Deltagande media
TISDAG 16 OKTOBER 2018
Ekonomi
2015-05-25

Filmrecension Ekonomisk Demokrati: Kan Vi Göra Det Själva?

Den 21 maj hade Patrik Witkowskys film Ekonomisk Demokrati: Kan Vi Göra Det Själva? premiär på Fyrisbiografen i Uppsala. Den går att se på YouTube, se länk nedan. Högt ställda förväntningar (jag hade sett en tiominuters förhandstitt innan) infriades med råge. Rätt frågeställningar lyftes fram och det som behövde läggas emfas på gavs utrymme.

Filmen tog avstamp i antologin Tillsammanns: En Fungerande Ekonomisk Demokrati, som gavs ut för tre år sedan. Bo Rothstein ska ha all heder för att han initierat detta projekt tillsammans med Gustaf Arrhenius. Tyvärr säger han i filmen att det snarast råder ett tankeförbud att diskutera filmens spörsmål. Jag har varit med om att arrangera två konferenser på temat i Uppsala för några år sedan för Vänsterpartiets räkning, samt hållit ett antal föredrag i både eget och andras namn med ekonomisk demokrati i rubriken, utan att någonsin få spörsmålet ifrågasatt. Däremot tycker t.ex. Vänsterpartiets talesperson i arbetsmarknadsfrågor Ali Esbati på direkt fråga att frågeställningarna är irrelevanta idag, vilket han har en poäng i, även om jag inte håller med. Jag menar att denna film ger ett möjligt svar på vad vi som socialister vill utöver att trumfa socialdemokrater på deras egen hemmaplan.

Att jag log hela vägen ned till lilltån när politiske filosofen David Schweickart fick gott om plats i filmen lär inte förvåna någon som känt mig senaste sex åren. Hans After Capitalism är den enskilt viktigaste bok jag läst. Uppdelningen i kapitalismens tre marknader, där marknaden för varor och tjänster kan behållas även ur ett socialistiskt perspektiv, men att finansmarknaden behöver ersättas av ett demokratiskt styrt kapitalflöde, är ett oändligt mycket mer fruktbart angreppssätt på kapitalismen än att blanda ihop marknaden och kapitalismen. Den tredje marknaden, som är arbetsmarknaden, behöver även den demokratiseras. Det vore ytterst önskvärt om det normala vore att folk skulle kunna vara medborgare på sina arbetsplatser. Det är konstigt att det tas för givet att man med hjälp av aktier kan köpa förmyndarmakt över folks åtta timmar om dagen, och ännu konstigare att vänstern inte utnyttjar det öppna målet som denna frågeställning innebär.

Demokrati på arbetsplatserna skulle också kunna bidra till att göra den ekonomiska tillväxten mindre relevant än den är idag. Detta förklaras pedagogiskt på ett snyggt sätt 46 minuter in i filmen, i motsats till mina försök när jag hållit föredrag.

En annan förtjänst med filmen är att den tar upp frågan om löntagarfonder, och varför det projektet blev ett fiasko. Att Vänsterpartiet oreflekterat är för löntagarfonder i partiprogrammet är direkt underligt.

Vad filmen inte tar upp är att det finns många sammanhang där det finns andra intressenter utöver de som arbetar som behöver representeras i styrningen. Två exempel är skolor och järnvägen där föräldrar, brukare och allmänhet måste ges stort inflytande. En riktlinje som jag trodde var originell när jag läste den för några år sedan, men som visat sig vara en filosofisk tankegång med tusen år på nacken, är att människor borde ha inflytande över beslut i proportion till hur mycket besluten påverkar dem. Tankegången låter kanske lätt flummig, men jag har stött på tillfällen då den blir ytterst konkret. Om folk med makt skulle ha med sig denna tankefigur i sitt dagliga värv skulle förutsättningarna bli bättre för en allmän känsla av att vara med i ett demokratiskt sammanhang.

