Deltagande media
TISDAG 23 MAJ 2017
Utrikes
2016-11-22

Svarta svanar på kö i Europa

Det är en liten grupp som samlas på Christiansborg i Danmark. Vi är internationella gäster hos Søren Søndergaard, folketingsledamot i Enhedslisten och mångårig europaparlamentariker. Det är det första fysiska mötet för Lexit, ett vänsterupprop för att lämna euron som tillkom efter att EU krossade Grekiska folkets vilja att kunna bekämpa åtstramningspolitiken sommaren 2015. 

Snart ska gästerna ta del av det mycket mer prestigefyllda och långt i förväg fullbokade Plan B mötet under resten av helgen med Enhedslisten och Vänsterpartiet som värdar. Men frågan är om det inte var på Lexitmötet som en mer enande strategi kunde börja skönjas mot den pågående EU-krisen.

Lexit är ett europeiska upprop som ser ojämna och hierarkiska maktrelationer mellan centrum och periferi som farligt inslag i EU:s integration. En konstruktion som har resulterat i att Tyskland dominerat EU:s ekonomiska politik särskilt efter finanskrisen 2008. Detta säger uppropet har satt press på svagare ekonomier inordnade i eurozonen att nedrusta välfärdsstaten, privatisera offentlig sektor, tillåta social dumping, utsättas för skattekonkurrens, undergräva kollektivavtal samt attackera fackföreningar och offentliganställdas villkor. Det beror enligt uppropet inte på oförutsedda konstruktionsfel i eurozonen. Det tillhör den nyliberala designen. Högerkrafternas kritik mot euron ses som utslag för att vilja kontrollera invandring medan kapital fritt ska kunna flyta för att pressa ned löner, en syntes som Lexit kallar ”xenofobisk nyliberalism”.

Även om huvudfokus för mötet var kritik av euron och utarbetande av alternativ kunde diskussionen inte undgå att stora händelser påverkat situationen sedan uppropet skrevs för mer än ett år sedan som Brexit och USA-valet av Trump som president. Händelser som var och en för sig betraktats som närmast otroliga att de skulle hända och sammantaget visar på en instabil situation. Något Peter Wahl, ordförande för World Economy, Ecology and Development i Tyskland kallade svarta svanar.

Flera sådana svarta svanar kan vi förvänta oss med en rad valrörelser i olika EU-länder nästa år och instabilitet i närområdet med möjliga förändringar också globalt. Instabiliteten finns också inom olika grupper, både inom vänstern och högern råder oenighet i syn på vad som behöver göras och även den europeiska eliten är villrådig.

Den tyske finansministern Schäuble togs som exempel. Denna förespråkar öppet att vad som behövs för hela eurozonen är en ”tsar” som bestämmer över budgeten, det ryska självhärskardömet innan det störtades 1917 ses plötsligt som föredöme för en alltmer federalistiskt eurozonstat. EU kommissionens president Junker talar mer om flexibilitet och behovet av investeringar. 

Det kan i en sådan situation vara lätt att bli handlingsförlamad inför de stora hot som målas upp. Lexitmötet visade på motsatsen utan att dölja spännvidden i de olika synsätten hos deltagarna. Christian Asensi från direktdemokratiska 15 maj rörelsen i Spanien ur vilket senare växt vänsterpartiet Podemos menade att euron och EU är så tätt sammankopplade att det måste finnas en strategi inte bara för att lämna euron utan också EU. Hon betonade att den överföring av förmögenhet och makt från de många till de få i kraft av EU och euron som gått mycket snabbt de senaste åren. Det beror menade hon på det sätt som eurozonen och EU-fördragen medvetet ha konstruerats och är inget olyckligt misstag. 

Wahl fokuserade på att ett svar på konflikt mellan medlemskap i eurozonen och stopp för åtstramningspolitik inte bara behöver ses som unilateralt utträde. Det kan också ske genom förhandlingar om att övergå till den typ av bindning som t.ex. Danmark har med sin valuta till euron och tidigare till tyska marken.

Med på mötet var också socialisten Vijay Pratap från Indien som förde in en global dimension i det som pågår. Finanskapitalet som blir rikt tack vare det sätt som EU:s fördrag och eurozonen har konstruerats påverkar också i Indien. Där har nyligen av reform införts som innebär att större sedlar tagits ut ur marknaden utan förvarning i syfte att underordna hela den mycket stora informella sektorn småföretagare under bankkapitalet.

