Deltagande media
MÅNDAG 22 OKTOBER 2018
Kolumn
2015-03-04

Skrotat överskottsmål början på paradigm-skifte

Regeringen meddelade i går att den öppnar för att överge överskottsmålet till förmån för ett ”sparande i balans”. På kort sikt skapas inget budgetutrymme hävdar regeringen. Men detta är ändå inget mindre än början på ett paradigmskifte.

Sverige har sedan 1997 burit en nyliberal tvångströja. Med ett finare ord har den kallats ”det finanspolitiska ramverket”. Ramverket innehåller förutom överskottsmålet också ett utgiftstak för statens budget och balanskrav för kommunsektorn. Syftet vid införandet var att konsolidera det nyliberala systemskiftet. Officiellt förklarades reglerna med att den finansiella bruttostatsskulden skulle sänkas.

Med överskottsmålet tvingade regeringen den offentliga sektorn att uppvisa ett överskott under en konjunkturcykel (en period som täcker både hög- och lågkonjunktur). Fram till 2007 var överskottsmålet 2 procent av BNP och därefter har det varit 1 procent av BNP.

Med hänvisning till budgetreglerna kunde offentliga sektorn attackeras av nedskärningar och sparkrav. De rika blev rikare och de fattigare blev fattigare. Offentliganställda pressades och stressades stenhårt eller avskedades vid nedskärningar. 2006 fortsatte borgarna socialdemokraternas iver att slita isär samhället och öka klassklyftorna. Stora skattesänkningar, som mest kom de rikaste till del var deras melodi.

Kapitalismens globala kris kombinerat med borgerlig roffarpolitik ledde till att underskottet i den offentliga sektorn förra året var 2,1 procent av BNP. I Europa och Sverige ser ekonomin mycket mörk ut. Deflationen är här – en konsekvens av decennier av höga företagsvinster och spekulation som underminerat efterfrågan – och situationen är farlig.

Riksbanken försöker nu desperat få igång investeringarna genom historiska åtgärder som negativ reporänta. ECB låter sedelpressarna gå för fullt och stödköper statsobligationer för hisnande 60 miljarder euro per månad fram till september 2016. Totalt landar siffran på 1 080 miljarder euro.

Detta är bakgrunden till Socialdemokraternas förslag om överskottsmålet. Vi befinner oss mitt i ett historiskt krisläge där politikerna måste agera. Endast ordenliga offentliga investeringar ser ut att kunna rädda ekonomin, tillfälligt åtminstone. Sveriges har bland de starkaste statsfinanserna i världen och alla möjligheter att satsa stort på offentliga investeringar. Men då måste överskottsmålet bort. Det har varit uppenbart i många år och något som till exempel Vänsterpartiet hävdat sedan 2013. Till och med Folkpartiet inser det nu:

– Ladorna är så pass välfyllda och statsskulden så pass låg att det kan vara läge att se över det finanspolitiska ramverket. Det är lite grann av tillnyktring från Magdalena Anderssons sida, där hon var kvar i ett valrörelsetonläge när hon tillträdde i höstas, säger partiets ekonomiskpolitiska talesperson Erik Ullenhag till Dagens Industri.

Regeringen ger nu Konjunkturinstitutet i uppdrag att analysera konsekvenserna av att ändra målnivån för det offentlig­finansiella sparandet till ett sparande i balans. Något budgetutrymme finns för närvarande dock inte menar regeringen. ”På lite längre sikt frigörs dock ett utrymme för angelägna offentliga investeringar i infrastruktur, bostäder, klimatomställning, forskning och utbildning.”

Att nu vänta med nödvändiga investeringar är en fatal missbedömning av läget. Att spara, lägga pengar i madrassen, istället för att investera är närmast bisarrt i ett läge det finns så uppenbara både ekonomiska och sociala behov. Det förklaras antagligen mest av en önskan att slippa ta stora omvälvande beslut. Behoven av satsningar på infrastruktur, bostäder, klimatomställning, forskning, utbildning, men också inom vård och omsorg med mera kan knappast gått någon obemärkt förbi. Och den ekonomiska krisen med deflation kräver stora investeringar omgående.

Samtidigt är övergivandet av överskottsmålet ett historiskt steg. Det är inget mindre än ett första steg på ett ekonomiskt paradigmskifte, som verkligheten nu tvingar Socialdemokraterna att ta. Tiden är dock knapp, kommer Socialdemokraterna vakna till helt och satsa innan det är för sent?

Analys från november: Därför kan Socialdemokraterna tvingas gå åt vänster

Foto: Frankie Fouganthin, Wikimedia Commons, beskuren.

Dela artikeln

0 Kommentarer



ARTIKEL ARKIVERAD

Denna artikel är arkiverad och går därför inte längre att kommentera eller gilla.