Deltagande media
MÅNDAG 18 DECEMBER 2017
Debatt
2017-06-27

Hamnkonflikten är hela Sveriges angelägenhet

I Göteborgs hamn pågår just nu en stor konflikt mellan arbetare och arbetsköpare. Det hela började när Maersk-ägda terminalbolaget APMTs ledning började driva en väldigt aggressiv linje mot de anställda genom att på olika sätt försvåra facklig organisering på arbetsplatsen. De har nonchalerat regler i både Semesterlagen och Föräldraledighetslagen, ignorerat skyddsarbete, försökt inskränka föreningsfriheten och man vägrar att förhandla med majoritetsfackets (Hamnfyrans) representanter.
Bolagets har lamslagit minoritetsfacken på arbetsplatsen. Unionen la till och med ner sin lokala förening, medan Ledarnas klubb och Transportklubben har uppgett svårigheten av att nu företräda medlemmarnas intressen.

Hamnfyran organiserar 85 procent av hamnarbetarna i Göteborg och bestämde sig för att ta strid för arbetarnas rättigheter utifrån ett punktsystem som man enades om i Juni 2016. Listan består bland annat av krav på att fritt få utse förhandlingsdelegationer, inga fler sanktioner mot fackliga företrädare eller angrepp på fackföreningarnas interndemokrati, ingen mer godtycklig delegering av hamnarbetarjobb till andra yrkesgrupper (i försök att spara pengar eller kringgå säkerhetsregler), respektera ingångna överenskommelser, ingen mer förhalning av utlovad kompensation till de som arbetat extraskift, sluta utnyttja sjuka och äldre blixtanställda för att utpressa hamnarbetarkollektivet och återuppta arbetsmiljöarbetet, samt inga fler utestängningar av skyddsombud.
APMT visar ingen tolerans för dessa krav. Hamnfyran har tryckt på med perioder av övertidsblockad och några punktstrejker, och många försök till förhandling. Arbetsgivaren har nu istället trappat upp konflikten kraftigt med en lockout som inleddes den 19 maj 2017. Lockouten innebär att de stänger ner hamnen 2/3 av dygnet alla vardagar. En åtgärd som drabbar hamnverksamheten mycket hårdare än alla Hamnfyrans stridsåtgärder sammanlagt. Företaget menar att lockouten är en respons på de blockader och strejker som Hamnfyran utlyst.
APMTs VD har åter sagt att man inte accepterar det så kallade 80-20-avtalet, alltså den tidigare överenskommelsen om att 80% av hamnarbetarna ska ha riktiga anställningar (och 20% vara extraanställda). Han är mer inne på det omvända, det vill säga 20% riktiga anställda och 80% “blixtanställda” (som det kallas). Att vara blixtanställd innebär att de är undantagna Lagen Om Anställningsskydd (LAS) och kan jobba utan riktig anställning hur länge som helst. APMT sade ensidigt upp överenskommelsen som alltså inte längre gäller.

Det förekommande påståendet att Hamnfyran inte skulle vara intresserade av en lösning på konflikten är falskt. De medlarbud som hittills lagts har fackförbundet avböjt av det enkla skälet att de varit för dåliga. Väsentliga delar av Lagen om medbestämmande i arbetslivet (MBL) saknades och ingen garanti för att få ha sin egen skyddsorganisation har funnits med (vilket naturligtvis är oacceptabelt inte minst på en så farlig arbetsplats som hamnen). Hamnfyran har sedan långt tid tillbaka erbjudit sig om att binda sig vid fredsplikten om man bara får tillbaka de villkor som tidigare fanns i överenskommelserna. I själva verket är det APMT som är den kompromisslösa parten, och i dagarna har de meddelat att de kommer att varsla 160 anställda om uppsägning.

Parallellt med det här växer en borgerlig opinion som med höga röster kräver indragen strejkrätt och andra antifackliga och arbetarfientliga åtgärder som i slutändan innebär försämrade livsvillkor för vanlig folk på alla arbetsplatser i Sverige, inte bara i hamnen. Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson har sagt att regeringen ska tillsätta en särskild utredare med syfte att inskränka konflikträtten ytterligare på arbetsmarknaden. Konflikten handlar dock inte - i motsats till vad det påstås - om kollektivavtal, utan om möjligheten till facklig organisering och om att inte acceptera unionbusting-metoder.
Svenska arbetare kan varken förlita sig till Socialdemokratin eller de uttalat borgerliga partierna. De går alla Svenskt Näringslivs ärenden som vill förhindra den enda påtryckningsmetoden vi har för att förbättra och försvara våra villkor på jobbet. De har alla varit med och bidragit till den privatiseringsvåg som skapat rådande förhållanden.
I och med privatiseringen av stuveriet i Göteborgs hamn 2009 avsade sig kommunen den demokratiska styrningen av hamnen som istället övergick till multinationella hamnkoncerner som i sin profitjakt inskränker vanlig folks fundamentala rättigheter. Resultatet kan inte bli tydligare.

All forskning har sedan länge visat på att klyftorna ökar. Detta måste bland annat ses som en konsekvens av att det finns alldeles för få konflikter på arbetsmarknaden. Därför borde det ligga i varje demokratiskt sinnad människas skyldighet att stödja Hamnfyran i konflikten. I solidaritet med hamnarbetarna, och som en motståndshandling mot arbetsgivarna bör löntagare över hela landet uppmärksamma konflikten, sprida information om vad striden handlar om och stödja arbetarna i deras kamp för att behålla de rättigheter som nog ingen av oss vill förlora. I slutändan är inte det här deras kamp, utan vår. 

Dela artikeln
Fler artiklar av Jimi T Saint

0 Kommentarer



ARTIKEL ARKIVERAD

Denna artikel är arkiverad och går därför inte längre att kommentera eller gilla.