Det finns ett behov av att se EU i ett större sammanhang. Redan när man ser på Europa menade en deltagare att det nu står helt klart att det som sker handlar om mer än ekonomi. Med de besked som kommer från EU eliten står det klart att det inte blir någon mer utvidgning av EU. Dessutom kommer alla länder i EU ställas inför kravet att uppfylla EU:s fördrag man skrivet under vilket för Sveriges del innebär att man förr eller senare ställs inför kravet att gå med i eurozonen, enbart Danmark kan stå utanför då man har begärt och fått ett uttryckligt undantag.

Det större Plan B mötet inleddes med mer allmänna tal från framträdande vänsterpartister som Pernille Skipper från Enhedslisten, Luka Mesec från Slovenien, Zoe Konstantopoulou från Grekland, Jean-Luc Mélenchon från Frankrike och Tiny Kox från Nederländerna.

När konferensen övergick till att diskutera den mer konkreta frågan om hur europeiska monetära unionen fungerar och vad det finns för alternativ tog deltagarna på Lexitmötet helt över igen. Publiken var också väl påläst. Susan George från Attac fick möjlighet att ställa frågan till panelen vad som skulle hända direkt efter ett utträde. 

Wahl fick möjligheten att mer i detalj förklara hur hans modell skulle kunna fungera och varför den var trovärdig. Extrema påfrestningar kan uppstå vid ett unilateralt utträde ur eurozonen. I krissituationer kan devalvering av valutan var ett nödvändigt medel. Det har många gånger visat sig vara ett användbart medel för att komma ur en kris för ett land. Men det för med sig ökning av befintliga skulder till utlandet och behov av förhandling om dessa. Det menade Wahl kommer bli nödvändigt under alla omständigheter när det gäller Greklands skulder som aldrig kommer kunna betalas.

Det finns också risker för accelererande inflation, kapitalflykt, bankrusning och för tredje part i form av länder utanför eurozonen. Det menade Wahl inte gällde i särskilt hög grad för den lösning han förordade. Den skulle bygga på internationella förhandlingar med fasta regler för de ramar växelkurserna ska hållas inom och hur hjälppaket kan utformas för att undvika kollapser. Wahl menade att denna lösning inte var ett val mellan något bra och något dåligt utan snarare en fråga om att välja något mindre dåligt då alternativet att fortsätta på den inslagna vägen leder fel.

Costas Lapavitsas, professor i ekonomi och tidigare grekisk parlamentsledamot för Syriza, påpekade att diskussionen mognat jämfört med de första Plan B mötena. Det kan synas märkligt då situationen på flera håll förvärrats och ökad instabilitets tycks vara ett kännetecken för den tid vi lever i nu. Men något historiskt är på väg att hända. Den övertro som funnits inom folkrörelser och många partier om att EU skulle kunna bli ett socialt globalt föredöme genom en ständigt tätare samverkan är inte längre förhärskande. De geografiska stora variationerna med ett mer EU skeptiskt Norden och federalistiskt inställt kontinentalt EU börjar bli möjliga att överbrygga. Det var denna klyfta som hindrade folkrörelsernas European Social Forum att utvecklas. Nu är det istället de rödgröna nordiska socialistpartierna och deras systerpartier i hela Europa som driver fram en flexibel EU-kritik som till sin kärna avvisar den rådande konstruktionen av eurozonen och även ser det som nödvändigt att stödja internationell kamp mot det nyliberala innehållet in EU:s fördrag.

Jonas Sjöstedt från Vänsterpartiet summerade läget med orden att sluta vara lojal mot EU. Det behöver utvecklas alternativ till euromodellen. Det är positivt att vänsterpartierna utvecklar en mer samstämmig EU-kritik. Det kan vara till hjälp för en motsvarande utveckling bland europeiska folkrörelser. Många betonar också vikten av att föra en politik mot nyliberalismen internationellt i hela Europa där rörelser i både länder utanför och innanför EU kan delta tillsammans. Sammantaget är Lexit och Plan B mötet i Köpenhamn ett hoppfullt tecken när det gäller att stärka folkrörelsers och vänsterpartiernas ekonomiska politik och gå enfrågepolitik till ett mer sammanhängande budskap om Europas och våra samhällens framtid.

Tord Björk

Länkar:

http://lexit-network.org

http://euro-planb.dk

Dela artikeln

4 Kommentarer



ARTIKEL ARKIVERAD

Denna artikel är arkiverad och går därför inte längre att kommentera eller gilla.
  1. Jonas Karlsson
    27 november 17:14

    Väldigt fin rapportering Tord! Satt hemma och följde PlanB-konferensen via live-streamingen. Intressant det du tar upp bl a att "De geografiska stora variationerna med ett mer EU skeptiskt Norden och federalistiskt inställt kontinentalt EU börjar bli möjliga att överbrygga. Det var denna klyfta som hindrade folkrörelsernas European Social Forum att utvecklas." Vore roligt att höra med om detta. Har egentligen inte läst (och inte heller aktivt sökt) djupare förklaringar till varför sociala forum-rörelsen gick ner. Vore roligt att höra mer om din analys om det! Att skapa en stark, internationell politisk och social rörelse är ju verkligen en uppgift för dagen, så tidigare erfarenheter är guld värda.

