Deltagande media
SÖNDAG 05 APRIL 2020
Utrikes
2020-03-10

Kritik av FOI och Folk och Försvar

Öppet brev till Riksrevisionen

Kopia till GD för FOI

Uppsala 2010 03 10

 

Hej

Bifogad artikel är ett tips på ett område som Riksrevisionen kan granska. Det handlar om att några myndigheter och statsfinansierade organisationer tar fram dåligt beslutsunderlag eftersom de utgår från uppfattningar och antaganden, eller förutfattade meningar, som kan och bör ifrågasättas. Det medför att beslutsunderlaget som presenteras för beslutsfattare inte håller en tillfredsställande kvalitet. Jag ser fram mot att få reda på om Riksrevisionen avser att utreda frågan. Om så sker har jag mer material som indikerar att detta är ett allvarligt problem inom berörda områden, som skulle kunna utnyttjas i en utredning.

Mvh Lars Drake

 

Murargatan 33, lgh 1306, 75437 Uppsala, 073 90 61 689, drake_lars@hotmail.com

Jag har arbetat i flera år inom såväl Sveriges Lantbruksuniversitet som Naturvårdsverket och Kemikalieinspektionen. Jag pensionerades som adjungerad professor i nationalekonomi och har varit aktiv som skribent inom utrikespolitik, försvarspolitik och fredsarbete.

 

Folk och Försvar och synen på USA:s utrikes- och försvarspolitik

Jag hade en intressant upplevelse för några dagar sedan. Jag var på ett seminarium arrangerat av Folk och Försvar. Titeln var ’Amerikansk säkerhetspolitik i en multipolär värld’.

Det borde ha funnits utrymme för en allsidig analys och diskussion av detta viktiga ämne, men så blev det inte. Mötet innehöll två inlägg på 20 minuter och ett på 10 minuter samt en diskussion om 10 minuter. De tre talarna representerade en i huvudsak positiv syn på USA och Nato med lite kritik av Trumps ’isolationistiska’ utrikespolitik. Kritik av USA:s brott mot FN-stadgans våldsförbud lyste med sin frånvaro. Rysslands agerande på Krim och Kinas i Sydkinesiska sjön togs upp som problem, men USA/+allierade/Natos Kosovokrig 1999, Afghanistankrig 2001-?, Irakkrig 2003-?, Libyenkrig 2011-? och Syrienkrig 2011-? ansågs inte vara värda uppmärksamhet. Frågetecknen indikerar inte att det pågått fullskaliga krig under hela den mellanliggande tiden utan att det faktiskt förekommer strider än idag i de länder som angripits.

Jag kan inte minnas att någon av de tre talarna nämnde folkrätten och USA:s alla brott mot den. Den förste talaren, Niklas Rossbach, talade dock om ’regelbaserad världsordning”, men det måste ha syftat på något helt annat. Denna regelbaserade världsordning hotas enligt honom av Kina och Ryssland. USA:s vägran att underordna sig ICC tyder på att USA har svårt att ställa upp på en regelbaserad världsordning. De många brotten mot FN-stadgans våldsförbud är dock det tydligaste tecknet och det tas upp längre ner.

USA betraktas allmänt som en företrädare för fri handel, men stämmer det när USA är världsledande i att tillämpa sanktioner mot andra länder? Sanktioner är ett redskap som bör införas av FN, inte av ett land eller en grupp länder. Då är det ett övergrepp mot det land som utsätts. I senaste omröstningen i Generalförsamlingen om att fördöma USA:s sanktioner mot Kuba röstade endast USA och Israel mot. USA har makt att tvinga andra länders företag att följa denna och andra sanktioner. USA:s lagar ställs därmed över de globala.

