Deltagande media
LÖRDAG 18 NOVEMBER 2017
Debatt
2014-10-30

Är det verkligen rätt att erkänna Palestina?

Nu har Sverige erkänt Palestina som stat. Det har mötts av jubel bland de flesta palestinavänner och protester från partier som försvarar sionistiska projektet. Motiveringen är att villkoren för att betraktas som en stat enligt folkrätten är uppfyllda: det finns ett folk, ett territorium och en regering. Ett allvarligt problem är att denna regering inte har makt att göra någonting viktigt utan Israels godkännande.

Erkännandet kan ses som en signal om att nu börjar länder i EU (som inte erkände Palestina redan innan de gick med i EU) lämna USAs grepp med dess oreserverade stöd till Israel. Sverige ingår nu i den stora majoritet av världens länder som erkänner Palestina. Det ger en ökad prestige åt den palestinska sidan i konflikten. Det är troligt att några till EU-länder kommer att fatta samma beslut. Israel kommer att bli än mer isolerat. Det är bra.

Erkännandet sägs syfta till att ge stöd till fredsprocessen. Samma fredsprocess som USA hänvisar till då de anser att det är för tidigt att erkänna Palestina. Vilken fredsprocess? De förhandlingar mellan Israel och PLO är en charad som i stort sett bara har lett till att Israel har vunnit tid för att bygga ut de illegala bosättningarna.

Utrikesminister Margot Wallström uttryckte sig mycket klart i sitt svar på om det var för tidigt att erkänna Palestina när hon sa att det kan vara risk att det är för sent. Frågan är om tvåstatslösningen är död. Gaza är sönderbombat. Det som återstår av Västbanken är ett antal isolerade enklaver mellan Israels bosättningar. Det kravs rätt mycket fantasi och idealism för att kunna föreställa sig en stat under dessa förhållanden.

Jag ser fyra huvudsakliga utvecklingsvägar:

  1. Ett land inom de områden som nu kontrolleras av Israel (utom Golanhöjden som ska återlämnas till Syrien) där alla har samma rättigheter.

  2. En tvåstatslösning baserad på 1967 års gränser. Båda dessa lösningar förutsätter en framgångsrik bojkottrörelse som är lika stark som den som drevs mot apartheidregimen i Sydafrika. Det krävs även att omvärlden agerar mycket tydligt mot Israel, inte bara beslutar om kritiska resolutioner i FNs Generalförsamling. Det är helt blockerat av supermakten USAs uppslutning bakom Israel.

  3. Fortsatt apartheid, fortsatt utbyggnad av bosättningar och dagliga trakasserier av palestinier. Detta kan inte ske utan allvarliga urladdningar i form av kommande intifador. Resultatet av det kan leda till det fjärde alternativet.

  4. Fördrivning av palestinier eller rent folkmord. Det är den logiska förlängningen på den etniska rensning som pågått med olika intensitet sedan 1948. Vad kommer ”världen” att göra om/när det gått så långt?

Det låter kanske pessimistiskt, men det är nog tyvärr så illa.

Dela artikeln

0 Kommentarer



ARTIKEL ARKIVERAD

Denna artikel är arkiverad och går därför inte längre att kommentera eller gilla.