Deltagande media
SÖNDAG 25 AUGUSTI 2019
Kolumn
2019-06-09

När spridande av hopp är revolutionärt

  • Foto: Robyn Jones, Pixabay

Vad är det mest samhällsomdanande du kan göra under rådande omständigheter? Jag gissar att du i hemlighet har ställt dig den frågan. För du vet nog, precis som jag. Att något måste göras.

Vi har tolv år på oss enligt FN:s klimatpanel att hålla den globala uppvärmningen på maximalt 1,5 graders höjning och begränsa fullständig klimatkatastrof.


Hör du hur isarna smälter? Hur vindarna viner när stormarna drar in. Känner du hettan slå mot ansiktet när skogarna brinner? Känner du törsten när jordarna torkar och spricker sönder? Känner du hungern när skördarna uteblir?
Allt detta beror på var i världen du bor. Och hur djupt du stoppat huvudet ner i sanden. Och på hur rik du är såklart.

 

När jag för tolv år sedan drev miljötidningen ”Vad tål världen?” tillsammans med några vänner på Centrum för miljö och utvecklingsstudier så skrev jag bland annat om de psykologiska mekanismerna som gör att vi inte agerar trots att vi vet att vi måste.


Det är fortfarande psykologin som är det egentliga problemet. Eller lösningen, om vi så vill. Världen kan förändras och ännu finns tid att lägga om. Klimatförändringarna är ett socialt problem, inte ett tekniskt eller ekonomiskt.
Låt oss utan omvägar gå till kärnan. Klimatet raseras eftersom ett fåtal rika tjänar på kommersen medan vi andra betalar priset. Lösningen på den globala uppvärmningen kräver därför tvång, vilket kräver mobilisering. Mobilisering kräver motivation. Motivation kräver två saker; vilja och tro.


I november lyssnade jag på Zoughbi Alzoughbi, director, på Wi´am – The Palestinian Conflict Transformation Center. Det var något av en aha-upplevelse. Han talade visserligen i en annan kontext, om kamp mot ockupationen, men menade att spridande av HOPP är en egen form av aktivism. Helt jämförbar med direkt aktion, bojkott eller spridandet av deklarationer etcetera.


Och Zoughbi Alzoughbi har rätt. En liknande poäng gör också Bernie Sanders kampanjledare Becky Bond och Zack Exley i boken ”Rules for revolutionaries – how big oragnizing can change everything”. I ett kapitel skriver de om vad de kallar för kontrarevolutionen. Den är ett verkligt hot enligt Bond och Exley och kan yttra sig på många olika vis. Vi kan nämligen förvänta oss kontrarevolutionen också bland progressiva vänner. Bland dem som säger att de fullständigt står bakom en radikal kandidats åsikter men inte kommer rösta på den ”för att denne inte har någon chans”. Eller bland dem som vill mjuka upp budskapet eller att kraven ska vara mer modesta. Eller bland dem som närsynt letar fel och missar den stora bilden.


Vad har då det här med dig och mig att göra?
Mycket, menar jag. Om hopp är viktigt för mobilisering borde vi nu verkligen tänka över hur vi hanterar hoppet varsamt. Vi borde fundera över det där slentriandelandet av alltings jävlighet i sociala medier. Eller hur tänker vi oss dessa posters verkningsmekanismer? Om bara ytterligare en artikel delas om hur jävligt världsläget är så kommer mina Facebook-vänner vakna och agera?


Vi borde vara smartare än så. Strategiska. Strategiskt hoppfulla.


Det vore skönt att få fler hoppfulla poster i sitt flöde. Som visar att det går och är möjligt. För utan hopp så stannar vi och förtvinar. Jag tror till och med det är hoppet som är hemligheten och skapar dynamiken bakom politiska ”vågor”. En vänstervåg kommer ske när vi vinner framgångar och fler blir optimistiska och vill vara med på tåget.


Otvivelaktigt behöver vi uppmärksamma problem ibland. Men vi har inte längre råd med lyxen att vara pessimister. Så från och med nu borde du bara dela poster där du åtminstone i egna statusraden sprider hopp om en lösning.
Om inte kommande generationer ska få betala för din springnota är det din plikt hålla lågan vid liv. Den dagen alla som är vänster tar ett steg i takt vänder vi upp och ner på samhället samma dag.


Så säg till dig själv.
Jag är revolutionär.
Därför sprider jag hopp.

Dela artikeln

1 Kommentar



ARTIKEL ARKIVERAD

Denna artikel är arkiverad och går därför inte längre att kommentera eller gilla.
  1. Lars Drake
    11 juni 17:54

    Förvisso en av framgångens faktorer!