Deltagande media
TISDAG 23 JULI 2019
Kolumn
2019-06-18

Centrum och periferi i Sovjetunionen

Anders Carlssons Resa in i det okända – Oktoberrevolutionen och den sovjetiska erfarenheten” (Proletärkultur) har förutsättningar att bli en klassiker. Boken är en odogmatisk och väldokumenterad genomgång av den historiska utvecklingen. Förutsättningen för bokens intressanta analys är den nya litteratur som grundas på de arkiv som tidigare inte varit tillgängliga för forskningen. Nu kan diskussionen grundas på fakta i stället för på lögner, gissningar, överdrifter och förvrängningar. Anders Carlsson har gjort en imponerande insats att sammanfatta dagens kunskapsläge och göra egna analyser på dess grund. Fokus ligger på att förstå snarare än fördöma eller hylla.

Boken tar upp ett stort antal förlopp. Jag har valt att lyfta fram förhållandet mellan centralmakt och lokala maktcentra eller massrörelsen. Det är inte lätt att styra ett stort land i en process som byter system. När centralmakten och den massrörelse den är beroende av inte går i takt med blir det nästan omöjligt. Massrörelsen hade en egen logik och ett eget inre liv. Bolsjevikerna var ofta i minoritet. Massrörelsen kännetecknas av otålighet och centralmakten av återhållsamhet. Det som skedde motsvarar inte alls den bild som dominerat debatten i Sverige och andra västländer.

Det finns flera exempel på att den centrala maktens direktiv inte genomfördes. Jag tar upp fyra här. Direkt efter revolutionen 1917 gavs direktiv att banker och de störst företagen skulle nationaliseras, men arbetarsovjeterna nationaliserade i praktiken alla företag de kom åt. Sovjetstaten var inte mogen att ta hand om detta. Det ledde till ett återfall efter inbördeskriget, som vanns av de röda trots att 14 nationer gav olika former av militärt stöd till de vita. Den nya ekonomiska politiken (NEP), som genomfördes 1924 och gällde fram till den första femårsplanen 1928, innebar en återprivatisering.

Kollektiviseringen av jordbruket som planerades ta ett till två år genomfördes på någon eller några månader i de flesta distrikten. Återigen hade folk ute i landet för bråttom. Resultatet var att många bönder som ägde kor och andra husdjur hellre slaktade än lät kollektivjordbruken ta över dem. Detta ledde till allvarliga försörjningsproblem och t.o.m. svält. Jag har länge ansett att ett av de största misstagen som gjordes i Sovjetunionen, liksom i Kina, var den alltför snabba kollektiviseringen av jordbruket. Såväl marknad som planeringssystem kan användas för att försörja en befolkning med mat, men övergången till ett nytt system tar tid innan det kan fungera som det är tänkt.

1937-8 genomfördes en omfattande utrensning/terror. Till skillnad från hur Stalins roll beskrivs som pådrivande i västmedier var Josef Stalin faktiskt länge återhållande, men inför beslutet instämmande. Allt enligt nu tillgängliga dokument.

I det sista exemplet var det trögheter i de lokala maktsfärerna som var problemet inte otålighet. Josef Stalin försökte flera gånger införa restriktioner, bl.a. för hur länge en ledare i lokala Sovjeter kunde inneha sina post. Det mötte ett starkt motstånd bland de lokala makthavarna och stoppades. Detta misslyckande och några ytterligare förhållanden bidrog till stagnationen på 1980-talet. En resa in i det okända innehåller en insiktsfull analys av faktorer bakom den byråkratisering som bidrog till Sovjetsystemets upplösning. Resultatet var, vad jag brukar kalla, en av historiens största stölder.

Anders Carlssons bok är mycket läsvärd och rekommenderas för alla som vill förstå vad som hände i ett av världshistoriens mest dramatiska förlopp.

Lars Drake

 

Även publicerad på www.fib.se

Dela artikeln

0 Kommentarer



ARTIKEL ARKIVERAD

Denna artikel är arkiverad och går därför inte längre att kommentera eller gilla.