Mellan 4 och 13 juli spenderade jag 9 dagar i Aten för att studera Syriza närmare. Det var händelserika dagar med den överväldigande segern för nej-sidan i folkomröstningen som höjdpunkt. Men bara några dagar senare kom kallduschen när Alexis Tsipras trots folkets nej överlämnade ett förslag på sparpaket på motsvarande 130 miljarder kronor till Trojkan. Syriza är nu ett parti i upplösning, en majoritet i partistyrelsen har fördömt överenskommelsen. Vad kan vi lära oss av Syriza så här långt?

De fem positiva lärdomarna:

1. Koalition fungerar

Vänstern i Grekland var under 90-talet svag. Bildandet av koalitionen Syriza i början av 2000-talet ledde inte till omedelbara underverk, men samarbetet mellan drygt tio grupper skapade en ny positiv dynamik. En fragmenterad vänster enades och lärde sig samarbeta. Olika grupper bidrog med olika styrkor och erfarenheter och helheten blev starkare än delarna för sig.

2. Knyt an till sociala rörelser och gatorna

Syriza har under hela sin existens försökt knyta an till sociala rörelser och protestaktioner. Runt bildandet 2004 var Sociala forum-rörelsen viktig. Dessförinnan spelade anti- krigsrörelsen, både mot kriget i Kosovo och Irak en viktig roll. Vid student- och lärarprotesterna 2006 mot privatisering av universiteten gav Syriza aktivt stöd till protesterna och regeringspartiet Pasok tvingades backa. Senare stöddes bland annat de ”indignerades” protester och rörelsen ”Vi betalar inte”.

3. Vänstern bör vara radikal

Polisens oprovocerade dödskjutning av 15-årige Alexis Grigoropoulos i december 2008 ledde till landsomfattande långvariga kravaller och strejker. Syriza var enda partiet som vägrade ”ta avstånd” från kravallerna utan menade istället att samhället borde lyssna på ungdomarna. Detta kostade kortsiktigt opinionsstöd men gav långsiktig trovärdighet hos ungdomar och de mest hängivna aktivisterna och visade att Syriza inte var ett parti bland de andra.

4. Tillåtandet av strömningar gör det lättare att växa snabbt

Syriza gick från koalition till enhetligt parti först 2013. Precis som inom Synaspismos, den största gruppen i koalitionen, erkände Syriza tendenser. Det har varit fritt att organisera möten för att propagera för sin åsikt i en fråga. Just mångfalden av åsikter inom Syriza har sedan starten bidragit till en dynamisk och öppen politisk grupp som i tider av snabb politisk förändring varit lätt för intresserade att ansluta sig till.

5. Satsa på regeringsmakten

För att nå regeringsmakten måste man sikta på att nå den. 2012, tre år efter att Syriza hade 4,6 procent i parlamentsvalet var Syriza Greklands näst största parti. Till skillnad från det ”marxist-leninistiska” KKE ville Syriza växa och lägga beslag på regeringsmakten och engagerade sig för att göra gemensam sak med folket som protesterade, medan KKE höll sig för sig självt och ordnade egna partidemonstrationer och strejker genom fackföreningen PAME i väntan på att långsamt öka sitt stöd.

De fem negativa lärdomarna:

6. Diskutera strategiskt avgörande frågor i tid

Tsipras accepterande av långtgående nedskärningar blottar stora strategiska brister inom Syriza. Strategin att vädja till trojkan för att få skuldavskrivningar och bättre villkor var naiv och uppenbart långt ifrån tillräcklig. Tsipras har dessutom, enligt den sparkade finansministern och ekonomiprofessorn Yannis Varoufakis, aktivit motarbetat försöken att utveckla en alternativ strategi. Bristen på back-up plan framstår som svårbegriplig – att Syriza skulle hamna i regeringsställning och en mycket svår förhandlingssituation har varit ett väldigt troligt scenario sedan valet i juni 2012. Vänsterplattformen inom Syriza har visserligen länge förespråkat att Grekland ska lämna euron men har inte publicerat sin plan öppet och på så vis inte heller bidragit tillräckligt till diskussionen inom partiet.

7. Kapitalet går inte att blidka med moraliska argument

Fallet Grekland har visat att kapitalet inte går att blidka med vänlighet eller samarbetsvilja. Varoufakis vittnar om att Trojkan för varje krav som Syriza accepterat, har flyttat mållinjen och krävt mer långtgående förändringar. Högern och kapitalet tar ingen hänsyn till välvilja eller att demokratin sätts på undantag. Bara verkliga hot uppbackade av vilja att agera biter på dessa motståndare.

8. Acceptera aldrig nedskärningar

Syriza kom till makten efter att både Ny Demokrati och Pasok gjort sig gravt impopulära genom att administrera trojkans nedskärningspolitik. Någon lättare läxa att lära sig än att nedskärningar för en regering nu innebär grävandet av sin egen grav, är svårt att hitta i Grekland. Nedskärningar i ett läge där ekonomin redan strypts med 25 procent är kriminellt och ett säkert undergångsrecept.

9. Lita på och respektera folket

Förutom trojkans nedskärningar administrerade av Ny Demokrati och Pasok kom Syriza till regeringsmakten genom att vinna det folkliga förtroendet från sociala rörelser och protestaktioner. Medan KKE mellan 2009 och valet i juni 2012 minskade sitt valresultat från 7,5 till 4,5 procent så nästan sexdubblade Syriza sitt valresultat från 4,6 till 26,7 procent, till stor del genom sitt moraliska stöd till och deltagande i proteströrelserna. Syriza åtnjöt fram tills folkomröstningen i juli 2015 ett exceptionellt starkt stöd hos folket. Det stödet borde förvaltats och använts till att förändra samhället i positiv riktning, för att klara av en Grexit eller införandet av en parallell valuta.

10. Slå först, nationalisera bankerna

Kapitalflykten från Grekland har varit oerhörd sedan krisens början. Bara mellan december 2014 när allt tydde på att Syriza skulle komma till makten och fram till maj 2015 lämnade drygt motsvarande 270 miljarder svenska kronor landet. Trojkan med ECB i spetsen har hotat Syriza att kollapsa Greklands banksystem genom att strypa likviditeten. Givetvis är det svårt att slå först, det kan trigga fientliga reaktioner. Men det är ändå att föredra jämfört med att långsamt dräneras på blod. Varoufakis alternativa strategi, som Tsipras aldrig lät honom riktigt utveckla, innefattade bland annat nationalisering av bankerna. Att i ett tidigt stadium nationalisera bankerna och införa kapitalkontroller hade skapat helt andra förutsättningar för fortsatta förändringar.