Deltagande media
MÅNDAG 18 DECEMBER 2017
Debatt
2017-03-06

Ska vi kasta ännu mer pengar i sjön?

NATO-entusiasterna kommer med debattartiklar i jämn ström. Ryssen hotar och vi borde gå med i NATO utgör kärnan i de flesta inlägg. En del är fulla av svaga argument och en del är mer underhållning än politisk argumentation. Det senare gäller Carl B Hamiltons senaste inlägg i Svenska Dagbladet.

Hamilton tillhör inte de mest kända politikerna i Sverige. men han har varit aktiv som Riksdagsman för Folkpartiet i många år fram till 2014 och är professor em. i nationalekonomi. Han skrev en artikel 2003 som argumenterade för att Sverige skulle ställa upp bakom USA när det landet skramlade med vapen mot Irak 2003. Hamilton kritiserade Tyskland mycket hårt för att inte ställa upp bakom FN, men inte USA som vid den tidpunkten hade beslutat att anfalla Irak med eller utan stöd i FN, utan bara beklagade det senare alternativet som kom att bli ett av efterkrigstidens grövsta brott mot internationell rätt, och han tog förekomsten av massförstörelsevapen i Irak som en given sanning. Han tillhör kategorin bombliberaler ihop med Per Ahlmark, Jan Björklund och Allan Widman. Senast jag såg honom var på Stora torget i Uppsala under den förra valrörelsen då han försvarade Israels agerande i Gaza när jag kritiserade Folkpartiet för dess Israelpolitik.

Hamiltons huvudargument i gårdagens artikel är följande:

”Rysslands upprustning och mer aggressiva politik mot grannarna, i kombination med USA:s nygamla krav på Natoländers större egenfinansiering, kräver att Sverige avsätter mer pengar till försvaret än Nato-grannländerna.” (SVD 5/3 2017)

Ryssland har just genomfört en modernisering av sitt försvar som i pengar kostar mindre än en tiondel av vad NATO-ländernas försvar kostar – efter nämnda modernisering. Nu har de ekonomiska satsningarna på försvar i Ryssland börjat minska. För dem som anser att satsade pengar är ett dåligt mått för militär styrka finns det andra sätt att jämföra militär kapacitet. På område efter område visar det sig att NATOs samlade militära styrkor, mätt som hangarfartyg, andra ytfartyg, ubåtar, stridsflygplan, attackhelikoptrar, tanks, antal soldater, baser, satelliter och utplacerade kärnvapen, är större än Rysslands.

USAs krav på övriga Natoländers militära finansiering anses av Hamilton vara ett argument för att Sverige ska satsa på motsvarande nivå eller mer eftersom vi påstås vara beroende av USAs skydd. Att Sverige satsade mer än grannländerna under det kalla kriget nämns också i artikeln. Är det tungt vägande argument? Denna formulering visar hur han tänker:

"Det enda hos USA:s ledning trovärdiga sättet att visa att Sverige inte bara vill åka snålskjuts på USA:s försvarsbudget är att vi genomför faktiska investeringar i snabbt ökad försvarsförmåga." (SVD 5/3 2017)

Att det skulle vara bråttom finns det ingen grund för. Varken Sverige eller några grannländer är hotade av Ryssland. Ryssland är inte ett land som har tendenser till självmord vilket gör startande av ett storkrig från det hållet extremt osannolikt.

Sverige borde ha ett sådant försvar att den politiska ledningen i USA förstår att Sverige inte kommer att tillåta något till USA fientligt sinnat land att utnyttja svenskt territorium för militär aggression. En motsvarande signal borde gå till den politiska ledningen i Ryssland. Det skulle göra vår officiella alliansfrihet trovärdig och fredsbevarande.

I övrigt handlar artikeln mest om pengar. Visst kan Sverige låna. Det finns många saker som skulle behöva tillskott, sjukvård, skola, infrastruktur m.m. Under åren efter den ekonomiska krisen 2008 hade det varit mycket väl motiverat även ur konjunkturpolitisk synpunkt. Nu är det skälet inte längre särskilt tungt. Hamilton skriver:

”BNP är cirka 4 400 miljarder kronor, och 2 procent därav cirka 88 miljarder kronor. Ska Sverige upp till 2 procent av BNP innebär det cirka 88 miljarder kronor per år i försvarsanslag, det vill säga cirka en fördubbling jämfört med i dag.”

I artikeln talas det om 40 miljarder per år under en sexårsperiod vilket medför att lånen för den ökade satsningen summerar till 240 miljarder.

Det enda vettiga sättet att resonera är följande: vilket typ av försvar behöver vi och vad kostar det? Att utgå från att det bör vara 2 procent är bakvänt. Vi behöver nog mer av luftvärn, missiler och trupp än JAS, ett folkbaserat djupförsvar snarare än skalförsvar med resurser för anfall, men detaljerna tänker jag inte gå in på här. Jag är nog för övrigt inte rätt person för det. Här finns två inlägg av en person som vet mer, den pensionerade översten Per Blomqvist. (1 och 2)   Det finns dock goda skäl att tro att ökningen av försvarskostnaderna inte behöver bli så stora som 40 miljarder per år i sex år.

Till underhållsvärdet i Hamiltons artikel hör även att det bara var några dagar sedan en utredning publicerades som visar att Sverige under 14 år spenderat sammantaget runt 20 miljarder på krig i Afghanistan utan att vare sig säkerheten förbättrats eller fattigdomen reducerats.  Nu vill Carl B Hamilton att vi ska låna 240 miljarder till en annan ogenomtänkt satsning!

Lars Drake, fd adj professor i nationalekonomi och fredsaktivist

Dela artikeln

0 Kommentarer



ARTIKEL ARKIVERAD

Denna artikel är arkiverad och går därför inte längre att kommentera eller gilla.