  2. Tord Björk
    01 december 01:07

    En maktanalys av sociala forum bör ta upp både form och innehåll. Formen är nyliberal. Genom en marknad ska olika programpunkter konkurrera med varande. Motiveringen för detta var att den gamla centralstyrda formen var fel där de som träffades förväntades ta ett gemensamt uttalande. Sociala forum sågs med dessa ögon som stort framsteg mot tidigare traditioner inom vänstern. För oss i miljörörelsen var detta naturligtvis komiskt, på två vis dessutom.

    Visst är vänsterns centraldirigerade möten något som ofta visat sig leda till tomma ord och oförmåga att inspirera frimodig kollektiv handling. Men det har vi i miljörörelsen och närstående rörelser vetat sedan länge. Vi har också känt till det som nu närmast predikades som förlösande nytt, open space, där var och en skulle få göra sitt och forumet inte uttalade sig om något gemensamt. Det har varit en traditionella form för s.k. NGO:s och i biståndsbranschen sedan länge.

    Bakom denna märkliga formel om open space som påstods vara demokratisk genom vad som kallades "horisontalism" visade sig finnas en annan praktik. Sociala forum blev en utmärkt rekryteringskälla för hierarkiska organisationer som olika tankesmedjor och partier. Det som kunde ha blivit något i form av Assembly of social movements ströps. Dels genom mycket slutna förberedelseprocesser. Dels genom fackföreningar livrädda för att ge de som önskade stärka folkrörelsesamverkan med mer än ett möte sista dagen på pliktskyldigast en lista på kommande aktionsdagar radades upp. Förslag om att om att de folkrörelser som var kärnan i Assembly of social movements röstades omedelbart ned. Att de folkrörelser som gick bortom NGO systemets enfrågesplittring och önskade kvalificerad gemensam diskussion för att komma fram till allmänpolitiska strategier stoppades. Istället var det det nyliberalt ordnade smörgåsbordet som gällde där olika konkurrerande antinyliberala rätter kunde avnjutas.

    Innehållsmässigt fanns alltid en dold agenda för vad som var det centrala. Det ena var att ESF var ett vänsteridentitetsprojekt, inte en samling av rörelser utifrån WSF deklarationen där ett nytt förhållande mellan människa och natur sätt på lika central nivå som kritik av imperialism och kapitalism. Övriga rörelser som inte tillhörde vänstern kärna, det som enligt mig föraktfullt kallas breda vänstern för att markera dess perifera status var inbjudan som dekoration. T.ex,. var den falska WSF deklarationen citerad på ESF hemsida. Trots att de påpekades flera gånger och uppmärksammas i den mest väldokumentrade boken om WSF så togs denna felaktiga version aldrig bort. Det som citerades var den första deklarationen som inte tog upp förhållandet till naturen som centralt utan ensidigt betonade det som för vänstern är centralt.

    Vänstern skadliga inflytande i Europa denna tid på framväxten av en historiska allians mellan landsbygdens och urbana rörelser som fortgått i tredje världen med lyckat resultat t.ex. i Latinamerika fick sitt konkreta uttryck i den underförstådda EU federalism som dominerade försök att skapa en internationell allmänpolitik. Det tog sig extrema uttryck när fransmännen stoppade östeuropeiska försöka att göra ett regional socialt forum för CEE länderna, enbart nationella SF och på lägre nivåer skulle få hållas, samt på europaplanet. ESF i praktiken skulle handla om EU när det gällde Europa enligt allsköns antiintellektuella resonemang, EU:s politik påverkade också de andra länderna som om det skulle innebära Ryssland, Norge, Island etc inte skulle kunna vara egna subjekt i en internationalistisk simultan kamp i många länder inklusive på EU nivå. Stora resurser fanns alltid till processer där ett sk socialt Europa skulle växa fram genom att skriva ihop sig om en eller annan konstitution för EU.

    Miljörörelsen, bonderörelsen, solidaritetsrörelsen och fredsrörelsen sökte bryta med denna EU vänster under ESF i Malmö 2008. FDetta genom att ordna mer aktioner under mötet som enade flera rörelser, mot flyktingförvar, vapenfabriker, bensinmackar, biltrafik därtill med en hel del gemensamma seminarier och en gemensam tidning framtagen av Jordens Vänner i Finland och Sverige med mycket material om Via Campesina och bredden av folkrörelser.

