Deltagande media
LÖRDAG 18 NOVEMBER 2017
Nyhetsdiskussion
2015-09-26

Ehrenberg och Ljunggren om budgeten

"En budget som står och stampar". Så beskriver Ehrenberg och Ljunggren regeringens budget.

"Magdalena Anderssons budget, den första riktiga hon kan få igenom efter decemberöverenskommelsen, är inte den återställare många hoppats på", skriver Johan Ehrenberg och Sten Ljunggren i en genomgång av budgeten i ETC.

Istället är det en utebliven skattechock, även om man får annan blid när lyssnar på Svenskt näringsliv och de borgerliga reaktionärerna. En liten återställare med höjning av skatterna med en dryg procent är allt. Enligt Ehrenberg och Ljunggren hade staten idag haft 243 miljarder kronor mer i inkomster om skattekvoten varit oförändrad sedan 2006. Istället för en återställare innebär budgeten en broms "som betyder att dagens nivå är det politiken ska utgå från", skriver Ehrenberg och Ljunggren.
Det enda sättet att få bättre välfärd är då en stark tillväxt och kraftigt minskad arbetslöshet. Men någon sådan tror inte regeringen på. Tvärtom kommer tryggheten att urholkas jämfört med BNP även kommande år. Nästa år fattas 107 miljarder jämfört med 2006. År 2019 fattas hela 140 miljarder. Och det i en tid då vi har fler äldre.

I andel av BNP är satsningarna på klimatfrågan, energin och miljövården lägre än under allianstiden, vilket i sig var en sänkning från tidigare ambitionsnivå.

Världens står inför sin värsta globala kris någonsin, klimatkrisen, och regeringen satsar 0,2 procent av BNP på ”kraftfulla åtgärder”. Det är helt enkelt inte trovärdigt.
Regeringen lyssnar inte heller på LO i frågan om investeringar. LO:s gamla chefsekonom PO Edin vill låna 120 miljarder kronor per år i 20 år för investeringar, en "totalrenovering av Sverige". LO har länge drivit kravet på lånefinansierade investeringar i 70-milardersklassen. Räntan och inflationen är rekordlåg (negativ reporänta och deflation) och arbetslösheten ligger på en hög nivå med 380 000 personer i arbetskraften utan jobb. Som Ehrenberg och Ljunggren påpekar är det i princip gratis att låna med nuvarande ränteläge och behoven för investeringar i bostäder, infrastruktur och vård finns. Istället låter man massarbetslösheten bita sig fast.
 
Även för mig är det obegripligt att regeringen nu inte satsar. I vårbudgeten höjdes utgiftstaket för budgeten vilket öppnade för större lånefinansierade satsningar. Nu verkar regeringen ha fått kalla fötter. Vi upplever nu ett paradigmskifte, men det är beklagligt att Socialdemokraterna inte vågar dra slutsatserna av läget. Nyliberalismen har nåt sin absoluta gräns och inte ens negativ ränta ökar kapitalets investeringsvilja. Detta är en historisk kris och bara omfördelningspolitik eller stora offentliga investeringar kommer kunna mildra dess effekter. I kölvattnet av regeringens feghet växer ett parti sprunget ur nynazism. Frågan om den ekonomiska politiken är en riktig ödesfråga. Samtidigt ser utsikterna inte särskilt ljusa ut. Ska man göra ordentliga satsningar görs de vanligen i början av en mandatperiod. Möjligheten till en kursändring ser ut att missats. Vad vi nu behöver är en massrörelse för en offensiv investerings- och välfärdspolitik.
 
Dela artikeln

2 Kommentarer



ARTIKEL ARKIVERAD

Denna artikel är arkiverad och går därför inte längre att kommentera eller gilla.
  1. Mårten Fjällström
    27 september 10:18

    Jag förstår faktiskt inte alls hur regeringen resonerar här.

    Kombinationen av deflation, arbetslöshet och låg tillväxt borde ge vid handen att staten måste trycka pengar (dvs låna pengar av bankerna som i sin tur lånar pengar av riksbanken som staten äger). För en regering som har klimatomställningen som hög prioritet borde det vara en fantastisk möjlighet, massor med ledig arbetskraft och uppdämda behov som kan styras till att arbeta med samhällets klimatomställning.

    Är man så fast i nittiotalets världsbild att statsskuld måste undvikas till varje pris?

    Ps: du missade ett n i Ehrenberg i rubriken.

    • Jonas Karlsson
      01 oktober 11:48

      Nej, det är helt obegripligt ur ett a) ekonomiskt perspektiv b) ur ett politiskt perspektiv.
      Finns väl tre möjliga förklaringar 1. bristande förståelse för eknomiska situationen 2. rädsla 3. de är själva välbesuttna nyliberaler.

      Fixade till rubriken, tack för påpekandet.