Alla vill nu förklara president Trump. Många verkar chockade över att den rike presidenten nu fortsätter sin konfrontativa linje mot medierna, snabbt genomför drastiska åtgärder som att avskeda av en stor mängd ambassadörer, ger klartecken för muren mot Mexiko och beordrar inreseförbud för människor från sju länder. Populism är nu ordet för dagen, och det som ska förklaras. Men vänstern bör akta sig för att ta begreppet i sin mun.

Även om en ny typ av rörelse växt fram senaste decennierna så är begreppet populism inget nytt. Som Leonidas Aretakis exemplifierar i DN Kultur så oroade sig redan 1967 forskare att ”ett spöke går genom världen: populismens”.

Ordet populism kommer från latinska populus, ”folk”. Det beskrivs kärnfullt på Wikipedia: Populism är en politisk rörelse som vädjar till ”folket” och det ”sunda förnuftet” ofta utan grund i en specifik ideologi. 

Inom forskningen brukar särskilt fyra kännetecken lyftas fram när populism ska definieras:

1. Skepsism mot representativ demokrati
2. Appellera till ”folket” mot ”eliten”
3. Avsaknad av kärnvärden
4. Känslan av extrem kris eller katastrof.

Det är solklart att Donald Trump liksom Sverigedemokraterna använder sig delvis av ”populistiska” tankefigurer. Men är det rimligt att reducera Donald Trump till ”en populist”?

Donald Trump har en politisk agenda och retorik som i mångt och mycket liknar en farligare rörelse än så. Trumps kampanjslogan ”Make America great again” är en klassisk fascistisk tankefigur om det förfallna landet som behöver resa sig. Det krävs en stark ledare av folket för att rensa upp det korrupta politiker inte klarar av. Givetvis finns också ett hot, en syndabock (i Trumps fall invandrare i allmänhet och latinamerikaner och muslimer i synnerhet). Att uppvisa handlingskraft följer logiskt av denna strategi.

Ge inga vapen till motståndaren

Vi kan lägga mycket energi på att ”knäcka koden” om populism, i den mån det finns något kvar att knäcka. Trump är mer än en spexig galning om någon någonsin tvivlat. Han följer en uttänkt strategi och vi känner igen stora delar från historien. Risken är dock att besattheten av att ringa in Trumps ”populism” gör att vi missar att se strategin bakom retoriken.

Vi tycks också återigen gå i fällan att normalisera en person och ideologi genom att okritiskt köpa en förrädisk terminologi. Vi känner igen det sedan tidigare.

Rasister blir till ”sverigevänner”. Fascister blir till högerextremister – som blir till främlingsfientliga – som blir till invandringskritiska – som blir till högerpopulister. Lögner kallas ”alternativ fakta”.

Att ge upp språket är som att ge bort sina vapen till motståndaren. Donald Trump är en rasistisk, misogyn, homofob demagog, en reaktionär representant för en kapitalism i förfall. En nyfascist. Mot det ställer vi kamp för välfärd, demokrati, alla människors lika värde och kamp för en demokratisk socialism.