Deltagande media
FREDAG 23 JUNI 2017
Utrikes
2017-01-30

Anmälan av bristande kvalitét i forskning DEL 2

DEL 2

Anklagelser mot Aftonbladet Kultur

Aftonbladet Kultur pekas ut som den främsta svenska vidarebefordraren/förmedlaren av rysk propaganda eller som författarna uttrycker det: ” the most important interlocutor of a pro-Kremlin ‘left’ narrative since 2013”. Aftonbladet Kultur publicerade 30 artiklar under 2014 (på 52 veckor, dvs inte mer än drygt en artikel var 12:e dag!) som handlar om länder som tidigare ingick i Sovjetunionen. Det är knappast att förvåna eftersom det hände en hel del i östra Europa under 2014 som borde beskrivas och diskuteras. Teman sägs ha varit fascism i Ukraina (som väl ingen insatt person kan förneka), Carl Bildt, EU och Nato. De tre nämnda aktörerna var djupt involverade i upprinnelsen till den kupp som genomfördes med hjälp av beväpnade högerextrema grupper i Kiev februari 2014. Ska en oppositionstidning kritiseras för att ha framfört kritik mot landets utrikesminister? Det vore väl snarats ett exempel på dålig journalistik att inte ta upp dessa ämnen. Den bild som förmedlades i svensk press var ensidigt provästlig, men Aftonbladet Kultur var något mer nyanserad än övriga.

Det borde vara intressant att undersöka om det som sagts eller skrivits om t.ex. Ukraina är korrekt eller inte. Richard Sakwa, professor i rysk och europeisk politisk historia vid University of Kent och ledamot av Storbritanniens Academy of Social Sciences, har skrivit boken Frontlinje Ukraina som ger en ingående beskrivning av händelseutvecklingen som inte alls stämmer med det som sägs från USA och EU och svensk press. 21 Juristen Alexander Mercouris, med tolv år vid ’Royal Courts of Justice’ i London, har skrivit en bok om utvecklingen i Ukraina och Minskavtalet (svensk översättning av avtalstexter finns i bilagor). Hans välinformerade analys liknar mer den analys som de som kritiseras av Kragh och Åsberg står för än den gängse bilden. Jag har skrivit en sammanfattning och kommenterat hans bok. 22 Den mest detaljerade genomgång av skjutningarna den 20/2 2014 i Kiev har gjorts av Ivan Katchanovski, disputerad statsvetare vid universitetet i Ottawa.23 Den ger en helt annan bild än den som dominerat i svensk press. Även BBC och Der Spiegel har konstaterat att de första skotten riktades på morgonen mot polisen och kom från Konservatoriet som oppositionen hade full kontroll över. 24 Georg Friedman diskuterar brott mot den demokratiska konstitutionen som gjordes den 22.2 2014. 25 Är det bättre att ha fel än att ha rätt och råka ha uppfattningar som liknar det som framförs i ryska medier? Detta belyser den skeva synen på propaganda som ges i artikeln. Om någonting kommer från Ryssland klassas det som propaganda, men om det kommer från Västkällor verkar det utan ifrågasättande uppfattas som verklighetsbeskrivning.

Själv var jag en av flera författare till ett debattinlägg på Aftonbladet Debatt, dvs. inte AB Kultur, som tog upp den humanitära situationen i östra Ukraina och som uppmanade till fred. Jag skäms inte alls för den artikeln, möjligen att den var för mild i kritiken av Carl Bildt och att det inte fanns utrymme att ta upp förhållandena kring kuppen i Kiev. 26

Aftonbladet har publicerat några klargörande svar bl.a. av Martin Aagård 27 och Åsa Linderborg om de osakliga angreppen på dem. 28 Det har även förekommit några andra klargörande svar t.ex. av David Isaksson i Sydsvenskan. 29

De har tagit upp och avfärdat flera påståenden om personer som sägs ha kopplingar till bl.a. Putin. Det mesta tyder på att påståenden om kopplingar mellan personer som är aktiva i det svenska civilsamhället och den ryska statsledningen är grundlösa.