    Det blev lyckat. Småbrukarorganisationer, Latinamerikagrupperna och Jordens Vänner har fortsatt vara stommen i olika folkrörelsesamarbeten mot TTIP, för klimaträttvisa och nu senast under fem års kamp för att återta makten över maten och naturbruket vilket mynnade ut i stort deltagande från Sverige på europeiska matsuveränitetsmötet i Rumänien. Det är ett arbete som i mycket går utanför vänsterns radar men är mycket stimulerande och något som förenar äldre i avfolkningsbygder med unga intresserade av internationell solidaritet eller stadsodling.

    Men det lyckades inte ändra på vänsterns dominans och politiska självmordspolitik inom ESF. Attac allierade sig med facket, körde en karaktärsmordskampanj mot kompetenta aktivister ofta från vänsterpartiet som inte vågade försvara sig av rädsla för offentlig taktik från Attac för att vänsterpartiet sökte ta över ESF, en konspirationsteori. När Attac ställds till svars så var beskedet att de inte alls hade något ansvar för sina representanter i ESF, alla agerade individuellt som de själva tyckte enligt den nyliberal modell som de förfäktade för hela forumet. Det frivilliga engagemanget imploderade när de duktiga vänsterpartisterna lät sig drivas ut och kvar blev ett haveri. Syndikalisterna i Malmö och en del anarkister bidrog till vänsterns haveri genom att attackera ESF för att var ett socialdemokratiskt projekt som med hjälp av Attac skulle skapa ett nytt parti, också en konspirationsteori underbyggd av lite kravaller riktade mot ESF. Vänsterns förmåga att ta kål på sig själv upphör aldrig att förvåna mig.

    Men det kan också ses som folkrörelsernas och NGOs oförmåga att komma fram till ett kvalificerat allmänpolitiskt program med en starkt ekonomiska analys och lösningsförslag. Det var det som istället skedde en början till i Köpenhamn. första hand pga av vänsterpartiernas kretsar men också till begränsad del av miljörörelse som Ecologista en accion, Jodens Vänner (i Sverige) och Corporate Europe Observatory med starka miljöaktiviströtter. Svagheten som vanligt är total frånvaron av förståelse av konflikten periferi och centrum med landsbygden som central.

    Vänstern tycks i hög grad var historiskt omedveten. Man lämnar misslyckanden som ESF bakom sig utan att reflektera. Lustigt nog så har sociala forum överlevt just där de bekämpades av EU frälsta vänstern. CEE sociala forum har organiserats av Pragvåren 2 nätverket som uppstod efter ESF i Malmö bland främst CEE aktivister men också från Österrike. Ett CEE socialist forum hölls i Wien 2012, i år i Wroclaw och ska hållas i Ungern nästa år. Den västeuropeiska vänstern som alltid söker tala i hela Europas namn tycks vara lika lite medvetna om varför det gick som det gick med ESF som de är om att processen fortsätter i öst.

    Av det kan det bli något bra. Det sönderfall som delvis kan skönjas för vänstern kan leda till en radikal förnyelse där ekonomiska intressen för både landsbygden och staden står centralt. Det kanske behövdes en rejäl vänsterkris. Att du nu ställt frågan varför det skedde är ett gott steg på vägen mot något nytt.

    • Jonas Karlsson
      10 december 14:16


      Tack Tord för ett värdefullt inlägg! Jag var engagerad i Sociala forum-rörelsen på lokal nivå på sluttampen runt 2007-2008. Så saknar de djupare erfarenheterna och den översikt du förmedlar. Även om jag besökte ESF i Malmö etc. Där tycker jag också den geografiska spridningen mellan del olika aktiviteterna var för stor och att varit bättre om allt kunnat vara i Folkets park. (Förmodar att det inte gick av en massa anledningar.) Finns massor av grejer jag skulle vilja veta, och precis som du skriver; symptomatiskt för vänstern att erfarenheterna från sociala forum-rörelsen knappast har diskuterats (eller har jag lyckats missa det..). Hur långt kom egentligen Assembly of social movements inom ESF? Intressant att processen har fortsatt i öst, kände inte till det. Vet att sociala forumen spelat stor roll i latinamerika men saknar detaljkunskaper. (Sociala forumen spelade också avgörande roll i framväxten av SYRIZA i Grekland f ö.) Frågan är hur en assembly of social movements kan organiseras utan att bli toppkört och förlamande, utan att besluten blir tvingande men ändå blir stark gemensam handling. Skulle vara roligt att höra hur du anser att balans kan uppnås!

    • Jonas Karlsson
      10 december 14:18

      Ps. Din text i kommentaren skulle med fördel kunna postas som ett eget inlägg, som "Kolumn" t ex. Så posta den gärna så om du vill, vore nyttigt för fler att läsa den analysen! Ds