Deltagande media
MÅNDAG 18 JUNI 2018
Nyhetsdiskussion
2015-08-12

Handlar det om ett gigantiskt mätfel?

Allt det "sparande" som sedan 90-talet legitimerat nedskärningar, privatiseringar och arbetslöshet tycks ha gått upp i rök.

Detta torde vara den viktigaste artikeln jag läst i år. Sedan mitten av 90-talet har Sverige haft ett mycket stort bytesbalansöverskott (skillnaden mellan vad vi själva producerar inom landet och vad vi använder). Men pengarna, som motsvarar 3 200 miljarder (!!!) kronor eller 40 Nuonaffärer, tycks ha gått upp i rök!

Sverige har haft ett mycket stort löpande bytesbalansöverskott sedan 90-talet. Om detta sparande bara hade hållit sitt nominella värde skulle den svenska fordran på omvärlden ligga runt 80 procent av BNP, 3200 miljarder kronor. Men istället motsvarar tillgångarna i princip bara landets skulder.Handlar det om ett gigantiskt mätfel eller om motsvarande groteska kapitalförstöring, det vill säga 40 Nuonaffärer? Denna fråga är illa belyst, trots att den borde ha mycket stor påverkan på den förda ekonomiska politiken såväl som Riksbankens agerande.

Sverige har sedan 1994 haft bytesbalansöverskott. I procent av BNP större än kända exportländer som Tyskland och Kina. (Källa)

Efter att överskottsmålet infördes 1997 har alla regeringar ”sparat”, vilket inkluderat nedskärningar och privatiseringar. Men allt tycks även statsekonomiskt varit förgäves.

Riksbanken presenterade i våras ett litet PM, ”Svenskt sparöverskott stabilt i många år – men var finns pengarna?”, som försöker kasta ljus över vart det mångåriga svenska sparandeöverskott tagit vägen. För det syns inte i de svenska nationalräkenskaperna.Enligt rapporten skulle de svenska nettotillgångarna i utlandet uppgå till runt 75 procent av Sveriges BNP i mitten av 2014, om man bara ackumulerar de svenska bytesbalansöverskotten sedan 1993.Det vill säga, det utländska sparandet har bara räknats i nominella kronor och ingen värdeökning har skett på dessa investeringar. Men den redovisade nettoställningen uppgick vid mitten av 2014 till motsvarande minus 5 procent. Det betyder att vi fortfarande hade en nettoskuld mot utlandet vid mitten av 2014. I denna rapport studerar man särskilt perioden december 2007 till december 2013. Under dessa år uppgick det samlade svenska finansiella nettosparandet gentemot utlandet till 1 430 miljarder kronor. Men trots detta överskott så ökade den svenska nettoskulden gentemot utlandet från 46 miljarder kronor till 681 miljarder under samma period.

Sedan 90-talet handlar det alltså om belopp motsvarande över 100 miljarder per år som ”försvunnit”. Pengarna skulle kunna använts för att bygga bort ALL bostadsbrist i Sverige, i princip helt utradera arbetslösheten, skapa en förstklassig och trygg skola osv. Så var i h-vete har pengarna tagit vägen? Detta borde vara frågan för hela samhällsdebatten nu.

Dela artikeln

0 Kommentarer



ARTIKEL ARKIVERAD

Denna artikel är arkiverad och går därför inte längre att kommentera eller gilla.