Deltagande media
TISDAG 17 OKTOBER 2017
Debatt
2017-05-22

Gemensam samling inom vänstern

Gemensam samling inom vänstern i syfte att stärka positionen på den politiska scenen

 

.av Dan Persson och Behzad Barkhodaee, maj 2017

Vi föreslår vänsterns organisationer, i första hand, att ingå i ett politiskt samarbete där vi försöker enas runt ett antal viktiga politiska krav, en minsta gemensamma nämnare. Men också praktiskt, organisatoriskt, samarbete gällande gemensamma lokaler, tryckeriutrustningar, bibliotek, förlagsverksamhet, tidningar, hemsidor, radio- och tv-sändningar, seminarier, manifestationer och sociala arrangemang såsom idrott, fester, utflykter, sommarläger, där så är möjligt, etc.

Samarbetet måste självfallet utformas så att varje organisation har kvar sin suveräna rätt att driva sin egen politik baserad på egen ideologi. Dock bör vi driva regelbundna diskussioner rörande ideologi och politik med siktet inställt på enande där sådant är möjligt. På vilket sätt ett samarbete skulle kunna gå till hämtar vi från hur arbetarråden fungerade. Emellertid är detta per definition inget arbetarråd, trots att likheter finns, men det skulle mycket väl kunna utvecklas till ett. De gamla solidaritetshusen kan vara mycket nära beskrivning av detta arbete.

Medlemskap kan vara individuellt baserat. Detta lämnar vi öppet för diskussion. Skälen till samarbete som vi ser det står vänstern, i realiteten, utanför den politiska scenen idag. Om vänstern ska kunna bli någorlunda trovärdig inför arbetarklassen måste den visa någon mått av vilja till samarbete. Vänstern är nämligen i arbetarkretsar mest känd för sekterism och ökning genom delning, vilket inte är helt taget ur luften.

När vänstern lyckas genomföra gemensamma framgångsrika aktioner och visa sin makt, som i Göteborg, (2001) får överheten skrämselhicka, vilket inte minst visar sig genom de stenhårda domar som avkunnades, i jämförelse med de brott som högerextremister brukar ägna sig åt. Det visar klart att bourgeoisien uppfattar en samlad vänster som ett hot, om inte mot den egna existensen, så åtminstone för att deras utsugarprojekt störs. Problemet är att dessa aktioner inte inträffar så ofta samt att det är långt mellan sådana enade auktioner. Vi menar att de borde permanentas. Och detta även om de visar upp en brokig politisk kritik av de samhälleliga tillstånden, från en nationalistisk tendens till en mer internationalistiskt inriktad tendens och för den delen även anarkistiska tendenser, osv.

Vänsterns närvaro på den officiella politiska och sociala scenen är många gånger mindre än vad verkligheten medger. Det beror till stor del på att den måste lita till egna krafter, därför att den är utestängd från privatägd eller statlig media. En del av förklaringarna till vänsterns tillbakagång tror vi står att finna i den tidigare relativt internationella rörelse med alternativa nationalstater (Sovjet, Kina, Albanien osv.) att luta sig emot, existerar inte längre. Man må tycka vad man vill om dessa alternativ, trots allt spelade de en viss roll. Idag behöver vänstern på en mängd olika områden föra fram sina alternativa lösningar och bli starkare, för att kunna bli en maktfaktor i samhället. Vänstern bör i teoretiska, politiska, sociala, kulturella och ekonomiska frågor visa sina alternativ och på alla plan stå emot kapitalistiska attacker såsom nyliberalism, tjänliga rasistiska riktningar såväl som statlig rasism administrerad genom socialdemokratin, sociala försämringar i stort som smått, fackledningens roll som de främsta lönedumparna, med andra ord borgerligheten.

Vänstern har i många sammanhang försökt att blir en massrörelse för att kunna få större kraft bakom sina krav och paroller. Det har alltid samlats vänstergrupperingar runt antingen en viss plattform, med en del demokratiska krav eller försökt samla flera organisationer, under vissa enskilda ideologiska punkter. Vänstern har ofta valt ut en eller några frågor att ena sig runt för att kunna bygga en front. De flesta av dessa aktiviteter har inte lyckats överleva särdeles länge samt bara påverkat i marginalen.

Vänsterorganisationer har formats under olika historiska perioder och dessa grupperingar, trender och tendenser spelar ofta på de politiska strängar som tillhört en passerad period. De sista årtiondenas utveckling på världsnivå har delvis skapat nya förhållanden och lägen i klasskampen, vilket i verkligheten har gjort de gamla traditionella uppdelningarna inom vänstern totalt meningslösa. Vi är idag inne i en ny period.

Sympatisörer till Sovjet, Kina och Albanien är inte ens en trend, det är historia. Likaså blir de flesta sovjetkritiska tendenser osv, meningslösa, samma sak gäller för deras ideologiska idéer. Det går inte längre att identifiera sitt politiska arbete med sådana länder. Kort sagt, anakronismer är vi inte hjälpta av i det politiska och ideologiska arbetet. Många inom vänster har ofta fastnat i sekterism, på grund av att de sett den ryska revolutionen som ett schema för införande av socialism i Sverige, eller envisats med att definiera sin marxism via, eller genom någon annan -ism. Ideologin har följaktligen blivit till en självuppfyllande dogm, istället för ett verktyg, en hjälp att se framåt.

För att vänstern ska ha mer närvaro och påverkan på den politiska scenen är det nödvändig att vara aktiv i klasskampens nya situation, och ge svar till nya frågor. Vänstern står vid ett vägskäl, är så att säga i en övergångsperiod och många står villrådiga inför en avlösande ny period, vilken den medvetet måste svara emot, nämligen nya borgerliga metoder, nya utsugningsmetoder, robotisering digitalisering. Över femtio procent av dagens anställda beräknas kunna ersättas av digital teknik under de kommande tjugo åren, enligt Stiftelsen för Strategisk Forskning, osv.

Nyliberalismens frammarsch och socialismen tillbakagång i världen har gjort att borgerligheten har fått fritt spelrum, därför behöver vänstern utforma nya block, nya enheter och grupperingar i den historiska utvecklingen. Den viktigaste fråga är: kommer vänster att stå som en borgerlig missnöjesvänster och kämpa för vissa marginella krav, identitetspolitik och begära skuldreducering och liknade? Eller kommer vänstern att skapa en organisation för att stärka klasskampen och positionerna mot hela det kapitalistiska systemet?

Vänster borde kunna enas kring en minsta gemensam nämnare.

 

 

Dela artikeln

1 Kommentar



ARTIKEL ARKIVERAD

Denna artikel är arkiverad och går därför inte längre att kommentera eller gilla.
  1. Jonas Karlsson
    28 maj 13:37

    Behzad och Dan, vi är inne på samma spår. En bred vänster borde kunna samarbeta med "gemensamma lokaler, tryckeriutrustningar, bibliotek, förlagsverksamhet, tidningar, hemsidor, radio- och tv-sändningar, seminarier, manifestationer och sociala arrangemang såsom idrott, fester, utflykter, sommarläger, där så är möjligt, etc." Koalitioner är en väg framåt, finns många exempel SYRIZA, HDP mfl som visat på dessa möjligheter. I Sverige finns ett sådant initiativ i Rött Forum som visat viss potential i diverse mobiliseringar och seminarier mm.