Deltagande media
LÖRDAG 22 SEPTEMBER 2018
Inrikes
2015-11-06

Är detta den nya fredsrörelsen?

Runt om i landet kan man se människor som samlar in namn mot Värdlandsavtalet som den förra regeringen utformade tillsammans med Nato. Riksdagen ska fatta beslut våren 2016 om det ska genomföras eller ej. Avtalet skulle ge en möjlighet för Nato att placera trupp och militär materiel i Sverige, inklusive kärnvapen. Det kan ses som näst sista steget på en lång ökenvandring mot fullt medlemskap.

Personerna som samlar in namn verkar för fred eftersom vår nuvarande alliansfrihet är fredsfrämjande.

De politiska partierna är splittrade i fråga om anslutning till Nato. Allianspartierna är för och övriga riksdagspartier är mot, vilket även gäller ett stort antal andra organisationer. Splittringen utanför partiernas kärnor går inte lika enkelt efter partipolitiska sympatier. Den sida som vill bevara alliansfriheten har en f.d. folkpartistisk utrikesminister med mycket brett förtroende, Hans Blix, på sin sida liksom en mycket kunnig f.d. moderat statssekreterare och ambassadör, Sven Hirdman. Bland ledande socialdemokrater har Thage G Peterson, Maj Britt Theorin, Pierre Schori och Leif Pagrotsky tagit ställning mot Natomedlemskap. Till detta kommer att flera högt uppsatta pensionerade eller aktiva militärer har uttalat sitt avståndstagande från en svensk anslutning till Nato.

Vi har en 200-årig tradition av neutralitet och alliansfrihet bakom oss som det inte finns något vettigt skäl att bryta mot. Ingvar Carlson formulerade den så här:

”Den svenska neutralitetspolitiken är den främsta garanten för vår fred och vårt oberoende. Sverige kommer därför att orubbligt fullfölja en alliansfri politik syftande till neutralitet i krig. Denna politik är fast förankrad hos det svenska folket.” (Prop 1886/87:95)

Sådana uttalanden har funnits i många regeringsförklaringar sedan andra världskriget. Under senare år har det skett en glidning som indikerar att många inom det politiska etablissemanget inte längre ställer sig bakom alliansfriheten. Det ökade samarbetet med Nato pekar i samma riktning.  

Sverige och Finland är två neutrala länder i norra Europa. Det är därför intressant att veta hur de tänker i Finland. Där är folkopinionen, tydligare än i Sverige, mot anslutning till Nato. Finland är ett av de europeiska länder som har längst landgräns mot Ryssland och har lång erfarenhet av nära relation till den stora grannen i öster. Den finländska utrikesministern, Erkki Tuomioja, har förklarat hur de tänker kring försvarspolitik i Finland och oviljan att ansluta sig till Nato.

”Denna åsikt grundar sig på att Ryssland inte har intresse av att använda militär styrka mot Finland för dess egen skull, så länge man vet att Finland aldrig kommer att ge tillstånd för någon utomstående makt att använda landets territorium och resurser för fientliga eller hotfulla handlingar riktade mot andra länder.” (Erkki Tuomioja, kapitel i Bevara alliansfriheten)

Sverige borde se det på ett liknande sätt, men det måste backas upp av ett fungerande neutralitetsförsvar för att vara trovärdigt. Finland har satsat på ett verkligt neutralitetsförsvar, inte som Sverige på ett ”insats”försvar som har lagt en stor del av sin kapacitet på anfall. Finland har behållet värnplikten och har satsat på ett djupförsvar inte skalförsvar som Sverige.

Sverige kan lära mycket av Finland!

Dela artikeln

0 Kommentarer



ARTIKEL ARKIVERAD

Denna artikel är arkiverad och går därför inte längre att kommentera eller gilla.