Deltagande media
FREDAG 19 JANUARI 2018
Utrikes
2015-12-26

Ryskt informationskrig – ännu en nyhetsanka?

Det har varit många artiklar i svensk press som använt orden ”ryskt informationskrig” 1. Det har handlat om t.ex. Ukraina, Nato eller arbetet inom Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) 2. Pågår eller planeras det sådan krigföring och är den i så fall offensiv till sin karaktär?

Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) har publicerat en rapport som tar upp detta ämne. Med tanke på avsändaren borde det vara bland det mest vederhäftiga som svenska myndigheter kan prestera.

Den rapport som försöker bringa reda i detta är utgiven av FOI och skriven av Ulrik Franke. Titeln på skriften är ” War by non-military means - Understanding Russian information warfare” (Krig med icke militära medel – att förstå ryskt informationskrig) 3. Den rapporten hade föregåtts av en FOI Memo (3097 från 2010-02-09). Rapportens titel ger ett intryck av att det är något aggressivt från rysk sida. Om man tar sig tid att läsa brödtexten framträder en annan bild.

En fråga som dyker upp redan i anslutning till titeln: har FOI någonsin gjort en motsvarande analys av strategiska dokument som tagits fram i USA? Vid sökning på FOIs hemsida får man inget resultat som visar att någon analys gjorts av USA eller Natos strategier eller insatser inom området informationskrig. Sökorden var ”informationskrig”, informationskrigföring” och ”informationsoperationer” i kombination med USA respektive Nato. När de tre orden kombineras med Ryssland får man hänvisningar till de två nämnda skrifterna. FOI analyserar inte ens om hur den eventuella hotbilden ser ut från väst. Hot kan tydligen bara komma från öster. Det kan också vara så att det är känt inom FOI att USA/Nato har en mer aggressiv syn på informationskrig än vad Ryssland har och att det därför är olämpligt att gräva i det.

På FOIs hemsida beskrivs Ulrik Frankes rapport på följande sätt:

”Rapporten utgör främst en genomgång av ryska officiella dokument och rysk militärteoretisk litteratur avseende informationskrigföring. Den rymmer också några fallstudier, i syfte att belysa hur teorin omsätts i praktik. En slutsats är att informationskrigföring inte bara ses som en fråga för de väpnade styrkorna, utan snarare som en strategisk verksamhet som kräver samordning av många myndigheter. En annan slutsats är att informationskrigföringen enligt doktrin och teori bedrivs kontinuerligt i såväl fred som i krig. Informationskrigföringen är politiserad och de ryska intellektuella som deltar i den militärteoretiska debatten ansluter sig nu till en syn på informationskrigföring där regimsäkerhet är det överordnade målet. Bland drivkrafterna återfinns en syn på världen som ett nollsummespel, där globaliseringen försämrar Rysslands säkerhet och där Ryssland släpar efter västerländska länder avseende teknik.” 4

Även i den korta sammanfattningen kan man få uppfattningen att det är fråga om en aggressiv strategi från rysk sida. Om man bemödar sig om att faktiskt läsa rapporten ser man att de ryska strategiska dokumenten i huvudsak talar om en defensiv strategi för att skydda Ryssland från yttre hot, inte en aggressiv krigsstrategi. När man analyserat hotbilden har man i och för sig verktygen som kan användas för egna syften, men det är inte det som står i de ryska strategidokumenten.

Rapporten hävdar att officiella strategidokument målar upp en mörk bild av världen där informationskrig mot Ryssland är norm. Till informationskrig räknas ett flertal olika metoder såsom psykologiska insatser som riktas mot individer eller befolkningar, attacker mot datornätverk och falska kampanjer i andra länders massmedia.

Regimsäkerhet, som nämns i citatet ovan, handlar ur rysk synpunkt om att hindra ett regimskifte som innebär att utländska intressen dominerar Ryssland. Ett antal ”färgrevolutioner” där USA har varit en pådrivande faktor har gett anledning till oro.

Ulrik Franke skriver i rapporten att fokus i de officiella dokumenten är defensive aspekter. Hur Rysslands gör när landet ska bedriva informationskrig får man läsa mellan raderna. Det betyder att det kanske inte finns något alls att hänvisa till. (”In keeping with tradition, the focus of the official documents is defensive – explicitly, they reveal little information about how Russia goes about waging information war against other countries, though a lot can be read between the lines.”)

Skriften avslutas med fem exempel som inte är särskilt starka argument för att informationskrigföring pågår eller har använts, 1. Historieundervisning, 2. Kampanj mot Carl Bildt i rysk TV, 3. Rysk annektering av Krim, 4. Aggressivt uppträdande av ryska militärflygplan och 5. Kontroll av internet.

