Deltagande media
LÖRDAG 20 JANUARI 2018
Utrikes
2015-11-19

Hotas Sverige eller våra grannländer av Ryssland?

Artiklar om att Sverige hotas av Ryssland har varit återkommande inslag i svensk press under de senaste åren. Hur mycket ligger det bakom påståendena om hot? Här följer ett försök till systematisk genomgång av artiklar och nyhetskommentarer i svensk press som tar upp påstådda hot från Ryssland mot Sverige eller närliggande länder.

 

Sensationsrubriker

Rubrikerna är ofta mer dramatiska och öppet vilseledande än brödtexten, men det finns mycket som bör ifrågasättas även inne i artiklarna. Rubrikernas roll är att skapa intresse för att köpa en tidning och att läsa en artikel. De flesta kommer nog inte längre än till rubriken. Då har de som vill sprida rädsla för påstådda hot lyckats. Budskapet i rubriken, hur felaktigt det än är och hur lite uppbackning det än finns i brödtexten, har planterats i våra hjärnor.

Här är några exempel på rubriker:

Ryskt kärnvapenhot mot Baltikum (SvD)
Expert varnar för ryskt hot mot Gotland (DN)
Hotet från Ryssland kommer att växa (SvD)
Ryssland och Putin är ett hot också mot Sverige (Nyheter24)
Estland och Lettland ska vara rädda för oss (SVT)
Ryssland ett allvarligt hot mot Europas fred (SvD)
Ett hot mot hela Europa (Aftonbladet)
Ryska bombflyg övade mot Sverige (SvD)
Litauen: Ryssland hot mot Europa (Aftonbladet)

Rubrikerna är direkt vilseledande och mycket av påståendena i artiklarna är egentligen inget annat än spekulation som blåsts upp till ”fakta”.

 

Allmänt om det säkerhetspolitiska läget

Det första man bör fråga sig när man ska bedöma hotbilden är om Ryssland (eller tidigare Sovjetunionen) angripit Sverige militärt. Nej, det har inte skett sedan Peter den stores dagar när Karl XII hade härjat i Ryssland med sin armé och när rysk trupp var i norra Sverige 1809.

Den andra frågan är om Ryssland någonsin efter Napoleonkrigen förklarat krig mot Sverige eller hotat att angripa Sverige militärt. Om så skulle vara fallet hade vi nog påmints om det ungefär en gång i veckan av Dagens Nyheter.

Den tredje frågan är om Ryssland inom överskådlig tid skulle ha intresse av militära insatser riktade mot Sverige. Jag kan bara se ett skäl till att det skulle kunna vara aktuellt. Ryssland har ett intresse av att Nato inte får tillgång till Gotland och annat svenskt territorium i ett läge som är ännu mer spänt än idag. Ett dylikt eventuellt framtida hot avstyrs bäst genom att Sverige har ett fungerande neutralitetsförsvar som gör att Ryssland litar på att Nato inte kommer att få tillgång till svenskt territorium. Ett sådant neutralitetsförsvar ger också en signal till Nato att Ryssland inte kommer att få tillgång till Gotland eller övriga Sverige. I Finland verkar förståelsen för detta vara större än i Sverige.

Att Ryssland skulle ta Gotland som ett första led i en insats som syftar till att ta de tre baltiska länderna, utan att det sammanhänger med ett tillstånd av kraftigt ökat hot från Nato, finner jag helt orealistiskt eftersom Ryssland inte är starkt nog att vinna ett fullskaligt krig mot Nato, det vore självmord. Det är inte troligt att Ryssland skulle ta det första avgörande steget mot ett storkrig. Det finns ändå personer som gör bedömningen att det skulle kunna ske inom två år.  Styrkerelationerna mellan Nato och Ryssland har behandlats i ett flertal artiklar. (se t.ex. denna på Drakbett)  Det bästa sättet att hindra varje form av angrepp på Gotland diskuterades i föregående stycke. Sverige behöver ett neutralitetsförsvar helt enkelt.

