Deltagande media
TISDAG 17 OKTOBER 2017
Kolumn
2014-11-19

Därför kan S tvingas gå åt vänster

Sveriges ekonomi befinner sig i ett ytterst allvarligt läge. Få verkar fullt ut ha förstått hur kritiskt tillståndet är. Samtidigt kan situationen göra att socialdemokraterna tvingas gå åt vänster, mot sin vilja.

Sveriges ekonomi är som ett mynt på högkant balanserande på en knivsegg. Deflation – det vill säga fallande priser – är livsfarligt för ekonomin. Det är teoretiskt lättförståligt och bekräftas av verkligheten, från såväl trettiotalskrisen som Japans långa ökenvandring under 90-talet.

Deflation kan fullständigt lamslå en ekonomi: När tv:n du skulle köpa idag kommer bli billigare imorgon så väntar du att köpa den. Kommersen avtar med arbetslöshet och ytterligare fallande priser i en ond spiral som hotar störta ekonomin ner i avgrunden.

Deflationens spöke hotar just nu Sverige och lär ha gett riksbanksdirektionen ordentlig ångest. Sverige har haft deflation 3 månader i rad; augusti, september, oktober och sju av de tio senaste månaderna vilket rönt internationell uppmärksamhet.

Socialdemokraterna och Miljöpartiet står nu vid ett vägskäl där den ena vägen leder till oöversiktliga konsekvenser och den andra åtminstone skjuter upp den akuta krisen. Frågan är om de ens har insett vilket val de står inför, men jag tvekar inte att de snart kommer bli varse.

Det finns två medel för att stimulera ekonomin och potentiellt höja inflationen, penningpolitik och finanspolitik. Det penningpolitika verktyget fungerar genom att justera penningmängden. Genom att sänka räntan kan riksbanken öka penningmängden och således också sänka värdet på pengarna.

Det andra sättet att stimulera ekonomin är genom finanspolitik, det vill säga genom reala satsningar som får igång ekonomin genom att stimulera efterfrågan. Till exempel med stora offentliga investeringar.

Den 28 oktober tog Sveriges riksbank det historiska beslutet att sänka reporäntan till 0. Även om en negativ ränta är teoretiskt möjlig (alltså att banken ger dig pengar gratis och det kostar pengar att deponera pengar i banken) är det inte troligt och knappast heller en lösning på problemet.

Det sista skottet i den penningpolitiska vapenarsenalen är avfyrat. Det återstår att se hur mycket räntesänkningen och den svagare kronkursen som följt i dess kölvatten slår igenom på inflationen genom ökade importpriser och ett lyft för exportindustrin. Men det är tveksamt om detta är slutet på deflationsproblemet. Om deflationen består är nu Riksbanken i princip game over.

Finansminister Magdalena Andersson valde i detta läge att presentera en stram budget och att göra en stor poäng av att den är finansierad ”krona för krona”. I ett läge där vi behöver elda på brasan och värma upp ekonomin med några famnar ordentliga vedträn lägger hon in ett par fjuttiga småpinnar.

Socialdemokraternas budget innebär ökade satsningar med 25 miljarder kronor jämfört med den borgliga budgeten året innan och kommer inte räcka för att värma upp den frusna ekonomin som är på 0-punkten.

Detta faktum kan omöjligt komma att passera socialdemokraterna obemärkt förbi. Vid nästa budget har de knappast något val. Men då kan det vara för sent. Ekonomin måste stimuleras och regeringen kommer vara tvingade att släppa på bromsen och tankarna om att överskottsmålet ska nås nästa mandatperiod släppas.

Det bästa alternativet vore att ta bort jobbskatteavdraget som kraftigt har gynnat de rika och göra stora satsningar i offentlig sektor. Det finns ett uppenbart och stort behov av massiva satsningar på bostadsbyggande, klimatsatsningar och infrastruktur. Att socialdemokraterna skulle göra stora anställningar i offentlig sektor eller på annat vis öka köpkraften för de minst bemedlade verkar otroligt. Kvarstår gör stora infrastruktursatsningar.

Om deflationsproblemet inte löses av Riksbankens senaste räntesänkning kan Socialdemokraterna mycket väl tvingas gå åt vänster, mot sin vilja. Ekonomiska kriser skapar problem som bara vänstern har verktygen att lösa - men i och med det även öppningar.

Dela artikeln

7 Kommentarer



ARTIKEL ARKIVERAD

Denna artikel är arkiverad och går därför inte längre att kommentera eller gilla.
  1. Mårten Fjällström
    20 november 09:31

    Att ta bort jobbskatteavdraget och satsa i offentlig sektor skulle föra pengar från de som har mycket och de som är i mittena av skalan till de som har lite eller ingenting genom att de senare får jobb. Den som har lite eller inget är mer benägen att omedelbart spendera det och det skulle ha en viss effekt bort från deflation.

    Men den allra enklaste lösningen vore att stora satsningar utan att höja skatter. Staten äger rätten att trycka så mycket kronor den vill (och det här är problemet med euron där ingen stat äger rätt att trycka så mycket euro den vill), och i och med att det råder deflation så finns det inte ens en risk för inflation. Det som står ivägen är överskottsmålet och den invanda föreställningen att man måste få in pengar innan man kan spendera dem.

