Deltagande media
TISDAG 19 JUNI 2018
Inrikes
2015-02-01

Rött Forum: Livliga diskussioner under forumets andra dag

Uppskattningsvis strax över 200 personer deltog under Rött Forums andra dag och diskuterade välfärdskamp, klimatet, antirasism, feminism och fredskamp. Det är ingen överdrift att påstå att energin och entusiasmen under hela forumet var ovanligt påtagligt. Många kallade efteråt forumet för en succé.

Arrangören Socialistiska partiet (tillsammans med tidningen Internationalen och ABF) hade inför forumet publicerat en kort text om varje ämne. Varje session inleddes med tio minuter presentation av huvuddragen i respektive text, följt av tio minuters ”kritiska kommentarer” av en väl förberedd och insatt person. Därefter delades deltagarna upp i grupper med runt 15-20 personer i varje för en mer dynamisk diskussion, innan det var dags att återsamlas i storgrupp.

Blocket om antirasism inleddes av Håkan Blomqvist. Kritisk kommentator var Paula Mulinari. Håkan Blomqvist menar att högerextremismen har växt i tomrummet av välfärdsprojektens sammanbrott i öst och väst. Han menar också att det hos vänstern i Sverige finns två ytterlighetstolkningar av Sverigedemokraternas framgångar, vilket har lett till två helt olika strategier där den ena bara betonar välfärdskamp och den andra antirasism. Vi behöver dock en kombination av dessa kamper:

– För en framgångsrik kamp mot rasism måste vi kombinera sociala frågor om jobb och välfärd med antirasism och mobiliseringar. Vi får absolut inte överge antirasismen, utan måste bygga upp en antirasistisk motpol som skapar en icke-rasistisk normalitet, ett icke-rasistiskt sunt förnuft, säger Håkan Blomqvist.

– Samtidigt måste vi kämpa för breda, jämlika samhällslösningar med arbete åt alla. ”När det är tomt i krubban bits hästen”, säger Håkan Blomqvist.

Paula Mulinari menade däremot i sin kommentar att många i vänstern för ensidigt ser rasismen som sammankopplad med ekonomiska problem.

– I Norge ökar de högerextrema utan att det finns någon ekonomisk kris, och apartheid i Sydafrika och Israel har inte varit sammankopplade med ekonomisk kris. Och även när vi hade full sysselsättning i Sverige fanns rasism här, säger Paula Mulinari.

Paula Mulinari menar att den kanske viktigaste frågan idag är hur vi stödjer den antirasistiska kampen i människors vardag, till exempel på arbetsplatserna.

– Denna kamp är ofta individualiserad och väldigt ensam för människor. Men protesterna på arbetsplatserna mot sd i våras öppnade upp klimatet och gjorde det möjligt för människor att börja tala om rasismen på jobben.

Under sessionen om feminism inledde Agnes Lou med att slå fast att den feministiska rörelsen har varit en av vår tids viktigaste och mest framgångsrika frihetsrörelser. Ebba Elena Karlström stod för en mångfasetterad kritik där bland annat den identitetspolitiska debatten berördes. Gruppdiskussionerna handlade om ett brett spektra av feministiska frågeställningar hur den feministiska och socialistiska rörelsen kan avancera framåt. Konkreta uppmaningar till feministiska frågor att driva på arbetsplatserna var kravet om rätt till heltid och avskaffande av delade turer.

Rött Forum avslutades med en timmes sammanfattning av dagens diskussioner. Stämningen var mycket hög och många lovprisade arrangemanget. Att vänstern träffas över organisationsgränserna var verkligt uppfriskande. Många hoppas nu säkert också på en uppföljning.

Dela artikeln

2 Kommentarer



ARTIKEL ARKIVERAD

Denna artikel är arkiverad och går därför inte längre att kommentera eller gilla.
  1. Mårten Fjällström
    01 februari 22:29

    Bra poänger av Paula Mulinari där.

    Jag skulle säga att ekonomisk kris skapar inte rasism, men kris gör rasism till en mer säljbart politiskt budskap. Eller ja, egentligen är det inte kris i sig utan rädslan för fallande status hos framförallt vita män. Den rädslan har en konkret grund i en ekonomisk kris men också om det - som tex under apartheid - finns krav från andra delar av befolkningen på större del av kakan.

    Rasism i sig har så vitt jag vet sjunkit stadigt sedan avkolonialiseringen av Afrika och Asien. Där någonstans slutade rasism vara en officiell policy i större delen av världen, vilket jag tror bidragit till att den lättare gått att bekämpa som fenomen.

    • Jonas Karlsson
      02 februari 20:18

      Ja, det var en bra poäng. Det är allmänt en av vänsterns utmaningar: Hur når man ut till människor och stärker dem i den dagliga kampen. Jag ser likheter i denna fråga och den om arbetsplatskamp på så vis. (Och antirasism på arbetsplatserna är såklart också arbetsplatskamp.) Måste till självorganisering och där kommer vi inte långt men det är inte enkelt att sprida sådan, varför vi ofta tenderar att underskatta dess betydelse, tycker jag.
      Håkan Blomqvist hade i rättvisans namn en syn som var ganska lik den du ger när ämnet utvecklades: Kristider gör rasismen mer säljbar som politiskt budskap. Det är intressanta frågor och tror absolut att konkurrensen spelar stor roll, fler som strider om smulorna. Och när etnicitet associeras med klass skapas ytterligare en dimension.