De något mer sansade svenska analyserna (allt är relativt) säger att Sverige inte är hotat av militärt angrepp från Ryssland. Inte ens i den Rysslandsfientliga Försvarspropositionen 2015 uttrycks det hårdare än så här:

”Det går inte att se militära konflikter i vårt närområde som skulle påverka endast ett land. Ett enskilt militärt väpnat angrepp direkt mot Sverige är fortsatt osannolikt. Kriser eller incidenter som även inbegriper militära maktmedel kan dock uppstå och militära angreppshot kan likväl aldrig uteslutas. Rysslands aggression mot Ukraina innebär att risken för dessa har ökat, även i vårt närområde.” (Prop 2014/15:109)

Frågan, eller missförstånden, om Ukraina har behandlats i andra artiklar på Synapze.  Regeringens bedömning kan uttryckas på följande sätt: angrepp på Sverige är osannolikt men militära angreppshot kan inte uteslutas. Det är inte detsamma som att säga att Ryssland hotar Sverige militärt – lång därifrån.

Kungliga Krigsvetenskapsakademien har publicerat en uppsats av Lars Wedin som behandlar eventuella hot. Där finns en intressant skrivning:

”Den ryska ledningen kan inte tolka den svenska solidaritetsdeklarationen på annat sätt än att Sverige skulle säga ja till en begäran från Nato om utnyttjande av svenskt territorium. Däremot upplever man knappast att den svaga svenska försvarsmakten skulle utgöra något hot. Den skulle inte heller ha förmåga att stå emot påtryckningar från Nato om sådana skulle fordras.” (Lars Wedin)

Det är inte så ofta det talas om påtryckningar från Nato som Sverige inte har kraft att stå emot. I övrigt innehåller det inlägget en diskussion om vad Ryssland eventuellt kan ha för intressen i Östersjöområdet och att ett svagt svenskt försvar är ett hot mot stabiliteten.

Även den förra försvarsministern gjorde en bedömning av hoten:

”Något direkt militärt hot från Ryssland till följd av den militära upprustningen vill Karin Enström inte prata om. Hon väljer också att hellre kalla upprustningen för en modernisering.
– Upprustningen, som du beskriver det, sker från en låg nivå. Det är en modernisering eftersom man inte har kunnat satsa under en lång tid. En modernisering och ett effektivt försvar har varje land rätt att skaffa sig. Men jag sätter inte ett likhetstecken mellan en ökad militär förmåga och ett ökat hot mot Sverige, säger Karin Enström (M) till SvD.se.” (SvD 11/4 2013)

Det senaste är viktigt eftersom även USA, Storbritannien, Frankrike och Tyskland sannolikt har militär förmåga att angripa och ockupera Sverige. Det räcker naturligtvis inte för att visa att Sverige är hotat av något av dessa länder.

Sveriges nya ÖB, Håkan Bydén, intervjuades i SVT den 2/10 2015 om sin syn på det svenska försvaret. SVTs rubrik på inslaget var ” Nye överbefälhavaren om ryska hotet” som om det är självklart att ett sådant hot föreligger. När programledarna upprepade gånger talat om hot från Ryssland sa Bydén följande:

”Idag ser vi ju inget direkt militärt hot mot landet.” (SVT 2/10 2015)

 

Är andra europeiska länder hotade?

Litauens president, Dalia Grybauskaité, riktade grova anklagelser mot Ryssland (Aftonbladet 6/3 2014). Man skulle kunna förklara det med den upphetsade stämning som rådde efter det ryska ingripandet på Krim.

