Deltagande media
MÅNDAG 22 OKTOBER 2018
Debatt
2014-12-28

Klasskampen kan inte ställas in

Är ”decemberuppgörelsen” bra eller dålig? Många på vänstersidan tycks vara positiva till uppgörelsen. Men de missbedömer situationen – ett extraval hade varit ett gyllene tillfälle att återskapa konfliktlinjerna i politiken och hade dessutom kunnat vara ett reningsbad för vänstern.

Låt oss vara ärliga.

Det finns några positiva delar med uppgörelsen som innebär att det största blocket ska kunna få igenom sin budget och regera även utan riksdagsmajoritet. Den mest uppenbara är att regeringen, med stöd av Vänsterpartiet, nu står fri att driva en politik i stil med den tidigare nedröstade budgeten. Mer pengar till sjukvården, skattelättnader för pensionärer, höjd a-kassa etcetera kan alltså bli möjligt.

Den andra positiva delen är att Sd i praktiken förlorar sin vågmästarroll och blir utan inflytande i riksdagen. Om överenskommelsen håller kommer inte heller högern att omfamna Sd, åtminstone inte nu direkt – vilket varit en överhängande risk vid ett extraval. Förhoppningsvis kan vi också slippa blocköverskridande regeringar framöver. Dessa saker är givetvis positiva och jag respekterar dem som tungt vägande argument.

Men det finns en hel rad negativa aspekter med uppgörelsen, och de borde väga ännu tyngre.

Alliansen är idag svagare än någonsin. Den har nyss förlorat ett riksdagsval, dess opinionssiffror är urusla, Moderaterna skulle gått in i extravalet med en ny partiledare och Kristdemokraterna hade återigen potentiellt kunnat åka ur riksdagen.

Läget för attack kommer knappast någonsin att bli bättre.

I den negativa vågskålen måste också läggas planerna på blocköverskridande uppgörelse inom områdena försvar, pension och energi. Breda uppgörelser har visserligen traditionellt varit vanliga inom dessa områden men en ny pensionsuppgörelse tillsammans med moderaterna innebär knappast några goda nyheter från landets pensionärer.

”Decemberuppgörelsen” innebär i sin blocköverskridande iver att stänga ute Sverigedemokraterna att det nu inte är majoriteten i riksdagen som bestämmer. Det är i sig en märklig lösning. Hur litet är det ok att regeringsunderlaget blir? 40 procent? 35 procent?

Uppgörelsen riskerar uppenbart att förstärka Sd:s position genom att de får ännu större gehör för sin antietablisimangsretorik.

För arbetarrörelsen är det inställda (aldrig utlysta) extravalet en förlorad möjlighet. För första gången på flera decennier har polariseringen blivit så stor att vi hade kunnat ta ett reellt språng framåt. Klämda mellan det vikande stödet i LO-kollektivet och Sd:s ökning hade socialdemokraterna för första gången på mycket länge varit tvungna att distansera sig från mitten för att inte tappa väljare.

För Vänsterpartiet, det parti som idag politiskt står närmast LO, hade valet kunnat bli fantastiskt. Men det hade krävt en knivskarp oppositionsröst. Vi i Vänsterpartiet hade ett guldläge att knyta an till LO:s budgetkrav om kraftiga investeringar i bostäder och välfärd. Vi hade kunnat börja projektet att bredda vår mobiliseringen, kraftigt öka aktivitetsnivån hos vår växande medlemsskara, knyta starkare band till folkrörelser och fackföreningarna och pressat Socialdemokraterna från vänster.

Hade Vänsterpartiet å andra sidan tvekat att agera riktig opposition hade partiet antagligen hamnat i kölvattnet av Socialdemokraterna i extravalet, vilket i sig kunnat framkalla ett ordenligt strategiskt reningsbad för framtiden. Ett extraval hade varit en chans och hade ställt alla eventuella svagheter hos vänstern i blixtbelysning med möjlighet till korrigeringar och rustning inför framtiden.

Det är en uppenbar risk att vi nu istället låter oss luras av det nu lugnare parlamentariska läget.

Men hur kommer situationen i Sverige se ut om fyra år, 2018? Vi kommer se en ännu djupare ekonomisk och social kris både i Europa och i Sverige. Stagnationen, deflationen och de skyhöga bostadslånen i Sverige kommer leda till en explosiv situation. Alliansen kommer kunna omgruppera sig och ha ett utmärkt läge i opposition. Om inte regeringen genomför en politik som faktiskt gör det substantiellt bättre för människor kommer fältet ligga öppet för Sd. För att förhindra den risken måste vänstern bli den ledande oppositionen och peka ut en radikalt annan riktning.

