Deltagande media
LÖRDAG 15 DECEMBER 2018
Debatt
2018-01-16

Folk och Försvar 2018 – en sorglig tillställning

Så var det då dags för NATO-entusiasternas årliga propagandajippo. Det är naturligtvis ett tillfälle till diskussion också ….. med likasinnade. Nåväl det finns en spänning mellan dem som vill gå med i NATO och dem som vill att vi ska samarbeta maximalt utan att formellt svenskt medlemskap.

En betydande del av diskussionerna handlade om upprustning av militär förmåga och på utveckling av ett totalförsvar. Jag har inte så mycket att invända mot det. Kritiken handlar om några grundfrågor i den säkerhetspolitiska analysen och det faktum att allt är fokuserat på hot från ett land och att strategin involverar nära samarbete med NATO.

När statsminister Stefan Löven uttalar det självklara, som dessutom är den bedömning som fastställts i senaste försvarspolitiska beslutet, ”… att ett direkt militärt angrepp på Sverige är osannolikt”, går oppositionspolitikerna i taket. Försvarsberedningen har nämligen just kommit med en ny formulering: ”… ett väpnat angrepp på Sverige kan inte uteslutas”. (TT via UNT, 1)

Oj sån stoooor skillnad! Själv kan jag godkänna båda. Den första är en rimlig bedömning och den andra ett självklart konstaterande om man bedömer att sannolikheten ligger under 100 och över noll procent. Saken är den att politikerna tolkar in saker i dylika texter som inte finns där.

Allan Widman (L) en ledande NATO-entusiast som sällan uttalar sig balanserat sa enligt TT ”Den formuleringen var gjord för att vi bedömer att det är ett mycket, mycket allvarligare läge nu …”. Företrädare för M och KD har framfört liknade synpunkter. (TTvia UNT, 1)

Varför har så många partier lyft fram så uppenbart olämpliga personer som talespersoner på just försvarsområdet. Det verkar inte finnas någon som kan analysera utrikespolitik och säkerhetspolitik. Endast V:s representant, Lotta Johnsson Fornarve, har gjort ett något mer nyanserat inlägg som avvikande mening i Försvarsberedningens rapport från december 2017. Skämtar de, är de oärliga, okunniga eller inkompetenta – förtroendeskapande är de i alla fall inte.

Det fundamentala felet i försvarsministerns och försvarsberedningen analyser av det säkerhetspolitiska läget är den överdrivet negativa synen på Ryssland och den positiva på USA/NATO. Detta diskuterades inte vad jag kunnat se från Forum på SVT eller i presskommentarer. Det fundamentala tankefelet togs för givet på Folk o Försvars konferens.

Svenska politiker och de som kommer till tals i medierna återkommer till några få punkter. Ryssland är aggressivt, vilket visas av att 1. Ryssland har krigat i Georgien och 2. i Ukraina, 3. i Syrien, 4. införlivandet av Krim i Ryssland innebär att den europeiska säkerhetsordningen efter kalla kriget för första gången har utmanats och 5. ryska flygplan över Östersjön och därtill hörande gränskränkningar är i sig en upptrappning.

  1. Kriget i Georgien startades av dåvarande presidenten Sakashviili som beslutade om bombning av Sydossetiens huvudort. Ryssland hade fredsbevarande trupp i området och slog tillbaka. Några dagar senare drog de sig tillbaka till Sydossetien. Varken den delen eller Abchazien hade accepterat att bli en del av Georgien när Sovjetunionen upplöstes.
  2. Inbördeskriget i östra Ukraina startades efter det att det skett en kupp i de norra och västra delarna av landet i strid med landets konstitution. Krav på någon form av självstyre i de östra och södra delarna av landet (där en stor majoritet röstat för sittande president) och slogs ner med våld övergick konflikten till att bli ett inbördeskrig. (2)
  3. Ryssland bombar Al Nusra och IS (och grupper som samarbetar med dem) som utpekats av FN:s Säkerhetsråd som terrororganisationer. Det sker på inbjudan av den regering som representerar Syrien i FN. USA bombar utan sådan inbjudan.
  4. Redan 1999 utmanades den europeiska säkerhetsordningen när NATO utan stöd i FN:s Säkerhetsråd bombade Jugoslavien i 78 dygn i syfte att tvinga landet att avstå från Kosovo. Ryssland behövde inte använda mer än små grupper av soldater som bevakade ett antal punkter på Krim. Ukrainska soldater lämnade inte sina förläggningar. Om de beordrats till det hade sannolikt flertalet gjort myteri. En folkomröstning hölls som gav ett överväldigande stöd för anslutning till Ryssland.
  5. Under 2014 och 2015 genomfördes 20 kränkningar av svenskt territorium med flyg (sjö eller land) varav Ryssland stod för 1.

Det som saknas i analysen är hur det block, USA/NATO, som Sverige ska bedriva ett alltmer fördjupat samarbete med agerat de senaste 20 åren. USA och/eller NATO har angripit och bombat flera länder utan stöd i FN:s Säkerhetsråd. Jugoslavien 1999, Afghanistan 2001-, Irak 2003-, Libyen 2011 (FN-stöd för skydd  av civila och flygförbud men inte bombningar för att gynna rebellsidan) och Syrien 2014-. Resultatet är långvariga krig och länder i upplösning. I Libyen har det uppstått slavmarknader. Därutöver har USA använt drönare för att bomba enstaka mål i flera länder i Mellanöstern. Rysslands agerande är inte ens i närheten av detta.

