Deltagande media
TISDAG 17 OKTOBER 2017
Miljö
2014-10-20

Regeringen vill återinföra skatt på kväve och kadmium i handelsgödsel

 

Är skatter på kväve och kadmium miljöeffektiva? Vilka vinner och vilka förlorar på sådana skatter? Jag har följt frågan om avgift/skatt på handelsgödsel i över 30 år. Här presenterar jag min syn. Artikeln hänvisar till en hel del forskning men är i sig inte vetenskaplig utan snarare en personlig sammanfattning.

 

Historisk bakgrund

År 1982 infördes en avgift i det regleringssystem för jordbruket som fanns då. Det var en del av den svenska jordbrukspolitiken som vi avskaffade i början på 1990-talet (Vail, Hasund och Drake, 1994). När Sverige gick med i EU 1995 fick vi tillbaka en reglerad jordbrukspolitik med prisstöd och överproduktion. I samband med förhandlingarna lyckades Sverige få acceptans för några undantag på bl.a. miljöområdet. Skatt på kväve respektive skatt på kadmium fick vara kvar, det ena motiverat av dess bidrag till minskad övergödning och det andra motiverat av hälsoskäl.

I debatten när skatten på kväve och fosfor infördes förekom argument att det skulle få motsatt effekt, dvs. en ökning av användningen. En sådan ytterst osannolik effekt förklarades av att bönderna blev fattigare och var tvungna att satsa hårdare på vinstmaximering. Jag uppfattade argumentet som underligt och det visade sig naturligtvis inte stämma i verkligheten.

När undantagen skulle omförhandlas i slutet av 1990-talet gjordes några analyser om kadmium på uppdrag av Kemikalieinspektionen. En av dessa analyser avsåg skatten på kadmium. Den analysen visade att skatten medförde mycket små kostnader för svenskt lantbruk eftersom endast en liten del av det fosforgödselmedel som såldes i Sverige innehöll så höga halter av kadmium att det kom över den nivå där man blev skattskyldig. Näringens egna organisationer hade sedan flera år i stor utsträckning gått över till att köpa fosforgödselmedel med låga kadmium halter på världsmarknaden. Det var påskyndat av att en statlig utredning tidigare föreslagit en skatt på kadmium. Halterna av kadmium i fosforgödselmedel ligger idag på under en tjugondel av vad de var på 1970-talet. Det är en kombination av lantbrukets egna ansträngningar, gränsvärdet på 100 g Cd/kg P och den skatt som fanns fram till den 1/1 2010.

Resultatet av förhandlingarna ledde till att Sverige fick behålla sina särregler/skatter. Det startades t.o.m. en utredning för att undersöka om det skulle vara motiverat att införa liknande skatt i Sverige.

Senare studier av Kemikalieinspektionen, genomförda av Bahr, Drake och Åkesson, visar att den samhällsekonomiska kostnaden av att vi får i oss kadmium via maten kan vara så hög som 4 miljarder kronor per år (Kemikalieinspektionen 2012).

Handelsgödselskatten avskaffas

När skatterna på kväve och kadmium i handelsgödsel avskaffades 2010 var inte motivet att de var ineffektiva. Den sk. HOBS-utredningen (där jag ingick som expert utsedd av Naturvårdsverket) föreslog att dåvarande skattesatser skulle behållas (SOU 2003).

Avskaffandet var en kompensation för att undantagen för koldioxidbeskattning som hade gällt för lantbruket skulle upphöra. Argumentet om kompensation kan förstås för kväve som kostade lantbruket ca 300 miljoner kronor per år. Naturvårdsverket som ansvarar för Miljökvalitetsmålet där eutrofiering av Östersjön är en central del var kritiskt till att skatten på kväve skulle tas bort.

De ekonomiska argumenten för att ta bort skatten på kadmium är betydligt svagare. Mycket tyder på att det gjordes som en följd av att de talades allmänt om handelsgödselskatten när det egentligen var kväveskatten som åsyftades. Det betyder att kadmiumskatten troligtvis togs bort av misstag. Kemikalieinspektionen som ansvarar för Miljökvalitetsmålet Giftfri miljö var kritisk till att skatten på kadmium skulle tas bort. Jag minns det väl för jag skrev remissvaret.