Den ekonomiskdemokratiska revolutionen kommer inte att ske via parlament eller universitet, men det är bra att ha folk där när den kommer smygande. Fyra dagar av fem vill jag bygga på en socialism som har lärt av det senaste århundradets ekonomiska historia. Det blir en hel del grått harvande i det tysta utan garanterad framgång. Men den femte dagen vill jag njuta av att tänka lite längre. Denna film ger syre till den glöden.

http://ekonomiskdemokrati.se/

Dela artikeln

6 Kommentarer



ARTIKEL ARKIVERAD

Denna artikel är arkiverad och går därför inte längre att kommentera eller gilla.
  1. Emil Eldebrink
    25 maj 11:30

    Väldigt intressant. Ska verkligen se filmen. Frågor: Varför tycker Ali Esbati att frågeställningarna är irrelevanta och varför tycker du att han har en poäng?

    • Florian Burmeister
      25 maj 22:39

      Tjena Emil!

      När Ali Esbati höll ett föredrag om arbetsmarknadspolitik inför EU-valet i fjol var det väldigt tydligt att han, och Vänsterpartiet, håller sig så väl som möjligt med framför allt LO-facken. Fackföreningsrörelsen representerar motmakten (gentemot kapitalet). Den kooperativa rörelsen i olika former har historiskt inte varit i synk med motmakten, vilket också kan ses i filmen då fackföreningar blir ställda då anställda frågar om hjälp när man tänker sig att ta över styret över arbetsplatser. Jag frågade Ali under frågestunden hur han ställer sig till det i mina ögon högintressanta påbörjade samarbetet mellan världens största federation av kooperativ Mondragon (i Baskien) och det amerikanska facket AFL-CIO. Han sade sig inte vara emot tanken på att starta kooperativ, men att frågan var just irrelevant i Sverige idag. Jag menar att han har en poäng i den meningen att den är irrelevant på, säg, riksdagsnivå. Den svenska arbetsmarknaden fungerar helt enkelt inte så att kooperativ passar in här och nu.

      Men då får vi väl ta och ändra på det.

      • Jonas Karlsson
        26 maj 14:31

        LO har släppt en rapport i dagarna som iaf tangerar ämnet, även om de inte vill bryta med kapitalismen.

        "Workers Ownership and Profit-Sharing in a New Capitalist Model?"
        http://www.lo.se/home/lo/content.nsf/aget?open&key=workers_ownership_and_profit_sharing_in_a_new_capitalist_model_1431022500556

        What can be done to take the capitalist system out of its current predicament? What can unions do to reverse the trend to inequality and direct capitalism into a more socially desirable direction? This report shows a way forward. It makes the case that the best path forward for capitalism is to increase workers’ stake in the capital of their firm and in capital ownership more broadly and that the best strategy for unions is to take a lead role in promoting this development.

  2. Emil Eldebrink
    25 maj 11:30

    Väldigt intressant. Ska verkligen se filmen. Frågor: Varför tycker Ali Esbati att frågeställningarna är irrelevanta och varför tycker du att han har en poäng?

  3. Mårten Fjällström
    01 juni 15:05

    Jag tror att man skulle kunna göra en del förändringar i maktstrukturen för att ge brukare mer inflytande över verksamhet. Precis som anställda bör ha representanter i bolagsstyrelser kan patientföreningar beredas plats i sjukvårdens olika styrelser, resenärsföreningar i kollektivtrafikens styrelser etc.

    Politiker av olika färg som idag tillsätts är då representanter för ägarna, medan de som arbetar i verksamheten och de som använder den kan ha egna representanter. Visserligen är de här grupperna överlappande, men jag tror att de olika perspektiven skulle berika. Det skulle också ge en mer direkt möjlighet till påverkan av offentlig verksamhet som kan vara precis lika toppstyrd idag som privat.

    • Jonas Karlsson
      01 juni 21:47

      Ja, varför inte? Vore ett steg på vägen iaf. Kul t ex att tänka sig Planka.nu i styrelsen för SL. :)
      Samtidigt: LO:s representanter i diverse storföretag verkar inte göra särskilt mycket även om min bild där är ganska färgad av att Wanja Lundby-Wedin godkände förre AMF-chefens pensionsavtal, värt 32 miljoner kronor.