Att se ockupationen med egna ögon

Under nio dagar i november besökte kursen ”Fred, ickevåld och ledarskap” vid Härnösands folkhögskola Palestina och Israel för att få se situationen på plats och lära sig mer om de ickevåldsmetoder som används för att skapa fred. Jonas Karlsson var elev på kursen och skriver här om sina intryck.

– Alternativet vid förtryck är inte att ge upp, att visa underdånighet, utan att kämpa med ickevåldsmetoder, säger Jean Zaru, kväkare och fredsaktivist när vi träffar henne i Ramallah.

– Ockupation är något våldsamt, fortsätter hon. Ockupationer tar över land, vatten, kränker de mänskliga rättigheterna om rörelsefrihet, tillgång till hälsovård med mera.

Elefanten i rummet

Israels ockupation av Västbanken påverkar det mesta här. Ändå får jag ibland känslan att ockupationen är som elefanten i rummet, som inte bör nämnas. Många talar om Israel och Palestina som en ”konflikt”. I en mening är det såklart rätt. Men det är ingen jämbördig konflikt och utan att benämna att det rör sig om en ockupation kommer vi inte närmare fred. Det finns idag över 700 000 israeler på de enligt FN olagliga bosättningarna på Västbanken. Och de fortsätter att expandera i hög takt med kännbara konsekvenser för palestinierna.

– Ockupationer rör vid människors inre värde. Det berättar för oss att vi inte är jämlika, att vi inte kan gå vart vi vill. Och människor börjar tänka så, att vi inte är jämlika. De flesta ockupationsmakter försöker demonisera folket de ockuperar. Varför? För att rättfärdiga sitt eget handlande, fortsätter Jean Zaru.

Hon sätter ord på något som vi med egna ögon har sett i Jerusalem. Helt nära den enligt många människor heliga staden slingrar sig en mur. Helt färdigställd är separationsbarriären 708 km lång. På vissa ställen sträcker sig muren 18 km in på Västbanken. För de 25 000 palestinier som hamnat på fel sida av muren innebär det att de är instängda från två håll.

På en rundtur i Jerusalem ser vi fina nybyggda israeliska bostadsområden och bosättningar. När vår buss fortsätter in i de palestinska områdena är fattigdomen påtaglig. Vägarna är kantade av skräp, husen av sämre kvalitet. Vår israeliska vän berättar att el- och vattenförsörjningen är knapp och av Jerusalems totala budget spenderas oproportionellt lite där palestinierna bor.

Pusselbit för pusselbit

Vårt program är fullspäckat och vi gör minst 2-3 intressanta studiebesök per dag. Vi besöker historiska platser, flyktingläger och fredsorganisationer. Upplever kultur och turism. Pusselbit för pusselbit faller på plats. På Jerusalems gator går unga värnpliktiga militärer omkring med M16-gevär. Checkpointsen är otaliga. Palestinier som inte bor i staden måste ha särskilt tillstånd för att komma in. De som bor där har ett annat specifikt ID-kort. Som utomstående betraktare är det enkelt att se dynamiken av rädsla – förtryck – frustration.

Enligt vad flera säger till oss är majoritet av de israeliska bosättarna på Västbanken inte religiöst motiverade. De uppmuntras att bosätta sig där genom billig mark och åtnjutande av skattelättnader. Samtidigt talar man om en grupp som hård ideologisk kärna, som i en blandning av nationalism och religiös fanatism anser att Israel bör ta över Västbanken.

I flyktinglägret Askar i staden Nablus besöker vi ett socialt center där både skola och fritidsgård byggts upp. I en rundtur bland husen möts vi av glada hälsningar och skeptiska blickar om vartannat. Det är slitet, skräpigt och ordentligt deprimerande. På ett begränsat område trängs 30 000 invånare. Vi ser skotthål i beskjutna hus efter att prickskyttar på avstånd attackerat.

Vårt besök i Hebron gör starkt intryck. Flera palestinska hus har evakuerats och israeliska bosättningar skapas inne i gamla staden. Militärförläggningar, checkpoints och posteringar kontrollerar och övervakar palestinierna. På den tidigare huvudgatan Shuhada är palestinier förbjudna att vara.

Framför våra ögon ser vi hur en arabisk kvinna med två små barn som blir stoppad och trakasserad av två israeliska pojkar, kanske 11-12 år gamla. Efter en kort ordväxling springer de och hämtar beväpnad militär som snabbt går fram till kvinnan, som ser mycket rädd ut. Kvinnan och barnen går iväg. Efteråt berättar hon för oss att hon inte är från staden och inte kände till förbudet men är tacksam att vi var närvarande och att hon fruktade för sitt liv.

Finns ändå hopp

Men här finns också hopp. Många av de palestinska ungdomarna är välutbildade, ”det är vårt sätt att bekämpa ockupationen” som de säger i flyktinglägret i Askar. Drömmen om att en dag kunna återvända till sina eller föräldrarnas hemstäder lever ännu. Vi träffar också flera organisationer där israeler kämpar mot ockupationen och för fred.

Starkast intryck gör Parents Circle där israeler och palestinier som förlorat en familjemedlem kämpar tillsammans. Genom personliga berättelse och föreläsningar, samt att skapa forum för möten mellan israeler och palestinier jobbar de målmedvetet för förändring underifrån.

– Vi måste bryta våldsspiralen och skapa tillit mellan folken, sammanfattar Ben Kfir.

Gillade du artikeln? Dela gärna!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

OBS! Du ansvarar själv för innehållet i dina kommentarer. Dubbelpostningar, reklam, brott mot svensk lag, rasism, sexism, homofobi, våldsromantik och liknande är inte tillåtet. När du klickar i rutan godkänner du att dina uppgifter hanteras av oss i enlighet med vår integritetspolicy.

Relaterat

Meningsfullt militärt stöd?

Igår kom nyheten om att Nato-lobbyisten Pål J sagt att Sverige skulle skicka vapen, ammunition m.m. till Ukraina till ett värde av 7,1 miljarder kronor. Det är det största enskilda militära stödpaketet från Sverige under det ”fullskaliga” kriget, sammanlagt har Sverige därmed satsat 30 miljarder kr.  Den fråga som uppstår är om det kommer att […]

Gillade du artikeln? Dela gärna!

Ett icke-svar på mina frågor om hur Jämställdhetsmyndigheten definierat Rysslands samhällssystem

Min första reaktion när jag läste svaret från chefsjuristen på Jämställdhetsmyndigheten var att detta måste vara ett misslyckat skämt. Men det var nog värre än så. Det var nog allvarligt menat. Jag hade skrivit ett öppet brev till myndigheten redan den 7/1 2024 och bl.a. ställt några frågor angående myndighetens beställning av en utredning om […]

Gillade du artikeln? Dela gärna!

Denna webbplats använder kakor. Genom att acceptera så godkänner du användningen av kakor.  Läs mer