” –Europa måste, först och främst, inse att vad Ryssland gör nu är ett försök att återskapa efterkrigstidens karta och gränser, säger hon enligt The Litahuania Tribune.
– Så, först blir det Ukraina, sedan Moladvien och, till slut, kan de nå de baltiska länderna och Polen.” (Aftonbladet 6/3 2014)

 Observera att det inte baseras på något militärt hot som kan styrkas utan på ren spekulation om vilka avsikter Ryssland och dess president eventuellt skulle kunna ha. Grunden är egen oro efter Rysslands ingripande på Krim, det hade nämligen vid den tidpunkten inte hänt så mycket i östra Ukraina. I andra sammanhang har det talats om att Ryssland skulle kunna ingripa med hänvisning till att de skulle skydda en rysk minoritet. Det skulle i så fall vara aktuellt i Estland och Lettland, men inte i Litauen där den ryska minoriteten nästan helt lyser med sin frånvaro. För övrigt finns det inga tecken på att det skulle komma en begäran om hjälp från minoriteterna i Estland och Lettland (varav en del saknar medborgarstatus och rösträtt vilket borde vara oförenligt med EUs demokratisyn) som skulle utgöra grund för ett ryskt ingripande. De ryska minoriteterna i dessa länder har inte uttryckt något intresse av rysk inblandning.

Rubriken på artikeln om Dalia Grybauskaité uttalande var ”Ett hot mot hela Europa”, men ”Oro i Litauen över ryskt agerande” hade kanske varit en mer adekvat rubrik. Nu, ett och ett halvt år senare, finns det inga signaler om att Ryssland försökt införliva något utöver Krim. Inte ens i det land som stod först på den litauiske presidentens lista, Ukraina. Ryssland har verkat för att östra Ukraina ska ha någon form av autonomi, just det som befolkningen där krävde direkt efter det väpnade upproret i Kiev.

Ungefär samma spekulation förmedlas några månader senare av lektorn vid Försvarshögskolan, Tomas Ries. Därifrån borde man ha rätt att vänta sig en mer nyanserad bild. Han går lite längre i sin spekulation om vilka avsikter Putin har. Det är som den gamla vanliga Kremnologin, när man inte vet gissar man vilt.

” - Utan Natomedlemskapen kunde det ha varit Baltikum nu i stället för Ukraina, bedömer Ries.”
” - Om Putin märker att vi inte reagerar och uppfattar oss som svaga så kommer han kommer att försöka rätta till det som han uppfattar som ett av historiens största misstag, förutspår Ries. Putin vill återställa Sovjetunionens gamla gränser.” (YLE 23/6 2014, det extra ”kommer” finns i YLEs text)

Som synes förvånansvärt likt det som framförts från Litauen, men lika tomt på underlag. Syftningen på ”ett av historiens största misstag” som Vladimir Putin ska ha sagt i ett tal till Duman i Ryssland har analyserats tidigare på Synapze. Syftningen i Putins tal, som Ries sannolikt hänvisade till, avsåg Sovjetunionens sammanbrott som en geopolitisk katastrof under 1900-talet och översattes korrekt till engelska som ”a major” (en betydande eller stor eller mycket stor). Exemplen som lades fram för att visa att det var en stor geopolitisk katastrof handlade mest om att många människor dog eller blev mycket fattiga tiden efter Sovjetunionens sönderfall. Det handlade inte om att Putin ansåg att gränsdragningen mellan öst och väst borde återgå till det som gällde efter andra världskriget.

En artikel i Svenska Dagbladet den 2/4 2015 med rubriken ”Ryskt kärnvapenhot mot Baltikum” har en ovanligt oärlig ingress:

”Hot om kärnvapen, planerade cyberattacker och kommande organiserade oroligheter. Det är de senaste ryska hoten mot väst och nu specifikt mot Baltikum. Händelsen kastar nytt bränsle på ett redan spänt säkerhetsläge i Europa.”  (SvD 2/4 2015)

Det låter illa, ”kärnvapen”, ”de senaste ryska hoten” och ”händelsen” som om det finns belägg för påståendena. Den svaga grunden framgår av brödtexten. Där står det att Ryssland ”sägs ha framfört hot” på ”ett möte mellan vad som sägs vara personer med koppling till underrättelsetjänsterna i Moskva och Washington”. Det är inget annat är väldigt löst grundade påståenden. Det framgår inte alls hur detta påstådda hot har formulerats.

