Rysslands invasion av Ukraina är ett folkrättsbrott. Det finns en bakgrundshistoria i konflikten mellan USA/NATO och Ryssland som kan förklara, men inte ursäkta, det ryska agerandet. Om det snabbt ska bli ett slut på kriget hjälper det inte med polarisering och demonisering. Lösningen nu är eld-upphör och fredsförhandlingar. 

Det finns en risk att kriget utvidgas och trappas upp till ett storkrig mellan öst och väst – i värsta fall med kärnvapen. Detta måste undvikas. Kriget förkortas inte av att vapen skickas till Ukraina.  

Den viktigaste åtgärden från USA, EU och några till stater har varit hårda sanktioner. Den historiska erfarenheten är att sanktioner ytterst sällan nått de mål som deklarerats när de införts. Däremot drabbas väldigt många människor som inte har med konflikten att göra. 

Om ryska företag inte kan sälja energi och annat till länder som infört sanktioner kan de sälja till resten av världen som har en betydligt större befolkning. Tanken att det gäller att hindra Ryssland från att kunna finansiera kriget håller inte heller. På kort sikt finns det ingen brist på pengar för att fortsätta kriget. 

De nuvarande sanktionerna kan få oanade effekter. Ryssland är världens största exportör av gas, handelsgödsel och vete, och är tredje störst för olja och kol. Sanktionerna mot Ryssland har redan lett till högre energipriser och kommer även att leda till prisökning på mat. Många fattiga kommer att få sämre levnadsvillkor. Många företag kommer att gå i konkurs. Detta gäller i de flesta länder. 

Den allvarligaste effekten är dock att många människor i världens fattigaste länder kommer att dö. Svält och sjukdomar som beror på fattigdom medför idag över tio miljoner människors död. Det är inte brist på mat i världen som ger svält utan det faktum att de fattigaste inte har råd att köpa maten. När priserna på mat ökar kraftigt kommer livet att hotas för hundratusentals människor. 

Det är uppenbart att hårda sanktioner kommer att öka lidandet i världen. Det skulle bli polarisering och stor risk för nya konflikter, med en ökning av flyktingströmmar från dagens redan höga nivå. Världssamfundet måste sträva efter att minska spänningarna och hjälpa parterna i pågående krig att finna en förhandlingslösning. Kompromisser är att föredra framför fortsatt krig och risk för spridning.

Lars Drake, f.d. adjungerad professor, fredsaktivist, Sverige 

Inga Steen, Styreleder i Norges Fredslag, Norge

Marko Ulvila, fackboksförfattare, medborgaraktiv, Finland 

Helge Ratzer, Århus mod Krig og Terror, Danmark