Utpekandet av en av dem som har bidragit med något inlägg på Aftonbladet Kultur, Tord Björk, som varit på ett möte på Krim med oppositionen i Ukraina grundas på felaktig information. Författarna hänvisar till en rapport från det mötet, men vekar ha svårt att läsa innantill. Det påstås att två möten, det ena med europeiska högerextrema grupper och det andra det just nämnda, ska ha skett mer eller mindre samtidigt så att deltagarna på de två mötena kunde ha träffats. Problemet var att det var ca en månad mellan dessa möten. 30 31 I en artikel i Internationalen förklarar Tord Björk mer i detalj än i tidigare publicerade inlägg hur det ligger till. 32

Den av Kragh och Åsberg utpekade ’Andrei’ har själv svarat i en artikel i Aftonbladet. Hans rätta namn är Aleksej Sachnin. 33 Författarna pekar på att en person från GRU hade haft kontakter med ledare för Vänsterfronten där Sachnin också tillhört ledargruppen. Det är inget bevis för att den organisationen var styrd av GRU. Jag drar mig till minnes att SÄPO hade en agent, Gunnar Ekberg, som spionerade på Palestinagrupperna i Sverige och t.o.m. agerade provokatör. Han satt i ledningen för Palestinagrupperna. Det innebär inte att Palestinagrupperna i Sverige styrdes av SÄPO. 34

Det finns däremot indikationer på att Vänsterfronten tagit emot pengar från Georgiska politiker (se nedan). Att hävda att Aleksej Sachnin skulle vara lierad med Putins parti är grundlöst. Detta har beskrivits ingående av Emma Lundberg i Internationalen, 35 även en tidigare artikel är intressant i sammanhanget. 36

Avseende en del av anklagelserna mot Aleksej Sachnin, de om koppling till Borotba där några medlemmar har stött separatisterna i Donbass och påstådda kopplingar till Putin, hänvisar författarna till en artikel i ’The Local’ som i sin tur bygger på ett inlägg i Aftonbladet av Egor Putilov, som senare blev avslöjad för att skriva artiklar åt Sverigedemokraterna under olika tagna namn, och Lisa Röstlund. Trovärdigheten för en sådan källa kan ifrågasättas. Det påstås även att Vänsterpartiet har fört över pengar till en person i Borotba som en del av ett utvecklingsprojekt. Problemet var att det ska ha skett 2010-2012 dvs. innan demonstrationerna på Majdan ens börjat. Vänsterpartiets biståndsorganisation har fört över pengar som en del av ett lokalt projekt till en person i en politisk organisation i Ukraina som senare har haft koppling till separatister i Donbass. Det är svårt att se relevansen av detta i relation till ämnet för artikeln. Det behöver dessutom inte vara fel att kritisera regeringen i Kiev eller att ta ställning för någon annan part i Ukraina. Putilov och Röstlunds inlägg 37 och mitt svar på Synapze finns i bilagda länkar. 38

NATO, Värdlandsavtal och påstådda lögner

NATO nämns 95 gånger i artikeln så det uppfattas tydligen som en av de viktigaste frågorna (=något som man ska akta sig för att kritisera?). Det påtalas även att det tillhör gruppen viktiga teman som tas upp i den ryska propagandan. Kragh har dock sagt att de inte tar ställning för eller mot NATO trots att inställningen är negativ till just dem som kritiserar NATO (”Vår artikel tar inte heller någon ställning i Natofrågan.”). Samarbetet mellan Sverige och NATO ses som norm och kritik som något suspekt. 39

Det påstås i artikeln att det förekommit flera lögner i debatten våren 2016 om Värdlandsavtalet med Nato. Det som anges som lögner är att avtalet enligt olika debattörer ger, 1. Nato möjlighet att placera kärnvapen i Sverige, 2. möjlighet för Nato att attackera Ryssland från svenskt territorium och 3. immunitet för brott begångna i Sverige. ”NATO, it has been argued, will be allowed to place nuclear weapons on Swedish military bases, use Swedish territory to launch a first-strike attack on Russia and enjoy legal immunity for crimes committed by NATO troops on Swedish territory. All three claims are false but have nevertheless reappeared frequently in Swedish media and public debate. The most notable example is an article signed by four Green Party members of Swedish parliament …..”

