Deltagande media
LÖRDAG 15 DECEMBER 2018
Nyhetsdiskussion
2014-10-20

Kan arbetslösheten minskas?

  Frågan om arbetslösheten kommer naturligt nog upp till diskussion gång på gång. Nu senast i ett intressant inlägg på SVT Opinion.

Först några citat med centrala budskap i artikeln:

Det är inte genom att 'öppna våra hjärtan' som SD kan motas i grind. Utan genom att Socialdemokraterna återgår till en ekonomisk politik för full sysselsättning, som inte dömer hundratusental till skam och knaper tillvaro”, skriver Abe Bergegårdh och Anders Jarfjord.
.....
Strax före valet avslöjade Uppdrag granskning  ”jobb-bluffen” : att varken moderater eller socialdemokrater egentligen vill avskaffa arbetslösheten. De båda partierna tror att det finns något som kallas för jämviktsarbetslöshet – att arbetslösheten inte får understiga en viss nivå för annars börjar inflationen öka.
Denna nivå beräknas till omkring 6-7 procent, alltså måste uppemot 350 000 gå arbetslösa. Ett fullkomligt absurt slöseri med mänsklig kreativitet.
.....
På samma vis som Alliansens och Socialdemokraternas ”jobbsatsningar” är ett bländverk, är SD:s politik för att stänga gränserna och konkurrensen om jobben ett slag i luften. Den avgörande skillnaden mellan dagens Sverige och deras pursvenska utopi är att i den senare utgörs de nu tvunget 350 000 arbetslösa av rejäla lintottar.
En nyckelfaktor bakom SD:s framgångar är att den fulla sysselsättningens politik i praktiken övergavs av Socialdemokraterna.

Syfte uppenbarligen att hålla nere lönenivån. Friktionsarbetslösheten, som man inte kan komma under utan otrevlig inflationsspiral, är något över två procent. Kapitalandelen har sedan 1980 trendmässigt ökat på arbetsandelens bekostnad.

Flera åtgärder har syftat till att öka utbudet på arbetsmarknaden, inte efterfrågan. Det blir fler som söker varje jobb, men det blir inte så många extra jobb. Det har som författarna skriver en lönedämpande effekt. Bidragsberoendet som skulle minskas med ”arbetslinjen” har minskat inom delar av systemet och ökat i andra.

Skattepolitiken måste göras mer progressiv och förmögenhetsskatten återinföras. Finanspolitiken har till uppgift att se till att den totala efterfrågan är i någon slags rimlig balans med utbudet. Staten kan variera sin efterfrågan genom att öka eller minska offentliga investeringar. I djupa lågkonjunkturer som den vi upplevt  sedan 2008 bör staten ha ett underskott och därmed stimulera ekonomin.

Det finns en restriktion som varje land i längden tvingas ta hänsyn till eftersom företag och andra länder inte kommer att leverera det man i landet efterfrågar om man inte tar sådan hänsyn. Importen kan inte under mycket lång tid överstiga exporten eller snarare bör det råda balans i betalningsströmmarna, dvs det är inte handelsbalansen som man ska håla koll på utan betalningsbalansen. Länder som inte har balans hamnar ofelbart i kris såsom Grekland och Ukraina.. Anpassningen kan gå relativt smidigt genom att valutakurser ändras, men om det inte är möjligt blir det mer krisartat, som i Grekland som är låst till euron eller Sverige när vi hade fasta växelkurs på 1980-talet som vi försökte försvara när det inte fanns förutsättningar för det. Det innebär att man inte kan köra med full gas på offentliga investeringar man måste göra det ”med förnuft”.

Om man ska förbättra situationen i dagens Sverige bör de offentliga investeringarna öka och de ska användas för sådant vi verkligen har nytta av. Arbetslösheten går ner momentant om man först bygger ett hus och sedan river det, men det ska vi naturligtvis inte ägna oss åt. Dessutom bör vi satsa på sådana investeringar som inte medför stor efterfrågan på importerade varor, för då får vi problem med obalans i utrikesbetalningar.

Dela artikeln

0 Kommentarer



ARTIKEL ARKIVERAD

Denna artikel är arkiverad och går därför inte längre att kommentera eller gilla.