I en FOI-skrift ”USA:s framtida säkerhetspolitik – på 30 års sikt” av Niklas Rossbach (FOI Memo 6784) finns det flera intressanta iakttagelser, men också flera ohållbara argument. USA anses ha en stor fördel av den nya metoden att få ut mer fossil olja och gas med hjälp av fracking. Det är för övrigt mycket miljöstörande. Den första frågan man måste ställa sig är hur länge den metoden kan göra USA oberoende på energiområdet? Rossbach skriver att detta ger USA en stor fördel till skillnad från Kina som är beroende av energiimport och Ryssland som vars statsfinanser är beroende av energiexport. Detta står i direkt motsättning till ett av de stora problem som i artikeln anses hota USA i framtiden, att det inte finns en stor fiende utan två som kanske måste bekämpas samtidigt: Kina och Ryssland. Om det är så kan dessa två länder samarbeta på energiområdet, vilket de för övrigt redan gör. Om ett land har överskott och ett grannland underskott på energi och de slåss mot samma fiende är det inte så svårt att inse att de kan överföra detta överskott dit där behovet är störst. Det är inte mycket till fördel för USA således.

Angående USA:s försvar kan nämnas att ordet ’angrepp’ finns med i nämnda FOI- skrift. Det syftar inte på något av USA:s alla krig utan på Pearl Harbour och 9/11. Det kan ju tolkas som ett erkännande av att USA efter andra världskriget har krigat, men inte för att försvara eget territorium utan av andra skäl och på annat håll. 9/11 var inte en attack av ett annat land utan av en terrorgrupp som hade ett ursprung i de islamister USA, Saudiarabien m.fl. länder finansierade för att lura in Sovjetunionen i krig i Afghanistan. En motåtgärd var G W Bush ’krig mot terror’ som medfört en ökning av terrordåd i världen.

En liten miss är att Rossbach påstår att såväl höga som låga priser på olja är bra för USA:s ekonomi. Det som är korrekt är att höga priser gynnar oljeproducenter och låga priser gynnar konsumenterna, vilket också finns angivet i texten.

Ett annat positivt påstående om USA är att landet har ”ett fungerande rättssystem”. Det är inte troligt att miljontals fattiga och icke-vita medborgare instämmer. USA har fler i fängelse än något annat land. Rättssystemet fungerar tydligen bra när det gäller att fylla de privatiserade fängelserna, men hur är det med likhet inför lagen? Jag kan trots dessa invändningar instämma i att det finns många länder med ännu sämre rättssystem.

Skriften innehåller flera andra formuleringar som framställer USA i positiv form när det finns mycket goda skäl att vara kritisk. Det talas om ’globalt ledarskap’ och följande som syftar på Barak Obama och Donald Trump:

”Båda har, hittills, varit inriktade på säkerhetspolitisk återhämtning, och återhållsamma med den slags värnande av den internationella ordningen och stora insatser som präglat amerikanskt agerande under 00-talet.”

USA:s pågående krig i flera länder ses som återhållsamt för att det är mindre öppet eller aggressivt än under GW Bush! När den ’internationella ordningen’ diskuteras nämns inte FN-stadgan eller folkrätt. Spelar det ingen roll i en svensk myndighets analys av USA:s internationella uppträdande?

Jag ställde en fråga på seminariet om talet om ’regelbaserad världsordning’ och påpekade att det som då är viktigt är FN-stadgan med dess våldsförbud mellan länder. Jag sa att det är USA som de senaste 20 åren attackerat flest andra länder och gav några exempel. Det som i inlägget av Rossbach hade nämnts som kritik mot Ryssland var Krim som inte på lång vägar är lika allvarligt som USAs många krig. Jag fick ett svar, men inte från den som talat om detta utan av den tredje talaren, Aftonbladets Anders Lindberg. Jag hade begränsat mig till en historisk period och om man öppnade lite skulle Sovjetunionens förtryck av länder i Östeuropa tas med och då var den sidan värre tyckte han. Vad Lindberg då missade var att om man förlänger bak till den tid när FN bildades kommer Indokinakrigen med flera miljoner döda att tas upp på USA:s konto. Liksom stöd till folkmordet i Indonesien runt 1965, Stöd till Irak i dess krig mot Iran, stöd till militärdiktaturer i Latinamerika och mycket annan inblandning i andra länder. Vilket år efter andra världskriget som än tas som startpunkt visar det sig att USA:s brott är betydligt värre än övriga länders. Mitt förtroende för Anders Lindberg som politisk analytiker gick från lågt till mycket lågt.