Den i den svenska debatten ofta förekommande ståndpunkten var att Värdlandsavtalet kan medföra en ökad risk att de två förstnämnda sakerna infrias. Det förekom olika tolkningar av för och nackdelar med avtalet och specifika formuleringar i avtalstexten. Lämpligheten av att i en vetenskaplig artikel utan referens slå fast att en av tolkningarna är felaktig (false) måste ifrågasättas. Försvarsminister Peter Hultqvist som representerade ena sidan i debatten hävdade det, men det är knappast ett bevis. En diskussion om detta finns i två artiklar jag skrivit.

Ett annat problem med påståendena i artikeln är att de tre exempel på debattartiklar som Kragh och Åsberg presenterar faktiskt inte innehåller sådana formuleringar som sägs vara felaktiga (false). Däremot uttrycker de oro för att avtalet inte är skrivet så att det ges garantier att de två förstnämnda problemen kan undvikas.

Angående eventuell koppling mellan rysk påverkan och svensk debatt skriver författarna ärligt: ” It is impossible to establish the origin of the disinformation on the Swedish NATO host agreement.” De kan tydligen inte föreställa sig att det kan vara personer i Sverige som läst hela texten i Värdlandsavtalet (t.ex. undertecknad) och därefter gjort egna bedömningar. I stället kommer de med antydningar om att en förfalskning från Sovjettid angående placering av ubåtar från USA i Sverige återuppstått.

Flöden av pengar säger en del om vilka intressen personer och organisationer företräder. En viktig lobbyorganisation för NATO i Sverige är Svenska Atlantkommittén. I dess styrelse finns tre personer som arbetar eller nyligen arbetat för tankesmedjor i USA med starka kopplingar till statsmakten i USA. Tankesmedjorna som avses är Atlantic Council, som driver NATOs intressen och världsbild, och McCain Institute, båda med säte i Washington DC. McCain är en känd krigshök som bl.a. är ordförande i Senatens försvarskommitté. 40 Författarna har inte påvisat förekomst av penningflöden för de grupper som är kritiska mot svenskt samarbete med Nato.

Angående penningflöden finns det ett annat intressant spår. Vänsterfronten i Ryssland, som i artikeln beskylls för kopplingar till GRU, påstås ha haft nära kontakter med det georgiska parlamentets fd ordförande i parlamentets försvars- och säkerhetskommitté, Givi Targamadze, som varit inblandad i några ”färgrevolutioner”. Det ska ha getts löften om finansiering från Georgien och en rysk bankir i London. Källan är oppositionstidningen ’The Moscow Times’. 41 En av ledarna för Vänsterfronten, Leonid Razvozjaev, har senare i en intervju sagt att pengar har överförts i syfte att finansiera protesterna på Bolotnajatorget. 42 Det innebär knappast något stöd för att Vänsterfronten skulle vara ett redskap för Putins intressen, snarare tvärt om. Det tyder på att västvänliga krafter ser Vänsterfronten som något som kan vara nyttigt i kampen mot Putin. Det räcker dock inte som bevis för att Vänsterfronten styrs av Väst (det kan naturligtvis finnas andra saker som ger stöd åt det påståendet). Det förhållande att det finns sådant som talar mot Vänsterfronten i flera riktningar, men att artikeln bara tar upp kritik som går i en riktning är i sig ett tecken på att artikeln är tendensiös.

