i dessa banor. Jag stressade fram slutklämmen och den är lätt att misstolka. Jag ska definitivt försöka förtydliga och konkretisera mina tankar runt detta i kommande inlägg. Tills vidare kom jag att tänka på en "krönika" som jag skrev förut som jag tycker tycker tillför lite gällande problematisering av demokratibegreppet.

      Hälsningar
      Magnus

      • Jonas Karlsson
        21 oktober 23:42

        Ser fram emot att läsa mer om detta! Tycker detta är ett viktigt ämne.

        Ps. Om du lägger till en bild på din profil kommer inlägget visas på förstasidan under debattfliken. Ds.

    • magnus stenson
      20 oktober 16:39

      Glömde visst länken:

      http://www.fria.nu/artikel/108228

      //Magnus