Ett ”hot” från Putins ”sändebud” togs upp i SVT och i flera svenska tidningar. Det handlar om Sergej Markovs uttalanden som gravt förvrängdes. I följande ingress förekommer citatförfalskning.

” Sverige behöver inte oroa sig för Ryssland. Estland och Lettland har däremot all anledning att vara rädda för Ryssland, säger president Putins personliga rådgivare Sergej Markov till SVT:s Korrespondenterna.” (SVT 11/11 2014)

Han sa inte ”vara rädda för Ryssland”. Han sa ”om det blir storkrig …..” Han så även att ”vi (syftande på Ryssland) inte vill ha krig”. Han är heller inte Putins personlige rådgivare. Inslaget i SVT citeras i bl.a. Aftonbladet och här finns min kritik på Synapze.

Rysslands president, Vladimir Putin, påstås ha hotat att inta Kiev på två veckor. Det är lika grundlöst som det övriga. Vladimir Putin ska i ett telefonsamtal ha sagt till Jose Manuel Barosso, dåvarande chef för Kommissionen i EU,  att OM det hade varit sant att Ryssland har trupp i Ukraina skulle Kiev ha fallit redan efter två veckor. Syftet var inte att hota utan att visa det orimliga i påståendet att Ryssland hade trupp i Ukraina. När Ryssland sa att de kunde offentliggöra hela konversationen med Barosso blev det snabbt en ickefråga. Sannolikt beroende på att den ryska versionen om hur syftningen var är korrekt.

I ett annat sammanhang ska Putin ha sagt att Ryssland på två dagar skulle kunna var i flera europeiska huvudstäder. Den uppgiften kommer från Ukrainas president, Petro Poroshenko, som inte har gjort sig känd för att tala sanning. Det är därför svårt att ta på allvar innan någon dokumentation eller inspelning har visats upp. Frågan kan betraktas som glömd idag.

Det närmaste man kan komma ett hot är ett inlägg i Jyllands-Posten skrivet av Rysslands ambassadör i Danmark, Michail Vanin, om att Danmark kan få kärnvapenmissiler riktade mot sina krigsfartyg om landet går med i Natos missilförsvar. Rysslands ledning uppfattar detta system som riktat mot Ryssland och ser motdrag som ett svar inte som offensivt. Ryssland har inte hotat att ta första steget i en militär konflikt, men det är en dålig signal.

 

Ger Rysslands agerande på Krim skäl för oro?

Ryssland använde sig av trupp som var stationerad på den flottbas de hade kontrakt på i Sevastopol för att, tillsammans med lokala krafter, hindra den ukrainska armén från att lämna sina baser och att ta kontroll över ett antal viktiga platser. Ett fåtal skott avlossades och ett fåtal personer dog. När Nato 1999 ordnade så att Kosovo avskildes från Serbien bombades Serbien i 78 dagar och några tusen människor dog. Den folkomröstning som genomfördes och som visade en stor majoritet för anslutning till Ryssland initierades av den autonoma provinsens parlament. Ingen kunnig observatör förnekar att valresultatet gav uttryck för befolkningens vilja. Likväl var det ryska ingripandet inte i enlighet med internationell lag. Det är dock ett litet avsteg från denna lag jämfört med USA, m.fl. länders oprovocerade angrepp på Irak 2003 som krävt över en miljon dödsoffer.

Ingripandet skedde efter det att västvänliga krafter, med hjälp av fascistiska stormtrupper, genomfört ett väpnat uppror i de norra och västliga delarna av Ukraina. Den demokratiskt valde presidenten hade sitt huvudsakliga stöd i de östliga och södra delarna av landet.