Författarna ger ett exempel på hur pengar varit involverade i Sverige och då gäller det en tvivelaktig fastighetsaffär där en rysk affärsman ordnat en bra deal för den man som i vissa sammanhang kallat sig Putilov. Han som blev avslöjad när han jobbade på Sverigedemokraternas riksdagskansli. Det var en del av hans anklagelser som författarna utnyttjade för att koppla Sachnin till ryska staten.

Slutsats

”The main contribution of our case study on Sweden, a littoral state of the Baltic Sea region, is the empirical analysis of how and to what extent Russia since 2014 has applied public diplomacy and active measures in order to influence policy making in Sweden in at least two important areas: Swedish–NATO cooperation and Swedish/EU support for Ukraine.” Om det ska vara ‘the main contribution” är det illa, för det har inte gjorts.

Inledningsvis formuleras sju frågor varav flertalet faktiskt inte besvaras på ett trovärdigt sätt. Den satsning Ryssland gjorde som riktades direkt mot Sverige var svenskspråkiga sajten Sputnik, men den var bara igång ett år så det är svårt att se det som en stor satsning.

Bevis om koppling till den ryska statsledningen eller dess underställda organ avseende förfalskningar eller allvarlig desinformation är i de flesta fall obefintliga. Därmed står resten av resonemangen på mycket lös grund. Kragh och Åsberg har inte lyckats visa på kopplingen mellan den ryska statsledningen eller dess underställda organ och medier eller personer i Sverige. Anklagelserna är i allmänhet väldigt svepande. Det enda som kan visas tydligt är att ståndpunkter som framförs i ryska medier också framförs i den svenska debatten. Man kan fråga sig på vilket sätt det är fel att det framförs liknande ståndpunkter i Ryssland och i Sverige. Om flera personer analyserar verkligheten som den utvecklas i vår tid är det knappast konstigt att några av dem kommer till liknande slutsatser. Det finns uppenbart fundamentala svagheter i Kragh och Åsbergs sätt att analysera.

Författarna hade kunnat följa hur flera olika nyheter sprids och eventuellt visa att de uppträder först på t.ex. RT och sedan i något annat forum. Det finns några personer som relativt ofta lägger ut länkar till ryska sidor på Facebook, men de allra flesta av dem ingår inte i gruppen utpekade personer och de har, så vitt jag vet, ingen koppling till Aftonbladet eller de svenska organisationer som är aktiva mot utvidgat samarbete mellan Sverige och NATO. Det vore mer givande intressant än att konstatera att det finns vissa likheter mellan RT och någon annan nyhetsförmedlare. De kan ju oberoende av varandra fått uppgifterna från t.ex. BBC eller Al Jazeera. Ett annat spår vore att följa pengarna, vem har betalat till vem och där finns det i artikeln ett exempel. Putilov som författarna utnyttjar för att svartmåla Sachnin.

Det borde vara ännu mer intressant att undersöka om det som någon sagt eller skrivit sakligt sett är rätt eller fel, men det är naturligtvis ämne för en annan artikel.

Kraghs inblandning i efterspelet

Efter det att Kragh och Åsbergs artikel kritiserats bl.a. i Aftonbladet och av Mediespanarna har Kragh signalerat att han backar från artikelns påståenden på två centrala punkter som har med anklagelser mot Aftonbladet och debatten om Värdlandsavtalet och Nato att göra. 43 Det är en eftergift som gäller personer som är etablerade i det svenska samhället och det är tydligen att gå lite för långt att anklaga dem. Den hårda tonen mot mindre etablerade personer kvarstår. I och med att artikeln redan var svagt underbyggd kan man fråga sig hur mycket som återstår efter den reträtten.