Förra året publicerades det en artikel om rysk desinformation i någon slags vetenskaplig tidskrift. Den kom (av en tillfällighet?) just när Folk o försvar 2017 skulle börja. Artikeln recenserades utan någon väsentlig invändning i de stora tidningarna. Den höjdes till skyarna av russofober som Patrik Oksanen (ni vet han som okritiskt vidarebefordrade och övertolkade Egor Putilovs Rysslandskritiska alster 12/3 2015 (3), och 29/9 2016 (4) sågade Putilov för hans koppling till Ryssland). Artikeln som hade Martin Kragh som huvudförfattare blev hårdare kritiserad än jag sett mer än något enstaka exempel på under 40 års akademisk karriär. Den justerades på flera punkter, men allvarliga brister finns fortfarande kvar. Här finns min kritik som fick tas i två (5) delar (6) för att den inte fick plats som en artikel på Synapze. Jag skrev även en kortare artikel som visar uppföljningen, bl.a. vad de sakkunniga skrev om Kraghartikelns vetenskapliga kvalité. Kritiken var nedgörande. Jag sammanfattar detta i titeln ”Kraghartikeln: sågad men inte fälld”. (7) Nu ser jag glädjande nog ingen hänvisning till den artikel som hyllades förra året.

En av huvudaktörerna på Folk o försvar 2018 är naturligtvis försvarsminister Peter Hultqvist, han som drivit oss allt längre in i NATO:s famn. Förra året var han över och frotterade sig med topparna i Trumps administration. Det inställsamma tal han då höll tillhör de falskaste jag läst på länge. Min kritiska genomgång av det talet finns här. (8)

Felet är inte att Sverige återuppbygger en försvarskapacitet utan att säkerhetsanalysen bara pekar ut ett land som kan ses som ett hot, Ryssland. Försvaret borde inriktas mer förutsättningslöst mot varje möjlig angripare. Det kan inte uteslutas att Ryssland i något läge skulle kunna angripa Sverige, det är dock inom överskådlig tid mycket osannolikt. Det kan heller inte uteslutas att USA eller något annat land skulle göra detsamma. I så fall skulle det kunna vara för att föregripa ett misstänkt angrepp från den andra stormakten. Ett ensidigt angrepp på Sverige torde vara extremt osannolikt.

Vem vet i förväg vilka som står på olika sidor om tio år. Några historiska exempel: Sovjetunionen ville få en front med Storbritannien mot Tyskland innan Andra världskriget började. Sovjetunionen ingick en icke angreppspakt med Tyskland när detta misslyckades. Tyskland anföll i väst och öst och det ledde till att Storbritannien samarbetade med Sovjetunionen. Kalla kriget innebar en front mellan de segrande Västmakterna och Tyskland mot Sovjetunionen.

Just nu arbetar USA hårt för att isolera sig och nya allianser skapas. Det har slutits avtal mellan Ryssland, Turkiet och Iran. NATO-landet Turkiet har svåra intressekonflikter med USA. I Syrien samarbetar USA med den vänsterinriktade kurdiska gruppen YPG. Kina kommer in på spelplan och samarbetar med länder i Latinamerika som länge varit USA:s självklara intressesfär. Det finns tydliga splittringstendenser i EU. Reala ekonomiska intressen och lokala maktintressen påverkar utvecklingen. Den nuvarande sanktionspolitiken mot Ryssland är skadlig för flera EU-länders ekonomi, men till nytta för USA som bl.a. fortsätter att importera raketmotorer. Om USA idag skulle starta ett krig i Ostasien kommer det att splittra NATO. Utvecklingen framöver är svårare att förutsäga än vanligt – och det är svårt nog. Om inte dessa argument räcker kan man lägga till att det är ofattbart dumt att liera sig med en supermakt som är på ett sluttande plan vad gäller ekonomi och politik.

En av punkterna den sista dagen (borde nog ha tagits upp den första dagen) på konferensen handlade om global säkerhetspolitik. Då berördes åtminstone en av de just nämnda trenderna, Kinas ökade betydelse. USA:s omfattande inblandning i många av världens länder, inklusive rena invasioner, togs inte upp. Konflikter i Mellanöstern togs upp, men det gjordes ur ett Västperspektiv av Alexander Atarodi som lyckades tala om detta ämne utan att nämna USA:s krigshandlingar i området. Han nämnde USA:s ”engagemang” som kanske inte kommer att fortsätta och såg det som något negativt. Konferensen får ju inte störas av analyser som talar mot ett fördjupat samarbete med världens värsta krigsförbrytare.

1 http://www.unt.se/nyheter/omvarld/regering-och-opposition-oeniga-om-militart-hot-4870251.aspx

2 http://www.synapze.se/?link=article&key=16638 

3 http://www.helahalsingland.se/opinion/ledare/stoppa-statliga-pengar-till-putinkrigarna

4 http://www.dt.se/opinion/ledare/oksanen-darfor-borde-sd-genast-kastas-ut-ur-sapo-s-insynsrad

5 http://www.synapze.se/?link=article&key=16520 

6 http://www.synapze.se/?link=article&key=16523 

7 http://www.synapze.se/?link=article&key=16755 

8 http://www.synapze.se/?link=article&key=16660 

Sven Hirdmans artikel i samma ämne: http://www.vlt.se/opinion/debatt/sven-hirdman-krigshysterin-om-ryssland-ar-farlig-och-obegriplig

 

 

 

 

Dela artikeln

0 Kommentarer



ARTIKEL ARKIVERAD

Denna artikel är arkiverad och går därför inte längre att kommentera eller gilla.