Rysslands politiska ledning gjorde troligtvis bedömningen att det fanns en risk att Natotrupp inom kort skulle kunna stå utanför stängslet till dess enda flottbas i Svarta havet. Ingripandet på Krim kan därför ses som defensivt inte offensivt.

Det ryska ingripandet i Georgien, som är ett annat exempel som brukar framföras för att visa på rysk aggression, skedde när georgiska armén på order av president Mikheil Saakashvili bombarderade Sydossetiens största stad. Ryssland hade fredsbevarande trupp i Sydossetien. Befolkningen i Abchazien och Sydossetien hade aldrig accepterat att ingå i den nya staten Georgien. Gränsdragningen borde ha klarats ut i en internationell förhandling baserat på folkomröstning i samband med avknoppningen av Georgien från det sönderfallande Sovjetunionen. Även det ingripandet var defensivt.

 

Är Sverige hotat?

Ett påstående om hot riktat mot Sverige är att Ryssland sades ha övat landstigning på Gotland. Det kom från en  ”thinktank” i USA och spreds snabbt i svensk press. Uppgiften avfärdades dock relativt snabbt av en expert knuten till Försvarsmakten och av dåvarande ÖB, Sverker Gustavsson. Även det har diskuterats tidigare på Synapze (punkt 13). 

Två av de händelser som bedömts som hot av en del kommentatorer är ryska flygplan, inklusive bombplan, som flög över Östersjön i april och november 2013. Dåvarande försvarsminister, Karin Enström, uppfattade det inte som ett hot mot Sverige när hon  kommenterade novemberövningen. Det framkom att Sverige är det land som genomför flest flygövningar över Östersjön (hur ofta får vi höra att Sverige är ett hot mot Ryssland). Karin Enström sa bl.a.:

”– Vi ser en ökad verksamhet i Östersjöregionen sedan en tid tillbaka, även Ryssland har utökat sin verksamhet. När jag träffade min ryske kollega i somras beskrev han att de skulle genomföra flera övningar”.
”Scialdemokraten Peter Hultqvist, ordförande i försvarsutskottet, anser att det ryska övningsmönstret bör tas på större allvar.
– Ryssarna håller på att bygga upp sin militära kapacitet och har blivit aggressivare och tydligare i sina övningar.” (SvD 6/11 2013)

”Aggressivare” och ”tydligare”? Om Sverige övar mest över Östersjön? Det har i andra sammanhang framkommit att Natoplan står för en stor andel av kränkningarna av svenskt luftrum och Ryssland för en mindre del (punkt 12). Händelsen diskuteras även i en Synapzeartikel.

Högermannen Gunnar Hökmark har skrivit en debattartikel i Svenska Dagbladet om påstådda hot från Ryssland som går längre än de flesta, men utan att visa att det faktiskt föreligger ett hot. Han påstår att hotet från Ryssland kommer att öka, utan annan grund än att Ryssland kommer att ha ett starkare försvar i framtiden. (SvD 18/12 2014)

Tre Folkpartister från Göteborg påstår i ett debattinlägg på Nyheter24 att ”Ryssland och Putin är ett hot också mot Sverige”. Även den artikeln saknar substans som skulle kunna underbygga påståendet annat än möjliga spridningseffekter av konflikten i östra Ukraina. Ett uppenbart svagt argument.

Under rubriken ”Ryssland är ett allvarligt hot mot Europas fred” skrev Sveriges utrikesminister, Margot Wallström, en debattartikel i Svenska Dagbladet som innehåller några tveksamma påståenden som, tillsammans med ryskt agerande på Krim, sägs visa på rysk aggression. Hon skrev:

”Sedan såg vi hur den ryska aggressionen fortsatte genom understöd till separatister i östra Ukraina, som med uppmuntran från Moskva inledde en väpnad konflikt med centralregeringen i Kiev. Och till sist har vi sett hur Ryssland inte dragit sig för att skicka avancerade ryska militära förband över gränsen …” (SvD 6/3 2015)

Om understöd till separatister är aggression, vad är då svenskt stöd till ”rebeller” i Syrien? Hur stor den påstådda uppmuntran varit är oklart.