    • Jonas Karlsson
      20 november 12:36

      Ja, det finns ett par olika möjligheter. Sverige, som har väldigt starka statsfinanser skulle kunna se detta som ett tillfälle att till låg ränta låna stora belopp och investera i välbehövlig infrastruktur etc, samtidigt som budgeten tillåts gå med underskott. Det vore för Sveriges del det i nuläget klart rimligaste valet.
      Att bekämpa deflation genom att trycka pengar är inte riktigt så enkelt som det låter, vilket exemplet Japan har visat. Är räntan redan noll är det stor risk att mer pengar ändå inte ökar den aggregerade efterfrågan. Ekonomipristagaren Paul Krugman skriver om det på http://web.mit.edu/krugman/www/deflator.html#Figure%202. För Sveriges ekonomi som helhet (även om intressena mellan de riktigt rika och den arbetande befolkningen är väldigt olika) är förutsättningarna trots allt bättre än för länder i eurozonen. Vi har nu åtta länder i eurozonen som har deflation: Bugarien, Grekland, Ungern, Spanien, Polen, Italien, Slovenien, Slovakien http://www.zerohedge.com/news/2014-10-16/8-european-countries-outright-deflation-inflation-expectations-crash-record-low. Ser ut som ett svart hål som kommer suga ner oss i ett stort mörker. Motsättningarna i samhället kommer då öka, så det gäller för vänstern att vara beredd.

    • Jonas Karlsson
      21 november 13:53

      Sen finns det ju ett par verktyg till. Centralbanken kan ju t ex köpa långa obligationer för att pressa ner de långa räntorna något, vilket borde stimulera realekonomin. Men jag tror effekten av det lär vara måttlig, i princip marginell.

  2. Lars Drake
    21 november 10:22

    Detta är viktigt, mycket viktigt! Om det bara gällde Sverige hade det kunnat redas ut av motverkande krafter i resten av världen. Nu omfattas flera länder i EU och USAs ekonomiska skuld (federal nivå) är rekordstor. Det här blir svårt att komma ur utan en omfördelning från de rika.

    Den politik som Borg bedrev fick 2012 beröm från OECD och EU (om jag inte minns fel) kring 2012 som ansvarsfull. Den kan ha sett ut som det, men bara kortsiktigt. Det är den politiken som bäddat för den nuvarande krissituationen. 2013-14 kritiserades regeringen politik för att vara för lite återhållsam av Magdalena Andersson. Då gick flera ekonomer ut och sa att hon var ute och cyklade. Lösningen på medellång sikt är statliga investeringar m.m.

    På lång sikt kan vi inte ha ekonomisk tillväxt utan måste gå in i någon slags "steady state"-ekonomi. Då har bara de rödgröna förutsättningar att leda utvecklingen.

    Formuleringen "banken ger dig pengar gratis" borde vara "banken lånar ut pengar gratis".

    • Jonas Karlsson
      21 november 14:07

      Ja, det är väldigt svårt att se att den här krisen ska lösas utan kraftig omfördelning på de rikas bekostnad. Och det är inte helt enkelt att se att de ska ske smärtfritt. Problemen i Sverige är extra stora pga den enormt höga skuldsättningen hos hushållen (mycket pga för lite bostadsbyggande som drivit upp priserna till hisnande höjder), enligt vissa den högsta i världen. Se t ex http://cornucopia.cornubot.se/2014/10/ny-rapport-sverige-mest-skuldsatta.html Vid deflation blir ju skulderna större, bostadskostnaden ökar samtidigt som värdet på bostaden minskar. Det leder till ytterligare minskad konsumtion och borde logiskt också leda till att många måste sälja sina bostäder med ytterligare prisminskningar.. Tror vi har mycket att "se fram emot".

      Ang formuleringen om lån vid negativ ränta så har du rätt.

  3. Magnus Dicander
    02 december 13:18

    Finansministern påstod att hennes budget är stram, men det säger ingenting. Varje finansminister har alltid påstått sig lägga en "stram" budget. Den här budgeten är inte stram, för trots deflationen, så befinner vi oss inte i en lågkonjunktur. Att i en icke-lågkonjunktur lägga en budget som inte når överskottsmålet och dessutom inte planeras att nå överskottsmålet under mandatperioden, det är inte "stramt". Även högern har faktist visat att de kan underfinansiera bugdetar och stimulera konsumtion med hjälp av ROT, RUT och jobbskatteavdrag. Jag tror iofs att offentlig konsumtion är mer samhällsnyttigt än att en villaägare river ett fullt fungerande kök och byter mot ett nytt för han får ROT på det.

    • Jonas Karlsson
      02 december 22:11

      Håller med dig, iaf delvis. :) Budgeten balanserar bara pga att det lagts till en post på 33 miljarder som lån. Så nej, den är egentligen inte riktigt finansierad "krona för krona". Samtidigt skiljer den sig inte mycket från vad högern ville spendera. Men budgetens satsningar är (eller var rättare sagt) långt i från tillräcklig i sina satsningar. Deflationshotet är på allvar, vilket politikerna i Sverige verkar komma att inse för sent.