Senare skrev Karin Olsson i Expressen och kompletterade artikeln med information om bl.a. vilka som utpekats men getts fejkade namn. 44 Det som är anmärkningsvärt är att Krag i Journalisten uppgivit att det skulle komma ett inlägg i Expressen som skulle förklara det som inte framgick av artikeln. Detta är ett konstigt sätt att hantera kritiken mot en vetenskaplig artikel. Författarna borde själva svara på kritiken med en artikel, eller pressmeddelande som tidningar kan citera om de vill. Det är minst sagt konstigt att låta en journalist svara i stället för att göra det själv. Uttalandet i Journalisten och ett beröm för artikeln i Expressen (”Jag är glad att artikeln i Expressen förtydligat.” Journalisten se länk nedan) tyder på att Kragh hjälpt Olsson att ta fram uppgifter som står i Expressen-artikeln.

Citat ur Journalisten i en artikel av Johannes Nesser (syftningen här är på den artikel som Olsson publicerade i Expressen, min anm.): ” ”Artikeln kommer att avslöja följande. Skribenter på Aftonbladet Kultur har haft aktivt samröre med pro-ryska separatister på Krim. De har haft aktivt samröre med ryska fascister som stöder annekteringen av Krim, som stöder kriget i Danetsk. De har aktivt deltagit i miljöer där de sprider falska telegram och desinformation. De har skribenter som öppet hyllar Bashar al-Assad och Vladimir Putin”, sade Martin Kragh i Medierna i P1, som konstaterade att det var oerhört allvarliga anklagelser, och det medgav han. ” 45

Det är intressant att det talas om skribenter, dvs sådana som någon gång publicerat något på Aftonbladet Kultur, men det kan uppfattas som medarbetare som är anställda på tidningen (i Kragh o Åsbergs artikel talas det om ’contributors’ vilket ger utrymme för tolkningen att de kan vara mer än tillfälliga skribenter). Det kom aldrig några citat som visar att utpekade skribenter ”öppet hyllar Bashar al-Assad och Vladimir Putin”. Olssons artikel har fler obevisade och svepande angrepp än t.o.m. Kragh och Åsbergs artikel.

Det var i Olssons artikel som namnen på några utpekade personer offentliggjordes, i Kragh och Åsbergs artikel fanns några fingerade namn eller bara omnämnandet av personer (det var dock inte svårt att ta reda på vilka som avsågs eftersom det framgick av referenserna). Det är därför jag använt de riktiga namnen i och med att de redan offentliggjorts. Här finns en redogörelse för en del av förloppet efter det att artikeln publicerats i Journal of Strategic Studies. 46

Aleksej Sachnin har en Facebookvän som av en del klassas som Förintelseförnekare. Sachnin har tagit avstånd från dylika åsikter, men kletas ändå ner med denna koppling. Jag har Facebookvänner för och mot Bashar Al-Assad, för och mot Vladimir Putin, för och mot Kievsidan i Ukraina, för och mot olika delar av vad Donald Trump står för, osv. Jag är intresserad av att lyssna på argument för och mot i viktiga frågor. Är det fel? När ’guilt-by-association’-argument av detta slag lyfts fram i Olssons artikel (som berömdes av Kragh) tyder det på brist på argument, det är ren svartmålning.

Jag skulle inte godkänna en uppsats med så många påståenden utan trovärdiga referenser som det finns i den här kritiserade artikeln om den lagts fram på C-nivån och självklart inte på doktorandutbildningen. Det här inlägget gör inte anspråk på att vara vetenskapligt, men jag hoppas att mina argument och de referenser jag tagit fram ska vara till hjälp i den granskning av brister i forskningskvalitet som måste göras.

