Greklands premiärminister Alexis Tsipras publicerade nyligen en artikel i franska tidningen Le Monde. Tsipras menar att ”Institutionerna” vill införa ett A- och B-lag i Europa där demokratin sätts ur spel för dem som vägrar följa den extrema nyliberala doktrinen.

Grekland berör hela Europa och är epicentrum för konflikten mellan två helt skilda strategier för framtida enhet i Europa, menar Tsipras. Den ena sidan vill fördjupa det europeiska samarbetet på premisserna av jämlikhet och solidritet mellan folken och medborgarna. (Läs hela artikeln översatt till engelska på Links)

”Förepråkarna för denna strategi börjar med antagandet att det inte är möjligt att kräva att den nya grekiska regeringen följer samma bana som den föregående – som vilket vi inte får glömma – misslyckades kapitalt.”

”Detta antagande är utgångspunkten, annars skulle val behöva avskaffas i de länder som befinner sig i ett låneprogram. Vi skulle nämligen behöva acceptera att institutionerna ska utse ministrarna och premiärministrar, och att medborgarna skulle fråntas rätten att rösta fram till låneprogrammet har genomförts.”

Det skulle innebära avskaffandet av demokratin i Europa och början på disintegration och oacceptabel delning av det Europeiska unionen, menar Tsipras.

Den motsatta strategin söker just detta: En delning av eurozonen och en delning av EU där det första steget är att skapa ett A- och B-lag (two-speed, tvåväxlat) där kärnländerna i A-laget sätter regler som kräver nedskärning och anpassning. Denna kärna kommer utse en ”superfinansminister” i eurozonen med obegränsad makt och möjlighet att avfärda budgetar från självständiga stater om de inte överensstämmer med den extrema nyliberala doktrinen.

”För de länder som vägrar att böja sig för den nya auktoriteten kommer lösningen vara enkel: hårda straff, obligatoriska nedskärningar. Och ännu värre, mer restriktioner för att flytta kapital, disiplinära sanktioner och avgifter och till och med en parallell valuta”, skriver Alexis Tsipras.

[…] ”Av allt att döma framstår det som att den nya europeiska makten nu konstrueras och att Grekland bara det första offret.”

[…] ”Vad som inte tas med i beräkningen är den stora risk och enorma fara denna andra strategi innebär. Denna strategi riskerar inte bara att bli början på slutet för den europeiska enigheten utan också att omvandla eurozonen från en monetär union till en zon av rörlig växelkurs, men också att trigga ekonomisk och politisk osäkerhet, vilket troligtvis kommer transformera den ekonomiska och politiska balansen i väst.”.

[…]

”Europa är därför vid ett vägskäl.” […] ”Vilken strategi ska få företräde? Den som kallar efter ett Europa med solidaritet, jämlikhet och demokrati, eller det som söker brytning och splittring.”

Foto: FrangiscoDer, Wikimedia Commons