Deltagande media
TORSDAG 22 OKTOBER 2020
Utrikes
2020-07-10

Behöver vi en särskild myndighet för psykologiskt försvar?

Regeringen tillsatte 2019 en utredning som fick i uppgift att ta fram ett förslag till särskild myndighet för psykologiskt försvar. I maj 2020 presenterades resultatet. Utredningens rapport lider tyvärr av samma svaghet som svenska rapporter på försvarsområdet brukar lida av – grav ensidighet.

Redan i första och andra paragraferna i förslaget till ny lagtext finns ett problem som bör uppmärksammas.

”Det psykologiska försvarets ändamål
1 § Det psykologiska försvarets ändamål är att värna det öppna och demokratiska samhället, den fria åsiktsbildningen samt Sveriges frihet och oberoende.
2 § Myndigheten för psykologiskt försvar ska i fred, vid höjd beredskap och i krig stödja, stärka, samordna och utveckla samhällets samlade motståndskraft inom det psykologiska försvaret genom att:
1. Identifiera, analysera, och kunna möta otillbörlig informationspåverkan och annan vilseledande information som riktas mot Sverige eller svenska intressen. …..” SOU 2020:29

Identifiera och bemöta (med vilka metoder?) sånt som anses vara ”otillbörlig informationspåverkan och annan vilseledande information”. Värna om något positivt genom att jaga avvikande åsikter? Gynnar det den fria åsiktsbildningen som det talas om i den första paragrafen att staten ska kontrollera hur debatt förs i landet? Det är naturligtvis inte det som avses – i alla fall inte officiellt. Om det här blir ett problem eller inte beror främst på hur tillämpningen sker. Spänningen mellan kontroll och frihet finns däremot inbyggd. Det kan bli en del i en McCarthy-inspirerad kampanj, men måste inte bli det.

Behövs en särskild myndighet för psykologiskt försvar när det redan finns flera myndigheter som ägnar mycket kraft åt att kartlägga sådan påverkan? Vi har ju redan SÄPO, MUST, MSB och FOI. De har i och för sig snävat in sig på hot från Ryssland, men det är ju det som den föreslagna myndigheten ska göra. Det framgår om man läser mellan och på raderna i utredningen.

Ett sätt att ta reda på vad en utredning vill åstadkomma är att räkna förekomst av vissa ord. Två av de ord som nämnts ovan har en central roll i argumentationen: informationspåverkan förekommer 217 gånger (+ informationspåverkans-området 1) och otillbörlig(a)(t) 119 gånger. Ordet vilseledande (39 ggr) används ofta i en fras tillsammans med dessa två. Otillbörlig kan tolkas som att informationen inte kommer från EU, USA, Nato eller andra närstående länder/organisationer.

Ordet Ryssland(s) förekommer 15 gånger och rysk(a)(t) 35. I flertalet fall handlar det om påstådd informationspåverkan från Ryssland. USA nämns på motsvarande sätt i en formulering:

”Forskaren Dov H Levin räknar i en studie publicerad 2016 att mellan åren 1946 och 2000 så ingrep USA och Sovjetunionen/Ryssland i val på nationell nivå i andra länder 117 gånger.17” SOU 2020:29

Det hade varit hederligt att nämna att USA stod för 81 av dessa fall och Sovjetunionen för i sort sett alla de andra (46). Ryssland hade under 1990-talet, när landet befann sig i djup inre kris, knappast någon sådan aktivitet värd att nämna.

USA nämns ytterligare 4 gånger i utredningen (plus som en underrubrik i referenslistan). En gång för att visa att USA av USA-baserade (!) ’Freedom House’ rankas högre än Ryssland. En gång när det talas om det kalla kriget. En gång när Muellerutredningen diskuteras, vilket ju handlar om påstådd rysk informationspåverkan. En gång där desinformation angående pandemin tas upp, även då är USA ett offer inte förövare. Även amerikansk(a)(t) nämns 4 gånger, men i ungefär samma sakområden. USA åsyftas 9 gånger och då oftast som offer. Ryssland åsyftas 50 gånger och då oftast som förövare. Balans i relation till verkligheten?

Några exempel på hur andra länder eller överstatliga organ hanterar psykologiskt försvar tas upp: EU, Nato, Danmark, Norge och Estland. Naturligtvis inte grannlandet Ryssland – det nämns i sammanhanget bara som hot.

Ett uttalande som i någon form nämns i de flesta försvarsrelaterade rapporter från svenska myndigheter de senaste åren tas i den här utredningen upp under avsnittet om EU:

”Inom EU har den ryska aggressionen mot Ukraina och annekteringen av Krim föranlett en ökad satsning på säkerhet och på att motverka hot av olika slag.” SOU 2020:29

 Utredarna håller sig även inom ramarna genom att INTE nämna USA/Natos krigande i Jugoslavien, Afghanistan, Irak, Libyen och Syrien. Det är väl inte ”otillbörliga” krig enligt utredarna. 

Att utredningen är gravt ensidig vad avser hotbild är uppenbart, men det är tyvärr mer norm än undantag i Sverige nuförtiden när det handlar om försvarspolitik. Det ger dåliga underlag för politiska beslut. Hur länge ska detta få fortgå utan åtgärd?

 

https://www.regeringen.se/49bbbd/contentassets/e3a84a5fd7144c6a95a1eb90a2bbfec0/en-ny-myndighet-for-att-starka-det-psykologiska-forsvaret-sou-2020-29.pdf

 

 

 

 

Dela artikeln

1 Kommentar



ARTIKEL ARKIVERAD

Denna artikel är arkiverad och går därför inte längre att kommentera eller gilla.
  1. Tommy Frost
    11 juli 20:15

    I det av Riksdagen och Regeringen senast framtagna sändningstillstånd för programföretaget SVT står följande att läsa:
    "SVT utgör en del av totalförsvaret enligt lagen (1992:1403) om totalförsvar och höjd beredskap. Företaget är därmed skyldigt att fortsätta sin verksamhet i krig.”
    (Sändningstillståndet 2019-12-05; § 25)
    SVT är sålunda ett av svenska staten kontrollerat och finansierat programföretag och som hävdar att verksamheten ändå förmedlar "oberoende, opartiska och sakliga" nyheter från hela världen.
    Till denna svenska "oberoende, opartiska och sakliga nyhetsförmedling" kan läggas det som Riksdag och Regering beslutat, ett USA-lett partnerskap i, och underrättelsesamarbete med krigsorganisationen Nato.

    Det är under detta politiska paraply som programföretaget SVT (och SR) skenheligt saluför till sina kunskapstörstande tittare och läsare en uppsättning av ”Orwells nyspråkstolkningar” där medialt "oberoende, opartiskhet och saklig rapportering förmedlas av självutnämnda experter från ”Natos omvärld”.
    Till detta oberoende kommer EU:s överstatlighet som bland annat innebär att EU:s lagar står över svenska lagar. Och den fina regeln att EU medlemmar ska bidra till Natos ”verksamhet”.
    ”Natos samarbete med EU-medlemsstater som inte är med i Nato är en integrerad del av samarbetet mellan EU och Nato. Mot denna bakgrund välkomnar rådet att EU-medlemsstater som inte är med i Nato bidrar till Natos verksamhet.”

    Hur ska Sverige kunna hävda sin suveränitet, sitt mediala oberoende, sin opartiskhet och saklighet under dessa fastkedjade och nykoloniala förutsättningar?