Uppsala 29/1 2017

Lars Drake

PS: Jag som skrivit denna anmälan är pensionerad Adjungerad professor i Nationalekonomi med inriktning på naturresurs- och miljöekonomi (SLU). Som synes är jag ingen expert inom det område författarna verkar (jag har bara läst Statsvetenskap i ett år), men min kritik rör sig på ett så grundläggande plan när det gäller vetenskaplig metod att den måste tas på allvar. Jag har jobbat deltid i två fleråriga EU-finansierade projekt i Ryssland med början 1996. I Sverige är jag medlem i Vänsterpartiet sedan 2014 (men kritisk mot stora delar av dess utrikespolitik). Jag har skrivit ett flertal artiklar publicerade på nyhets- och debattsajten Synapze.se om USAs utrikespolitik, Ryssland, Ukraina, försvarspolitik och miljö. Jag har även ingått i redaktionen för Ukrainabulletinen och bl.a. undertecknat två av de artiklar i Aftonbladet som nämns i Kragh och Åsbergs artikel. Jag har inte pekats ut direkt i artikeln eller i Expressenartikeln som offentliggjorde namnen på personer som förekom under fingerade namn i Krag och Åsbergs artikel. 47 Jag känner mig inte personligen påhoppad utan har reagerat mot artikeln på ett principiellt plan.

Noter

[1]Artikeln fanns att ladda ner här: http://www.tandfonline.com/doi/full/10.1080/01402390.2016.1273830 men är inte nerladdningsbar pga att Kragh avser att göra ändringar i innehållet. Engelska textutdrag i noterna kommer från artikeln.

[21] https://www.karnevalforlag.se/bocker/frontlinje-ukraina/

[22] http://www.synapze.se/?link=article&key=16224

[23] http://www.academia.edu/8776021/The_Snipers_Massacre_on_the_Maidan_in_Ukraine

[24] http://www.bbc.com/news/magazine-31359021 samt Der Spiegel som den 25.2 2015 hade ett temanummer om Ukraina med flera artiklar om h ä ndelsef ö rloppet, om v å ldet och maktskiftet.

[25] https://www.stratfor.com/sample/analysis/ukraine-steps-beyond-its-constitution

[26] http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/varlden/article19394447.ab

[27] http://www.aftonbladet.se/kultur/a/Kgva7/haxjakten-maste-fa-ett-slut

[28] http://www.aftonbladet.se/kultur/a/ErWvo/forsvara-det-fria-ordet

[29] http://www.sydsvenskan.se/2017-01-09/svensk-kremlologi

[30] http://www.expressen.se/kultur/vi-ville-framja-dialog-over-frontlinjen/

[31] http://www.jordensvanner.se/2017/ui-forskare-och-expressen-svartmalar-freds-och-miljoaktivister

[32] http://www.internationalen.se/2017/01/tord-bjork-de-tror-pa-sina-egna-logner/

[33] http://www.aftonbladet.se/kultur/a/LR44R/det-ar-jag-som-ar-putins-agent

[34] http://www.palestinagrupperna.se/s-kerhetskommissionens-utredning

[35] http://www.internationalen.se/2017/01/desinformationsrapporten-som-byggde-pa-desinformation/

[36] http://www.internationalen.se/2016/09/aleksej-sachnin-drabbades-av-egor-putilovs-fortal-jag-trodde-inte-sant-har-kunde-handa-i-sverige/

[37] http://www.aftonbladet.se/nyheter/article20447581.ab

[38] http://www.synapze.se/?link=article&key=13903

[39] http://www.ui.se/nyheter/aktuellt/om-svenska-freds-och-natofragan-ett-fortydligande.aspx

[40] http://www.synapze.se/?link=article&key=16318

[41] https://themoscowtimes.com/news/opposition-expose-incites-investigation-18343

[42] https://www.youtube.com/watch?v=qpu7E3bGemU

[43] http://www.ui.se/nyheter/aktuellt/om-svenska-freds-och-natofragan-ett-fortydligande.aspx

[44] http://www.expressen.se/kultur/hemliga-namnen-i-studien-om-kremlfjask/

[45] http://www.journalisten.se/nyheter/allt-du-velat-veta-om-kremlfjask-men-inte-orkat-ta

[46] som föregående

[47] http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/varlden/article19394447.ab

Dela artikeln

0 Kommentarer



ARTIKEL ARKIVERAD

Denna artikel är arkiverad och går därför inte längre att kommentera eller gilla.