Deltagande media
ONSDAG 20 JUNI 2018
Nyhetsdiskussion
2014-11-03

Börja läs domar, journalister

Oisín Cantwell på Aftonbladet visar hur lättvindligt media sprider rykten och osanningar.

Oisín Cantwell på Aftonbladet skriver om hur media spridit osanningar om domen mot en pojke som friats för hets mot folkgrupp i samband med en demonstration till stöd för Gazas befolning. Detta är verkligen en stilstudie:

För en dryg vecka sedan dömdes en pojke för skadegörelse, men friades för hets mot folkgrupp efter att han och en 14-årig kompis sprejat slagord på Göteborgs konstmuseum och konserthus i samband med en demonstration till stöd för Gazas befolkning.

Domen har under helgen väckt indignation i sociala medier och kritiseras i Svenska Dagbladet i dag av ledarskribenten Sanna Rayman. "Hur hakkorset kan anses vara ett rimligt sätt att visa stöd för Gazas befolkning är för mig en gåta".

Det hade varit en gåta även för mig och troligen väldigt många andra om tingsrätten verkligen hade snurrat till det på detta vis, men så är dessbättre inte fallet.

Pojken nekade till att ha klottrat hakkorset och den överkorsade Davidsstjärnan och domstolen ansåg inte heller att åklagaren bevisat att den åtalade gjort detta. Ändå spreds bilden brett i media att "anti-israeliskt klotter inte var hets mot folkgrupp". Detta är en intressant stilstudie i hur osanningar kan spridas i lavinfart i media och bli till "sanningar", i en tid då få redaktioner själva har journalister som går till botten med fakta, utan gör snabba rewrites på andra artiklar, eller köper in färdiga artiklar av nyhetsbyråer som TT. Oisín Cantwell igen:

Hur uppstod då missförståndet? Såvitt jag kan se började eländet med att Göteborgs-Posten i fredags skrev en artikel om domen med den felaktiga rubriken "Anti-israeliskt klotter – inte hets mot folkgrupp".

TT hakade på, sammanfattade artikeln och skickade ut en notis som lämnade en hel del övrigt att önska till strängt taget samtliga Sveriges mediehus. 

Vid det laget var det kört och då Svenska Dagbladet lade sig i var den felaktiga bilden så etablerad att inte många orkar lyssna på personer som juristen Mark Klamberg, kammarrättsdomaren Andreas Hamrén eller tidningen Arbetarens chefredaktör Daniel Wiklander, som alla på twitter har försökt förklara hur det egentligen ligger till.

Att det blir fel en och annan gång är inte hela världen. Problemet är att felaktigheter av detta slag inte är ovanliga. Inte minst friande domar i våldtäktsmål blir ibland konstigt beskrivna.

Mönstret brukar se likadant ut.

Vad vi läser påverkar vår värdsbild på samma sätt som vad vi äter påverkar vår fysiska form och hälsa. I en tid med allt färre reportrar, inte minst utrikeskorrespondenter, och en mer centraliserad media, ökar risken att vi dagligen serveras osaningar. Vi vet att det sker, men inte när - för det är ju långt ifrån alltid lögnerna avslöjas. Tanken att min världsbild delvis består av osanningar som medvetet eller omedvetet spridits av vinstjagande media, är mindre aptitlig.

Dela artikeln

0 Kommentarer



ARTIKEL ARKIVERAD

Denna artikel är arkiverad och går därför inte längre att kommentera eller gilla.