Deltagande media
LÖRDAG 18 AUGUSTI 2018
Nyhetsdiskussion
2014-11-17

Nu lämnar jag kavajen hemma

Seluah Alsaati har tröttnat på behöva kompensera rasistiska, patriarkala och åldersfixerade struktureroch lämnar kavajen hemma.

Det här är en bra krönika som sätter fingret på strukturerna i samhället idag. Vänsterpartiet Storstockholms ordförande, Seluah Alsaati, fick rådet att "ta fram sitt stadsmanna-Seluah!” när hon blev nominerad till ordförande för att medlemmarna skulle få en seriös bild av henne. Men frågan är om det är rätt väg att gå om vi vill ha ett jämlikt samhälle. Inte ointressant diskussion alls.

Som dessutom inte är särskilt torr och sansad, som män med makt brukar vara, utan snarare är rätt glad och framåtblickande. Så jag försökte anpassa mig. Eftersom positiv inställning kunde tas som naivitet försökte jag tona ner de uppmuntrande orden. Jag försökte peka med hela handen, som jag tänkte att manliga ledare gör, samtidigt som jag kände mer för att lyssna in och föra dialog.

Våra ideal ska såklart vara platta, jämlika organisationer. Maktattribut ger dem som bär dem en fördel. Men det är samtidigt kontraproduktivt och något som jag skulle önska inte skulle appellera till folk inom vänstern. Samtidigt är det den vanliga balansgången; vi kan inte heller vara sekteristiska och gå runt i yllekoftor allesammans, eller för den delen hela tiden anmärka på varje härskarteknik som kan tänkas yttras, medvetet eller omedvetet. Det vore ett sektlikt förhållningssätt som bygger barriärer. Men samtidigt är det ju beklämmande att folk börjar klä sig på ett viss sätt för att det ger dem mer makt. Bäst vore om vi verkligen ser till att alltid ge alla samma respekt, lyssna lika mycket på unga tjejen som på gubben, invandraren som kanske bryter på sitt modersmål som på den vältaliga riksdagsledamoten etc.

Även min klädsel förändrades. Örhängena rykte, hade aldrig sett en man av staten bära stora guldringar och då skulle inte jag göra det heller. Jag började bära kavaj. Varje gång jag skulle köpa en ny tröja blev det istället en ny kavaj. Premisserna är att om du ska få respekt måste du utstråla makt, det gör du helst med manliga attribut. Titta bara på till exempel miljöpartister, som sedan de började aspirera på ministerposter, bytte koftan mot kavaj.

Som väl var så slutar dock den här historien gott (och det var modigt att berätta den, tycker jag):

Men hur ska vi kunna representera våra medlemmar om vi vägrar att klä oss som vanligt folk? För mig går det inte ihop. Sen några veckor tillbaka har jag börjat lämna kavajen hemma. Det blev aldrig någon stadsmanna-Seluah av mig. Jag känner mig less på att behöva kompensera rasistiska, patriarkala och åldersfixerade strukturer med att ge avkall på min personlighet. Den heterosexuella vita mannen kommer inte längre att vara min modell för en bra ledare.

Dela artikeln

0 Kommentarer



ARTIKEL ARKIVERAD

Denna artikel är arkiverad och går därför inte längre att kommentera eller gilla.