  Är handselgödselskatterna effektiva?

En punktskatt medför att priset på den beskattade varan ökar vilket i sin tur leder till att konsumtionen minskar. Det gäller även om det är en insatsvara i produktion. Den första frågan som bör besvaras för att kunna bedöma effektivitet är hur stor priselasticiteten är. För kväve har den uppskattats till -0,3 (Ingelsson o Drake), det innebär att en prisökning på 10 % medför en minskad efterfrågan på 3 %. Det är tämligen normala nivåer för priselasticitet. Priselasticiteten på fosfor som kan stiga något om kadmium skattebeläggs har skattats till -0,2. Det finns ingen priselasticitet på kadmium eftersom det är en förorening i fosforgödselmedel som ingen vill ha.

Nästa fråga som behöver besvaras är hur mycket läckaget minskar om användningen av kväve eller fosforgödselmedel minskar. Det är betydligt mer komplicerat. Läckaget beror på ett flertal faktorer såsom jordart, vad som odlas, när marken plöjs, hur mycket stallgödsel som tillförs och när och tillförsel av handelsgödsel. Till detta kommer att läckage som uppstår långt in i landet till stor del försvinner på vägen till havet. Det här kan modelleras och det har gjorts. Resultaten indikerar att en skatt har en tydlig effekt på läckaget, men det är inte det mest effektiva av de åtgärder som står till buds. För att uppnå miljömålen måste mycket mer göras än att bara vidta de mest effektiva insatserna. Skatten bör därför återinföras.

Kadmium som finns i marken tas långsamt upp av grödorna. Spannmål och rotfrukter innehåller mest. Poolen i marken är mycket större än de årliga flödena. Den största delen av tillförseln till svenska jordar kommer via atmosfären och stallgödseln, som kan ses som intern cirkulation, är den näst största. Det kommer inte att bli några dramatiska effekter av att återinföra skatten på kadmium eftersom svenskt lantbruk inte vill ha kadmium på sina åkrar. Kostnaden är dock så låg och det blir positiva effekter varför skatten på kväve bör återinföras.

 

Drake, L. & S. Hellstrand (1998). The Economics of the Swedish Policy to Reduce Cadmium in Fertilisers, PM No. 2/98, Swedish Chemical Agency, Stockholm.

Ingelsson, M., & L. Drake (1998). “Price Elasticity of Nitrogen Fertilizers in Sweden,” Swedish Journal of Agricultural Research, Vol. 28, s. 157–165.

Kemikalieinspektionen (2012) Samhällsekonomisk kostnad för frakturer orsakade av kadmiumintag via maten. PM 12 (Von Bahr, J, L. Drake och A. Åkesson).

SOU 2003:009 Skatt på handelsgödsel och bekämpningsmedel?

Vail, D., K.P. Hasund and L. Drake (1994) The greening of agricultural policy in industrial societies: Swedish reforms in comparative perspective. Cornell university press.

Utöver dessa skrifter kan jag rekommendera artiklar om ekonomiska aspekter på och åtgärder mot växtnäringsläckage av bl.a. Ing-Marie Gren och Katarina Elofsson, Institutionen för ekonomi, SLU.

Dela artikeln

2 Kommentarer



ARTIKEL ARKIVERAD

Denna artikel är arkiverad och går därför inte längre att kommentera eller gilla.
  1. Jonas Karlsson
    24 oktober 20:02

    Intressant! Alltså, det är ju "ganska" anmäkrningsvärt om kadmiumskatten togs bort av misstag.. Kadmium är inte direkt det bästa att ha i mat och få i sig.

  2. Lars Drake
    26 oktober 18:37

    Utöver benbrott är det bekräftat att det ger negativa effekter på njurar och ev också ökad risk att få cancer.