Begreppet ’globalt ledarskap’ innefattar rollen som ’världspolis’. Enligt FN-stadgan har rätten att besluta om användande av våld i annat än självförsvar lagts på FN och dess Säkerhetsråd. Det motsvaras av det våldsmonopol staters centrala organ har i och med att de bestämmer över militär och polis. En mer adekvat beteckning är därför ’globala medborgargarden’, om det skett i vällovligt syfte, och ’global maffia’, om det skett i egoistiskt syfte. Ser inte analytiker på FOI sånt som är så uppenbart.

Varför ska en svensk myndighet ge uttryck för en ensidig syn på världens enda supermakt i sina skrifter? Är det ett lämpligt sätt att använda våra skattepengar? På vilket sätt gynnas Sverige av att svenska myndigheters omvärldsanalyser genomförs med färgade glasögon eller kraftig bias. Det kan väl inte leda till bra beslutsunderlag?

Även arrangören, Folk och Försvar, som gång på gång arrangerar sammankomster som är så ensidiga, är statsfinansierade och bör därmed utsättas för liknande ifrågasättande. Folk och Försvar har 100 medlemsorganisationer, mestadels försvarsanknutna, politiska och fackliga organisationer samt försvarsanknutna företag. Det kan tyckas vara ett tydligt tecken på god förankring i samhället och oberoende av staten. Så här har Folk och Försvar presenterat sig: ” Icke - statlig organisation (NGO)”. Finansieringen kommer dock bara till en del från de 100 medlemsorganisationerna, ca 8 %. Staten står för drygt 50 % i bidrag och 20 % i form av myndighetsuppdrag. Resten bestod av intäkter från egna aktiviteter. Det skulle ha varit ärligare skriva så här: ”Folk och Försvar . En statsfinansierad ’icke - statlig’ organisation”.

Konstruktionen är ett sätt för de dominerande politiska krafterna i landet att påverka utan att behöva stå till svars för det sakliga innehållet. Det liknar den konstruktion som finns för det huvudsakligen statsfinansierade ’oberoende’ Utrikespolitiska Institutet. Är det en bra konstruktion i ett demokratiskt system och hur utkrävs ansvar för hur verksamheten bedrivits / budgetmedel används?

År efter år har frågor relaterade till det globala säkerhetsläget tagits upp på Folk och Försvars konferenser. Ensidigheten, för USA/Nato och mot Ryssland, har i det sammanhanget varit mycket tydlig. Som av en händelse har flera talare kommit från Natopositiva organisationer som Frivärld och Atlantic Council.  Det borde inte behövas eftersom flertalet av de andra talarna som uttryckt en åsikt om Nato är positiva till den organisationen. Oenigheten avser formellt medlemskap eller ej.

Frågan om rysk påverkan har tagits upp i mer än ett föredrag, bl.a. av Patrik Oksanen som numera är senior fellow vid Frivärld. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) varnade under 2018 för rysk påverkan på det svenska valet, men konstaterade efteråt att någon sådan påverkan inte skett. Det varnades inte för dylik påverkan från USA eller andra Västländer. Dock hade det förekommit kritiska artiklar i rysk press om problem med invandring m.m. i Sverige.  Jag har frågat MSB om det gjorts någon analys hur sådana ämnen behandlats i andra länder jämfört med i Ryssland. Svaret var att MSB inte gjort någon sådan analys. Varför ska då Ryssland pekas ut?

Felet är inte att den här typen av svag argumentation framförts på seminarier arrangerade av Folk och Försvar. Felet är att den bild som ges är ensidig i en viss riktning och att motargumenten inte får tillnärmelsevis samma utrymme. Utan allsidig belysning riskerar vi att dra fel slutsatser och därmed få dåligt resultat i kommande konflikter eller kriser. En organisation som Folk och Försvar har ett berättigande ….. om den blir bas för en öppen och mer förutsättningslös diskussion om försvarsfrågor.

Myndigheters och statsfinansierade organisationers propagandaverksamhet bör utredas.

Lars Drake

Dela artikeln

0 Kommentarer



ARTIKEL ARKIVERAD

Denna artikel är arkiverad och går därför inte längre att kommentera eller gilla.