De närmaste fyra åren får inte bli förlorade år. Faller vi in i den vanliga lunken och tycker att ”läget ser ok ut parlamentariskt” så kommer kommer vi stå nakna och yrvakna vid nästa val. Vi måste istället skyndsamt bygga rörelsen. Vi måste uppmuntra och stötta kamp på alla nivåer, på arbetsplatserna, i bostadsområden och i parlamentet. Vi måste vinna ökat inflytande inom facket och hela arbetarrörelsen. Vi måste bygga upp våra egna mediakanaler på nätet och stärka och bredda vår organisation.

Ett extraval kan ställas in. Men klasskampen kan inte ställas in. Den fortgår dagligen och när vi har chans att flytta fram positionerna får vi inte tveka. För striden kommer inte kunna undvikas.

Dela artikeln

6 Kommentarer



ARTIKEL ARKIVERAD

Denna artikel är arkiverad och går därför inte längre att kommentera eller gilla.
  1. Gunnar Westin
    29 december 21:18

    Instämmer! Ett extraval hade varit ett bra tillfälle för att radikalisera debatten ytterligare. Det polariserande klimatet hade helt enkelt kunnat utnyttjas, och varit nyttigt för att blottlägga konfliktlinjerna. Dock ska vi inte vara för pessimistiska med anledning av den nya situationen. Sant är att vänstern och arbetarrörelsen hade ett bra läge att tillfoga borgarna ett större slag, så har allianspartierna tillfogats ett slag. Det kommer att sporra inte minst LO att driva på för att regeringen nu genomför sin politik. Den är långt ifrån tillräcklig, men kommer att ge mersmak för mer. Så den nya situationen öppnar upp möjligheter för oss inom vänstern att ställa krav.

    Det gäller också i förhållande till vänsterpartiet som nu har en åtminstone relativt stark förhandlingsposition. Att man lyckas utnyttja den väl och pressa regeringen till viktiga reformer och samtidigt lyckas visa att möjligheterna att verkligen flytta fram positionerna förutsätter en ännu starkare vänster... det blir något av ett lackmustest för vänstern de kommande åren. Från dagens bedrövliga opinionsläge måste man bli en, som du skriver, verklig opposition.

    • Jonas Karlsson
      31 december 17:14

      Situationen är ju dock som du skriver långt ifrån dålig nu. Det finns ju en hel del positiva bitar också. Angående vänsterpartiets nu teoretiskt starka förhandlingsposltion undrar jag vad som kommer hända om Vänsterpartiet ställer rejäla krav. Givetvis är det ett bra läge och det måste användas för att försöka vrida politiken ordentligt åt vänster. Men kommer borgarna stillatigande se på isf? Det är visserligen inte vårt ansvar, men jag har svårt att se att decemberuppgörelsen ska hålla. Det enda borgarna/Moderaterna får var ju att slippa splittra alliansen. Och nu talas det redan om att de ändå kommer försöka köra över regeringen till hösten. http://www.expressen.se/nyheter/politik/alliansens-plan-for-att-lura-stefan-lofven/

  2. Gunnar Westin
    29 december 21:24

    En mening blev lite fel, så här skulle det stå (på ett ungefär): "Sant är att vänstern och arbetarrörelsen hade ett bra läge att tillfoga borgarna ett större slag, ändock har allianspartierna tydligt fått gå till reträtt."

  3. Abe Bergegårdh
    30 december 21:10

    Att Vänsterpartiet nu kommer få ett avgörande inflytande, som en del resonerat, är problematiskt på två vis. För det första kan vi nog förvänta oss att efter tilläggsbudgetens småreformer kommer DN:s ledarsida kräva att Centern och/eller Folkpartiet får "ta ansvar" och göra upp med regeringen för att inte Vänsterpartiet ska rasera Sveriges framtid (något som säkert Löfven själv önskar, så att han kan bryta "blockpolitiken").

    För det andra så kan man ibland undra om Vänsterpartiet alls vill regera, utan det är viktigare att vara "renlärigt". Det här fyraprocentskramandet går istället ut på att tvinga på majoritetsbefolkningen politiska beslut mot deras vilja genom att pressa sossarna (hört ett V kommunalråd resonera så explicit). Istället för att faktiskt sikta på att bli det stora partiet själva (som Fagersta, Degerfors), som uttrycket arbetarklassens intresse och ser extravalet som en välkommen möjlighet.

    • Jonas Karlsson
      31 december 17:16

      Ja, det är en inte helt otrolig utveckling. Och verkligen ett lackmustest. Det vi INTE får göra är att hålla igen med kraven med hänvisning till risken att regeringen annars kommer söka sig högerut. Konflikterna kommer inte kunna undvikas för evigt, så det är dags att ta kampen offensivt. Hoppas innerligt det är vad som kommer ske.

  4. Gunnar Westin
    30 december 21:52

    Håller med. Och vad gör v om/när sossarna börja samarbeta med "mittenpartierna"? Vad betyder att Sjöstedt lovat att samarbeta om budgeten till nästa mandatperiod i ett sånt läge? Kommer ställa saker i nytt ljus. Lackmustest, som sagt.