Deltagande media
TORSDAG 05 AUGUSTI 2021
Utrikes
2021-03-12

Om Syrien av Patrik Paulov

Vi har fått tillstånd av författaren att publicera detta initierade inlägg, som laddats ner från hans FB-sida, på Synapze. För mer information hänvisas till den bok Patrik Paulov har skrivit, "Syriens tystade röster" utgiven på Karneval förlag. 
 
När journalisterna luras av sin egen propaganda
I Göteborgs-Posten skriver utrikesredaktören Jan Höglund om den fruktansvärda situation som nu råder i Syrien. Instämmer fullt ut. Texten illustreras med en bild på en tiotusentals demonstrerande människor från Syrien sommaren 2011, och bildtexten lyder:
”Det var när den arabiska våren inleddes som många såg hoppfullt på mer frihet. Men protesterna slogs ner hårt av al-Assads styrkor.”
Problemet är att det inte alls är vad bilden visar. Tvärtom så är den tagen vid en massmanifestation i huvudstaden Damaskus till stöd för regeringen Assad och mot det väpnade, utlandsstödda försöket till ett regimskifte.
Jag vet inte vem som illustrerat artikeln och hur denna grova miss slunkit igenom ansvariga redaktörers kontroll. På samma gång förstår jag att det kan ske. För den allmänna uppfattning som spridits i Sverige är att folket i Syrien, det demonstrerade folket, det politiska engagerade folket, självklart ville störta regimen och stödde rebellerna i Fria syriska armén. Inte kan väl människor ha demonstrerat för regeringen?!
Till delar återkommer denna enögda syn på Syrien i Höglunds krönika. Det är i huvudsak den syriska "regimens" fel att kriget bröt ut, det är ”regimen” som slår ner sitt folk och sina fiender med brutala metoder och det är ”regimens” fel att lidandet fortsätter.
Jag instämmer i att de senaste tio åren mynnat ut i en närmast ofattbar katastrof för Syrien och dess folk. Men bilden är inte och har aldrig varit så enkel, som ofta förmedlats i svenska och andra västerländska medier.
Det finns inga änglar i krig. Det finns inga humana bomber eller kulor. Och det är helt uppenbart att krig och död brutaliserar människor. Övergrepp begås av alla sidor.
Men krigets orsaker och det syriska folkets uppfattningar är i svenska medier grovt förvanskade och förenklade. Jag har inte möjlighet att här och nu göra någon längre utläggning om detta. Jag har skrivit så många artiklar, gjort så många intervjuer och skrivit en bok i ämnet. Men i korthet:
Det fanns 2011 ett befogat missnöje i Syrien med fattigdom, förtryck, korruption, brist på demokrati etc. Det gjorde att människor demonstrerade mot regeringen. Men det fanns också från start islamistiska krafter med utländska makter i ryggen, som redan våren 2011 utnyttjade missnöjesrörelsen till att utföra väpnad angrepp – i avsikt att skapa kaos och konfrontation.
Många syrier, även de som önskade demokratiska reformer och var missnöjda över korruption och andra missförhållanden, insåg tidigt förekomsten av dessa reaktionära strömningar i protesterna och tog ställning mot dem. En del av de ovan nämnda syrierna syns på den bild som illustrerar GP:s artikel. De fruktade ett kaos likt det i Libyen, där olika väst- och Gulfstatsstödda islamistiska miliser erövrat kontrollen av landet.
Det var aldrig så att konflikten i Syrien stod mellan folket och "regimen". Det var snarare så att det bland syrierna fanns lika många uppfattningar som det finns hos det svenska folket.
Jag hoppas och jag har hela tiden förespråkat en politisk lösning med fredliga medel och förhandlingar. Men det finns så många hinder.
I GP-artikel nämns utländska aktörers inblandning, det är Ryssland och Iran som främst pekas ut. Jag tror det bästa för Syrien vore att varken Ryssland eller Iran stannar i landet på sikt. Men man måste också inse att deras inträde i kriget, på den syriska regeringens inbjudan, hindrade IS eller grupper kring det likaså terrorstämplade Jabhat al-Nusra från att inta ännu större områden, kanske rent av huvudstaden Damaskus. För vem hade det varit en bättre lösning?
Det finns för stunden ett krav som måste resas, om man på allvar är intresserad av att minska lidandet i Syrien och hjälpa vanliga människor i landet, sådana som demonstrerade i Damaskus sommaren 2011.
Det är att USA och EU måste häva sanktionerna – som bland annat syftar till att hindra återuppbyggnaden av det som förstörts av kriget.
Att häva sanktionerna är ett måste, för syrierna lider just nu brist på allt. De måste få möjlighet att handla med omvärlden och få igång produktionen och försöka återgå till någon form av normalt liv. I detta ingår naturligtvis också att Syrien måste återfå kontrollen över sina olje- och gaskällor i nordöstra delen av landet, som amerikanska militära styrkor numera kontrollerar.
Rätten till liv borde komma först. Människor som har mat på bordet är garanterat mer intresserade av att sedan resa politiska krav och arbeta för de reformer och förändringar av landet som de önskar.
Tyvärr är få medier i Sverige och västvärlden intresserade av sanktionsfrågan. Istället fortsätter de att sprida en enögd bild av konflikten – illustrerade av bilder ryckta ur sitt sammanhang och bildtexter som är falska.
Dela artikeln

0 Kommentarer



ARTIKEL ARKIVERAD

Denna artikel är arkiverad och går därför inte längre att kommentera eller gilla.