Det saknas underlag för påståendet om ”avancerade ryska militära förband över gränsen” och när dokument efterfrågas som eventuellt skulle kunna visa att det är så som påstås vägrar UD att lämna ut dem (om de nu existerar). Tjänstemännen på Utrikesdepartementet hänvisade till dokument från OSSE. Problemet är att OSSE, enligt dess informationschef, inte har gjort observationer som kan ge stöd åt påståendet. Se gärna Erik Johanssons minst sagt avslöjande diskussion med tjänstemän på UD.

 

Förekommer andra synsätt i svensk press?

Motbilder förekommer i svensk press, men man får leta lite längre innan man hittar sådana. Ett exempel är från Värmlands folkblad som gav ett ofärgat reportage av vad Andrey Milyev, militärråd på ryska ambassaden, sa på ett möte i Karlstad i november 2014.  Ett annat är ett debattinlägg i Dagens Nyheter av rysslandsexperten Stefan Hedlund.

Det har även förekommit några debattinlägg av t.ex. förre ambassadören i Moskva, Sven Hirdman, som t.o.m. fått uttala sig i TV några gånger.

 

Slutsats

Ett försök till systematisk genomgång har gjorts, men långt ifrån alla påståenden om hot har granskats. Det förekommer dock så mycket dubbleringar att det nog inte är något viktigt som tappats bort. Om det mot all förmodan skulle finnas starka argument i någon artikel hade de säkert upprepats i ett flertal andra och då skulle de ha ”fångats in” av min sökning.

Seriösa bedömare säger inte att Sverige är utsatta för ett militärt hot från Ryssland eller något annat land. Det finns inget citat som visar på något sådant hot, däremot finns det några exempel på deklarationer om motsatsen.

Ett antal journalister vidarebefordrar däremot okritiskt diverse uttalanden av politiker och andra som vill piska upp en antirysk stämning och ansluta Sverige till Nato och det finns ett flertal debattörer som skrivit om ”hot från Ryssland”. Enkelt kan man säga att alla de hot som påstås ha kommit från Ryssland inte är verkliga hot utan snarare fantasier. Det är mycket lätt att visa att de är mer spekulation än fakta. Det gäller påstådda hot mot såväl Sverige som våra grannländer. Det finns inslag i medierapporteringen som är direkt bedrägliga.

Dela artikeln

3 Kommentarer



ARTIKEL ARKIVERAD

Denna artikel är arkiverad och går därför inte längre att kommentera eller gilla.
  1. Lars Drake
    19 november 18:15

    Ett litet sakfel, som inte ändrar någon slutsats eller bedömning. Ryssland hade trupp i norra Sverige 1809. Jag glömde det i hastigheten.

    • Lars Drake
      19 november 19:05

      Nu är det ändrat.

  2. Lars Drake
    22 november 22:19

    Anders Persson som kan mycket mer än jag om Sveriges historia har skickat följande kommentar: Å ena sidan ockuperade Ryssland Sverige både under Nordiska kriget, som du nämner och 1809. Men 1742-43 och 1808 var Finland en integrerad del av Sverige, och blev helt ockuperad. Till Rysslands försvar kan sägas att kriget 1741-43 (liksom det 1788-90) startades av Sverige. Att Ryssland inte alltid har haft som högsta dröm att erövra Sverige sökte jag visa i en Understreckare i SvD 18 mars 2009 http://www.svd.se/falska-vaderrapporter-raddade-sverige då man hade sin bästa chans att skriva freden med svenskarna i Stockholm, men frivilligt avstod.