Den bild av Rysslands historia som ges i ryska skolor ska göras mer enhetlig. Det är dock svårt att se det som en del i ett informationskrig. Om det ska räknas som insatser i ett informationskrig har det en defensiv karaktär. På vilket sätt skulle det vara mer allvarligt än att Sverige har en myndighet, Forum för Levande Historia, som driver en viss historiesyn riktad till bl.a. skolor? 5

Det har förekommit spydigheter mot Sveriges dåvarande utrikesminister i ryska TV. Det påstods att han inte kommit över den svenska förlusten i Poltava och därmed är revanschistisk. Man kan börja med att fråga hur ofta det förekommer spydigheter i svensk TV om politiska ledare i Ryssland. Spydigheterna mot Carl Bildt bör ses mot bakgrund av hans oförskämda jämförelse av Putin med Hitler och Ryssland med Hitlertyskland. Bildts grava påhopp är mycket värre än de svar som förekommit i rysk TV. Han beskylldes också för att ha blod på sina händer av någon inom rysk TV med anledning av hans aktiva stöd till Majdankupproret, och den våldsamma kuppen mot den demokratiskt valde presidenten, i Ukraina. Värre anklagelser mot Bildt har förekommit i svensk press. Inget av de fall som nämns i rapporten är särskilt bra exempel på informationskrigföring.

Förvirringen och informationsflödet som rådde i samband med ryska militära operationer på Krim inför folkomröstningen som medförde att Krimborna i stor majoritet röstade för anslutning till Ryssland ses i rapporten som en avancerad informationskrigsinsats. Händelserna på Krim har behandlats i flera inlägg på Synapze, bl.a. detta av Oleg Mezjuev 6. Det ryska ingripandet på Krim var ett svar på den blodiga kupp som genomfördes i den ena huvuddelen av Ukraina mot en president som valts med huvudsakligt stöd från den andra huvuddelen av landet. Dylika obehagliga fakta ingår inte i FOIs världsbild. Det är intressant att rapporten beskriver några fall av bekräftad information som ”påstådd”. Det är rimligt att tolka skeendet som att Ryssland spelade sina kort väl i informationshänseende i samband med de militära insatserna på Krim. Det är sannolikt det enda hållbara exemplet som presenteras i rapporten.

Det faktum att ryska militärflygplan flyger oftare än tidigare och dessutom flyger nära militära flygplan från andra länder tas som en aggressiv handling. Syftet sägs vara att visa upp Rysslands militära styrka. Må så vara, men det är knappast något bra exempel på informationskrigföring utan snarare ett klassiskt exempel på att de militära musklerna visas upp. Dessutom flyger Natoplan oftare i Rysslands närhet än alla ryska plan sammanlagt i internationellt luftrum. Det kan därför snarare tolkas som en defensiv insats från rysk sida.

Kontroll av internet i Ryssland, i den utsträckning det förekommer, kan ses som en defensiv åtgärd, men inte som en del av något aggressivt.

Ett annat fall som inte finns med i rapporten från FOI är två fall av falsk information som Peter Hultqvist utsatts för. Det finns inga bevis för vilka som är ansvariga, men i ett av fallen sägs ursprunget ha spårats till St Petersburg. Det kan vara någon rysk organisation, CIA, privata aktörer eller i princip vem som helst som planterat den falska informationen. Symptomatiskt har artikeln i Dagens Nyheter den grundlösa titeln ”Peter Hultqvist utsatt för rysk lögnattack” 7

Sammanfattning kan man säga att flertalet exempel visar på sånt som är defensivt eller är tveksamma exempel på informationskrigföring. Dokumentationen om ryska strategiska dokument visar också att de huvudsakligen handlar om en defensiv syn på information i säkerhetspolitiska sammanhang. Mediebilden av ett infokrig från rysk sida har således en mycket svag grund. Förtroendet för FOI skulle nog öka om en liknande kritisk genomgång av USA genomfördes. Möjligheten att jämföra vore intressant.

1 http://www.dn.se/nyheter/sverige/ryskt-propagandakrig-aven-i-sverige/

2 http://www.synapze.se/?link=article&key=15527

3 http://www.foi.se/ReportFiles/foir_4065.pdf

4 http://www.foi.se/sv/Sok/Sammanfattningssida/?rNo=FOI-R--4065--SE

5 http://www.synapze.se/?link=article&key=11452

6 http://www.synapze.se/?link=article&key=15316

7 http://www.dn.se/nyheter/sverige/peter-hultqvist-utsatt-for-rysk-lognattack/

Dela artikeln

0 Kommentarer



ARTIKEL ARKIVERAD

Denna artikel är arkiverad och går därför inte längre att kommentera eller gilla.